Tog en dusch och skulle sova men tyvärr väckte det mej till liv så jag får hålla mej vaken en stund till. Tänkte passa på att svara på den dummaste frågan jag nånsin fått...

- Hur gammal var du när du fick Nathalie?
- Jag var 21
- Oj ... hur ska jag formulera mej.. Men asså var det för sent att ta bort det eller vadå?

Först och främst så förstår jag inte chocken över att jag var 21 när jag fick barn. 21 är ingen siffra man tappar hakan för, 21 är ingen ålder då abort är det enda alternativet.
Jag reagerar över när tjejer som befinner sej i tonåren planerar barn, när man ser 14 åringar gravida eller när man ser "dåliga" mammor. Det är väl det som är viktigt ? Hur man är som människa, om man är redo för att bli förälder och om man har så pass att man klarar att ha en familj. Det är väl mindre viktigt i vilken ålder du befinner dej i? Men även om nu det skulle vara viktigt med åldern, är 21 en siffra som man tappar hakan över?
Varför var det självklart att jag skulle ha tagit bort henne?
Sen förstår jag inte hur man kan fråga en sån sak när barnet i fråga lever i allra högsta grad och jag dessutom är hennes mamma. Vad förväntar man sej ? Att jag skulle säga ja och att jag inte ville ha henne?
Jag var 21 år och tillsammans med hennes pappa, hon var inte planerad men det fanns ingen tvekan från mej i om vi skulle ha kvar henne eller inte. På sekunden då jag tog grav testet så visste jag att jag skulle bli mamma och det var en lycka mäktigare än något annat på denna jord.
Och aldrig någonsin kom tanken i att jag skulle vara för ung, jag var 21 !!! Ung är man i den åldern men inte i den bemärkelsen att man inte kan skaffa barn. Sen vet jag att man tror att jag och Kristian bröt upp för att vi fick barn och för att vi var unga men ni kan inte ha mer fel än så. Så era spekulationer är rent av löjliga för ni sitter helt utan kunskap om hur det var.

Nu ska jag försöka sova för detta inlägget gjorde mej trött, dumheter har den inverkan på mej.

//Mamilillan

Bristen på bloggande har legat i att mycket energi går till annat nu under terapin, det är mycket som händer med mej och det är mycket tankar som far runt. Igår efter terapin så kände jag mej inge vidare, jag pendlar mellan att vara förbannad och ledsen. Jag har en massa tankar rörande andra människor, andras människors handlande och helst av allt så skulle jag vilja ringa upp en massa med alla mina frågor. Men jag ska samla mej och försöka få nån slags ordning på röran innan jag konfronterar vissa människor. Jag är inte ute efter domedagen eller förklaringar, jag tror att det jag behöver är att få ur mej saker bara. Terapin har bara varit två gånger men jag känner att det är mycket som händer och sker redan nu, och jag vet att det är jobbigt men att det är för en bra sak. Jag kommer att gå ut ur detta starkare och förhoppningsvis lättare..
Min älskade Laz fanns där när jag kom hem så kvällen vart jätte bra trots att tankarna for runt som pingpong bollar. Vi kröp upp i soffan och tittade på idol och Fråga Olle dokumentären. Jag satt i chock !
23 år, tjej i Sverige, porrstjärna och visar sej i tv för hela Sveriges befolkning. Är hon inte klok? Det är en sak att stå för vem man är och det man gör men herre gud, nån gräns måtte det finnas ?
Å hennes föräldrar, stackarna. Att få se sin dotter bli påsatt i tv !!!! Nä, fy fan vilken avsmak man fick ..

