Min underbara fina vid läggdags.. "Jag faktiskt älskar dej mamma, på riktigt mycket ända ner i magen".
Och hon rynkade ögonbrynen precis som om hon undrade om jag verkligen förstod vad hon menade, att hon faktiskt älskar mej på riktigt. Hur kan man inte falla pladask för denna lilla människa?
Flera barn eller inte, jag har redan den enda jag behöver!



Nu ska jag ta ett glas rött och kolla på vänner, sen är det att tvinga mej själv till sömn så att jag orkar imorgon. Jag har en massa inklottrat i kalendern som ska hinnas med så upp tidigt av bara fan är vad som gäller.
Samma sak med Nathalie som ska infinna sej på dagis bus tidigt för att åka in till NK huset och titta på jul dekorationerna. Jag är inte hundra på att jag gillar ideen om att ta med sej dagis barn in till stan men kan inte låta barn gruppen åka utan henne heller. Jävla dilemma man hamnar man i..

//Mamilillan

Måndag och jag är fortfarande inne i lyckan över att ha så fina vänner. Malin var den som förgyllde min dag idag, hon och en tripp till willys. En sak jag inte kan förstå är hur hon och jag fortfarande har saker att prata om, hur vi fortfarande kan spendera timmar i telefonen eller glömma bort tiden för allt babblande. Jag har känt henne sen jag var liten och det går oftast inte en dag utan att vi pratar så vi borde ha pratat om allt vid det här laget. Jag tänkte på det idag när vi traskade omkring på willys, hur vi kunde hålla igång ett samtal precis hur länge som helst. Ganska fint ändå, hur alla år mellan henne och mej har varit en enda lång dialog.
Det finns en anledning till att just hon är Nattans gudmor och varför jag älskar henne som jag gör. Jag kan inte föreställa mej ett liv utan henne..
Några kort från idag blir det INTE, det är nämligen rena självmords försöket att ta fram en kamera framför en hög-gravid ragata! Å jag vill gärna ha livet i behåll känner jag :)

Nu ska jag kolla på einsteins med min dotter och käka pepparkakor. En riktigt härlig måndag, hur många kan säga det liksom :)

//Mamilillan

Jag vet inte vart jag fått det ifrån eller varför men i mitt huvud så fick man inte nya vänner som vuxen. Jag trodde att dom man valde att ha kvar från tonåren var dom vänner man skulle ha livet ut. Jag hade fel och ingen är gladare än jag. Sista månaderna så har jag haft turen att möta en hel del fina människor, jag har också haft turen att träffa människor som jag idag kallar vänner. Jag stängde en massa dörrar men istället för att bli ensam som jag trodde att jag skulle bli så fick jag utrymme för nya relationer, bra relationer. En av dessa människor är en person jag vet att jag kommer att ha kvar livet ut och som jag redan nu värderar högre än många jag känt mycket längre. Någon jag har fullt förtroende för och en enorm respekt.
Jag är så jävla glad att jag hittade dej Xenia!!!
Det var till henne vi åkte idag och min älskade dotter föll pladask för henne precis som jag gjorde. Barn är smarta och min dotter är redan nu som 4 åring en bra människo kännare. Om jag ska leka psykolog ett tag så tror jag att Nattan kände på sej hennes äkthet och ödmjukhet. Det finns inget bakslugt eller falskt hos Xenia, hon är sej själv i alla lägen och jag tror att Nattan kände sej trygg i det. Sen att Xenia byggde koja av hela hennes hem i princip, lekte kurragömma och köpte "söndags-godis" gjorde ju inte saken värre! :)

Nathalie med sin Xenia :)



Mys :)



Underbara fina :)



Så jäkla mysigt!



Ja ni kan ju förstå varför Xenia är favoriten hos min dotter!




Jag har en massa kort att lägga upp från idag och en massa att skriva om. Men det är måndag och vardag imorgon och jag måste komma ur min zombie liknande period!
Ska krypa ner till trollungen nu och njuta av att jag har en gudagåva till dotter, så stolt över henne att jag spricker!

//Mamilillan

Det ligger en flummig men härlig känsla i luften och det känns att det än söndag. Det är den dagen jag uppskattar mest på hela veckan och som jag riktigt längtar till när man stressar sej igenom vecko-dagarna. Precis som andra söndagar så var vi uppe i tid och gjorde iordning frukost som vi sen tog med oss upp i soffan för att mysa framför nyhetsmorgon med Tilde. Söndags mornar är heliga för mej och behovet efter dom här timmarna är stort.
Nathalie är inte ett fan av nyhetsmorgon direkt vilket jag förstår men hon är ändå guld värd som kryper upp i soffan med mej och ger mej en stund av henne innan hon försvinner in i sitt rum. Jag skulle aldrig vilja leva utan mina söndagar :)
Idag fick vi dessutom tända första advents ljuset vilket var super mysigt men samtidig så vaknade jag upp i tanken på hur nära julen är, börjar känna mej något stressad eftersom att jag har tusen projekt på gång med Nathalie. Jag försökte förklara vitsen med första