Idag var mötet på dagis om Nathalie och den andra flickan och jag kan varken säga bu eller bä om hur det gick. Jag fick höra att det går bättre nu och att Nathalie var otroligt duktig på att stå på sej vilket självklart lugnar mej men jag kände inte att personalen tog det så pass allvarligt som det faktiskt är. Även om det är bättre nu mellan ungarna så är det fortfarande så att jag vill ha klarhet i att personalen kan hantera såna här sitautioner. Jag kände mer att dom ville skydda sej själva och förnekade väldigt mycket än att dom faktiskt hörde vad jag sa. Men jag får vänta och se nu om Nathalie berättar någe mera så får jag ta det efter det.
Man ställs inför sitautioner som förälder som testar äns tålamod till max, jag har aldrig varit med om så mycket påfrestningar i hela mitt liv. Just den känslan av att vilja skydda sin dotter varje sekund på dygnet har man ju och vetskapen om att man inte kan det är obegripligt svårt. Svårare än något annat jag nånsin känt.
Min lilla baby, gud nåde den som höjer handen mot dej!

Imorgon är sista dagen hemma och sen är jag välkommen på jobbet igen, måste komma in i rutiner nu innan jag blir galen!

//Mamilillan

//mamilillan

Idag efter dagis så tog jag och Laz troll-ungen på hennes allra första bio besök !
Det blev ice age 3 och en massa godis å av hennes miner så kan jag bedöma att detta var en hit för henne, fascinerad och stum såg hon ut att vara när filmen kom upp på skärmen. Så nu ska jag försöka planera in en hel dag med henne då det blir bio, mcdonalds och hela baletten. Och då en dag bara för henne och mej :)






Imorgon ska lillan till dagis och jag ska till läkaren för att förhoppningsvis få lite klarhet i vad min kropp sysslar med. Sen är det terapi som gäller :)
Jag ser verkligen fram emot imorgon, vet att det kommer att pratas om saker som jag har funderat på väldigt länge.. Men nu ska jag försöka sova så att jag inte mår allt för dåligt imorgon, måste hålla mej på alerten.

//Mamilillan

En sak är då säker i vårat hem, varken nu eller när Nathalie är tonåring så får hon nånsin ha en dator i sitt rum. Och aldrig någonsin så kommer hon att få sitta obevakad vid en dator!
Ni som låter era barn göra detta, tänk om..
Det finns miljontals pedofiler i världen och dom precis hur dom ska göra för att lura små barn, manipulera tonåringar och det går på bara några minuter. Det kan vara erat barn som blir våldtagen, erat barn som kan kidnappas, misshandlas, säljas. Att säga eller tro att det inte händer än själv är ingen risk man kan ta !

Pedofiler är inte korkade människor, de är väldigt smarta människor. Dom vet precis vad dom ska säga, vad dom ska göra. Och dom är insatta i sidor som myspace, facebook, playahead och allt vad dom kan heta. Så har ni barn som sitter på nätet så planera om, det kan hända er också!

//Mamilillan

Ända sen terapin i lördags så har jag gått och funderat på frågan ..

"Hur vill du att ditt liv ska se ut?"

Det vore enklast att säga att jag vill ha hus, familj och ett trivsamt jobb men jag vet att frågan var mera invecklad än så. Jag vet också att när det är dags att svara på frågan så kommer jag inte komma undan med ett sånt svar utan jag kommer att bli konfronterad men för mitt eget bästa. Det jag måste göra innan jag äns kan närma mej ett svar är att acceptera att hur verkligheten ser ut inte alltid överenstämmer med hur man vill att den ska se ut.
Jag har en tendens till att leva mycket i hur jag vill att saker ska vara och se saker för hur jag vill att de ska se ut. Av olika anledningar så har det varit för tufft för mej att inse att verkligheten i många fall varit något helt annat än vad jag befunnit mej i och jag har lyckats att övertala mej själv till att tro på den verklighet som jag byggt upp.
Det är fortfarande tufft och jag är en bit från att acceptera men jag är på god väg. Jag har blivit duktigare i att se människor och relationer på ett mera ärligt vis. Det har inneburit att många jag kallat vänner inte längre finns i mitt liv och visst har det känts sorligt, att plötsligt inse att vänskapen man trodde att man hade var inbillad. Men nu i efterhand så känner jag mej lättad, för i själva verket har de aldrig varit mina vänner och dom band man trodde att man hade fanns bara i mitt huvud. Varför jag gjort så vet jag inte men det får jag säkert ett svar på ju längre terapin pågår. Men det känns bra, att kunna se människor för vilka dom är och faktiskt ha det valet att kunna avstå. Att vara ärlig i vilka man respekterar och älskar och vilka man inte kan ha i äns liv för att de gör mer skada än nytta.

Mmm... Verkligheten ser ut som den gör, på gott och ont. Och nu står jag med frågan..

"Hur vill du att ditt liv ska se ut?"

//mamilillan

Ett hann klockan bli på jobbet innan jag fick packa ihop och röra mej hemmåt, det var ingen ide alls för mej att äns försöka åstakomma något. Chefen förklarade också klart och tydligt för mej att det var hemmåt som gällde och att inte komma tillbaka förrän jag är helt frisk, han lugnade mej med att jobbet finns kvar när jag kryat på mej :) Så nu ska jag alltså klättra på väggarna i en vecka till, men denna gång ska jag kämpa mej in hos en läkare som får ta sej en ordentlig koll på vad det är som försigår i kroppen min.

Och idag fick jag äntligen hämta hem min troll-unge :)
När jag kom in på dagis och såg henne så kunde jag riktigt känna hur allting föll på plats, som om allting gick till hur det skulle vara. När vi kom hem så la jag alla telefoner och tv åt sidan, tiden skulle spenderas med henne och ingenting annat. Det är ingen tillfällighet bara idag utan det är så det ska vara nu framöver. Självklart så har jag varit med henne hemma och spenderat tid med henne men alldeles för mycket tid har också gått till annat. Att prata i telefonen en stund med någon är helt okej, också att ta disken medan hon är vaken eller att ordna med räkningar. Det jag vill säga är att självklart så måste man ta sej tid till annat också men skillnaden nu är att jag tänker endast göra det jag måste när hon är vaken och inget av det andra onödiga. Och jag kände riktig irritation på mej själv när jag tänkte på detta, alla samtal man haft om helt oväsentliga saker eller tiden man lagt ner på att göra saker som man faktiskt hade kunnat ta när hon somnat. Inga samtal i världen är viktigare än att faktiskt vara med mitt barn. Så nu om det ringer och ska pratas så ska det vara nå viktigt, annars kan man höras senare. Mitt liv är viktigare för mej än andras liv, och det som prioriteras i mitt liv är mitt barn och den tiden jag har med henne. Skvaller och dynga är inget jag vill lägga min energi på.

//Mamilillan

"Så länge man kan stå på benen kan man jobba".. Nja, nu kan jag knappt stå på benen eftersom ryggen håller på att ta vika så frågan är om det inte blir hemgång idag. Bara tanken på att sitta hemma och göra absolut ingentíng ger mej kalla kårar, samma tv dagarna i ända, litervis med kaffe, damma o åter igen damma, samma låtar på radion som spelas om och om och om och om igen. Det är alltså ingenting jag längtar efter så jag ska försöka hålla ihop till fyra så kan jag säcka ihop hemma sen..

Nu heter jag förresten grisen på jobbet... Tack min helt otroligt charmiga chef!! :s

//mamilillan

Efter att ha suttit i timmar och tittat på när Laz och hans kompisar spelat tv-spel och gormat över det ena och det andra så kände jag att det var nog och åkte hem. Det finns inte mycket som toppar den känslan när man kommer hem efter att ha varit borta, känslan när man sparkar av sej skorna och andas ut. När man stänger dörren och känner att man är hemma.. "Borta bra men hemma bäst" är så sant som det låter.
Jag älskar att åka iväg och göra saker, att hyra en stuga nån vecka eller vara hos syster yster en helg men mer än så får det inte vara. Jag vill vakna upp i mitt egna hem där jag kan släpa fötterna till kaffe bryggaren, där jag kan krypa upp i soffan å få vara ifred innan jag vaknar till liv, hemma där jag kan bestämma själv när, hur och vart. Sov hos Laz inatt och visst var det ur mysigt och det var rena himmelriket att slippa sätta på kaffe själv men bekvämligheten av att vakna hemma slår det inte. Så nu riktigt njuter jag av att sitta i min säng, ha datan i knät och låta Norah Jones sjunga i vardagsrummet :)

Dags att sova eftersom verkligheten sätter igång imorgon, barn och jobb. Men jag ska inte klaga, trivs i rutiner och i en "normal" vardag.

//Mamilillan

Michelles Tim :)

Sofian och hans Elisabeth :)

Kristoffer :)

Elisabeth :)

//Mamilillan

Efter mitt inlägg i fredags så trotsade jag hostan och hoppade på bussen med Laz och åkte på middag hos Michelle och hennes Tim. Michelle är den barndomsvän jag skrivit om som jag nu efter 10 år har fått kontakt med igen :)
Tim hade gjort en helt underbar middag och Michelle bjöd på rosé vin, å sällskapet var utöver allt annat. Eftersom jag hade terapin dagen efter och Laz skulle jobba så kunde vi inte stanna så länge som vi ville men vi ska planera in något liknande snart igen, då också med Nathalie inräknad eftersom Michelle fortfarande inte har träffat henne.
Jag är så glad min solstråle att du finns i mitt liv igen, bandet vi har efter allting kan ingen bryta..

Igår var första dagen för min nystartade terapi och det var över all förväntan! Jag har inte skrivit så mycket om vad det är för terapi eller gått in detaljerat på vad det går ut på, det ska jag göra men väntar ett tag med det. Så långt som jag kan säga nu är att det är grupp terapi, och igår träffade jag dom som jag ska gå med och det var en bunt väldigt olika människor men ur mysiga. Terapeften gick igenom hur månaderna kommer att se ut, vi fick all information vi behövde så nu på onsdag börjar arbetet med oss själva. Jag kände mej så stolt när jag gick därifrån igår, en känsla av"äntligen" kom över mej och jag kände mej starkare i det jag befinner mej. Inte många som kan säga att man längtar efter nästa terapi timme, men jag gör verkligen.. Jag vill inte öppna upp mej så mycket nu i början om vad jag ska göra men när jag är starkare i det så kommer jag låta det vara en del av bloggen.

Efter terapin åkte jag till Laz där det blev en kväll med fotboll och cider. Kristoffer, Sofian och hans Elisabeth kom också och det röktes vattenpipa och skrattades en massa åt riktigt dålig humor. Men självklart så kom min feber smygandes tillbaka och hostan är nu katastrof igen, så jag somnade i soffan helt utslagen. Jag måste ha gått ut alldeles för tidigt och att jag dessutom gett mej ut i regn var nog inte det smartaste. Så nu är jag sjuk.. igen.. Men jag ska ta alvedon och faktiskt ta mej till jobbet imorgon, smittsamt är nog inte en vanlig höst influensa vilket jag tror att detta som är nu är. Min chef får avgöra lite om hur detta ska gå, men kämpa ska jag!

Pratade med Kristian nyss och min trollunge kommer inte hem förrän imorgon :( Jag förstår honom då det är skit väder och i söndags trafik från enköping till stockholm är inte roligt så det blir att lämna på dagis imorgon. Jag saknar henne så mycket att det känns som om jag går sönder .. Mammas prinsessa ..

Nu har jag kortat ner så mycket det bara gick och ikväll sätter jag in bilder från helgens äventyr..

//Mamilillan

Min balkong har blivit bloggens egna lilla guld-gruva :)
Dom få minuterna det tar att röka en ciggarett och som jag är där ute så får jag iallafall en dos av verkligheten en gång om dagen. Jag får höra diskussioner, se bråk, jag har blivit av med fördomar, jag har sett polis pådrag och för några år sen fick jag dessutom vittna till hur en hel skola stod i lågor. Det ni, min balkong bjuder på mycket den :) Nu på morgonen stod två äldre damer och hade en diskussion om ungdomar här nedanför, blåsten gjorde att jag hörde några enstaka ord men jag förstod vad det gick ut på iallafall. Dagens ungdomar har ingen hyfs och det var då verkligen inte som det var på deras tid inte. Självklart ska man ha respekt för äldre människor, jag tycker att det är en självklarhet att man reser sej på bussen så att dom får sitta, att man håller upp dörren och låter dom passera, att man hälsar artigt när man möter deras blick. Men respekten ska vara ömsesidig, det glömmer de flesta. Jag vet inte hur många gånger det händer att äldre människor nästan puttar undan än för att dom ska gå före, hur dom slänger ur sej kommentarer om att man ska akta sej, och irritationen på små barn som dom har är ju fruktansvärd. Om Nathalie busar med mej på tåget så kan man få en och annan blick som säger " titta så ni beteer er!", om hon ställer sej upp på en bänk vilket hon inte får så räcker det inte med att jag säger till utan dom måste slänga ur sej något, om hon råkar komma en bit in på cykel stigen så blir det ett jävla liv.
Ömsesidig respekt tack !
Bara för att ni är äldre så betyder inte det att resten av världen ska buga när ni går förbi. Precis som jag tycker att vissa saker är en självklarhet så borde det vara likadant åt andra hållet, världen stannar inte upp enbart för eran existens.

Å tack Minnie för din hjälp med facebook, ska in och ordna på en gång :)
Älskar dej!

//Mamilillan

Jag är inte och har aldrig varit någon data människa, jag kan alltså ingenting om datorer, om nätet, om funktioner och allt vad det kan heta. Jag vet hur man sätter på en data, jag vet hur jag kollar alla dom sidor jag är inne på på och jag har ett humm om hur man kan söka o ha sej. Men mer invecklat än så får det inte vara för då tappar jag bort mej på en gång. Men nu behöver jag hjälp av er som kan facebook..
Även om man inte har mej som vän så kan man gå in på mej och det har jag ingen lust med. Jag har kollat och snokat men kan inte för mitt liv hitta nånting som äns verkar snudda vid det.
Någon som vet hur man gör??

//Mamilillan

Vilken lättnad att jag mår bättre, kom på att terapin börjar nu på lördag. Det ska vara en heldag med information så att man får ett bättre humm om vad det går ut på och efter det så är det varje onsdag kväll.
Visste ni att det anses udda att inte gå i terapi i USA? Jag tycker att det borde vara samma lika här i Sverige med tanke på hur många människor som har problem och som lider. Och hur gärna man än pratar om att Sverige är ett bra land så betyder inte det att livet i sej är enklare. Alla människor stöter på problem, vissa större problem än andra men fortfarande problem. Att balansera barn, familj, jobb, hem, vänner och allt runt kring är ingen lek och även om man klarar det galant så är det bra att få sin egna stund och ventilera.
En vän kan man alltid prata med men en vän kan aldrig vara utomstående och se saker från ett annat perspektiv, inte på samma sätt som en terapeft iallafall. Jag ser verkligen fram emot terapin och tror på att den kan ge mej massor..

Nu ska jag försöka komma i säng för imorgon ska jag testa på att ta en promenad på morgonen, hoppas på att benen inte tar vika och att "friskheten" håller i sej.

//Mamilillan

Jag kollade på Oprah och herre gud vilken konflikt det var mellan föräldrarna. Programmet gick ut på att man ska prata med sina döttrar om sex, om onani och om kroppen. Inte för att det heter en "sexolog" men ja ni fattar, en sån var där iallafall och pratade till föräldrar i publiken. Hon menade på att man ska prata med sina tonårs döttrar i tidig ålder om hur kvinno kroppen fungerar och att det är okej att röra sej själv. I tonåren så kommer det tankar om sexualitet, man känner saker man tidigare inte känt. Tjejer skäms för detta, det är en skam att tillfredställa sej själv och omgivningen ger det namn som att man är lätt, slampig, äcklig, skamlig.
Det "sexologen" vill ändra på är just detta och hon vill föra fram att sin egen sexualitet är okej, det finns inge skamligt med det och man borde prata om det mera öppet. Sen sa hon en sak som fastnade ..
Hon sa att det är bra om tonårstjejer lär sej om sin egen kropp och att dom lär sej att man kan tillfredställa sej själv så att dom inte tror att man bara hittar det hos killar och genom sex.
Jag håller med till en viss del i det hon sa. Ja, sex borde vara ett mera öppet samtalsämne. Ja, tankesättet om sex måste vi ändra på. Ja, människor måste sluta se det som något skamligt och fult att både ha sex men också att tillfredställa sej själv. Men.. Att ha det samtals ämnet med en flicka på 10 år tycker inte jag är okej. När man är 10 år ska man leka med sina kompisar, man ska ha pyamas partyn hemma och ha tankar kring skolan, sötaste killen i klassen och skriva hemliga lappar sin bästa kompis. Att ha sex i huvudet eller onani är tamme fanne mej inte okej, om det dyker upp hos än så självklart men inte att det planteras in i huvudet på än.
Låt barn vara barn, sånt kommer med tiden ändå.
Sen sa hon en sak som jag gjorde att jag tappade hakan helt. Hon tyckte att vi mammor ska köpa en klitoris vibrator till våra döttrar när dom är i tonåren ! Hör ni hur det låter !
Hon menade på att det kan vara svårt för många att uppnå orgasm på egen hand och att många behöver hjälp medel, så vi mammor borde då hjälpa våra döttrar. Är hon inte klok??? Jag vet inte äns hur jag ska argumentera mot detta för det är fan bland det stördaste jag har hört.

Om jag hör något om att detta ska sändas igen så skriver jag det för ni måste se detta. Skulle vara intressant också att få höra era kommentarer om det jag skrivit nu, om ni vågar prata om något så skamligt som sex då rå..

//Mamilillan

Idag ska försöka mej på att göra en spel lista och föra in den på usb`n. Musik av Jack Johnson, Colbie Coliat, Joshua Radin, Jason Mraz m.fl ska det bli, riktig Linda-musik :) Här hemma så är VH1 på dygnet runt och dom spelar oftast jätte bra musik men jag orkar inte med avbrotten som kommer med heavy metal och sånt, får gåshud bara jag tänker på det. Jag klarar inte av sån musik där det bara skriks och gormas, där man slår på gitarren mer än va man faktiskt spelar på den. Jag vill ha den där musiken där man flyter med, sån musik som skapar ett lugn, en harmoni och en positiv atmosfär. Inte sån musik man måste söka terapi för senare :s

Influensan är på väg bort, mycket snor och hosta kvar men smittorisken är nog borta och febern håller sej på avstånd. En extra dag ska man vänta så jag hade tänkt att springa till min bebis imorgon men då ska hon ju till sin pappa över helgen. För mej att komma ner och hälsa på henne för att i samma veva säga hej då till henne är dömt att misslyckas och det skulle göra henne förvirrad så det blir att vänta tills på söndag. Då har det alltså gått 8 dagar utan min liten!! Så länge har jag aldrig varit borta från henne under hennes fyra år så nånstans kan jag känna att tröttheten som varit är uppskattat. Om jag inte hade sovit så mycket så hade det känts som flera år extra utan henne och det som är räcker ..
Om detta håller i sej så blir det jobbet på måndag och jag längtar verkligen. Längtar till jobb?? Hmm..
Att komma upp på morgonen, göra sej iordning, åka till dagis, läsa metro på tåget, ta kaffe på jobbet. Det är alla små saker man saknar när man mister något, hos både människor och jobb och va det nu må vara.

Nu ska jag kolla på oprah, handlar om att prata med sina döttrar om onani när de är mellan 10-15 år.. ÄHHHH!

//Mamilillan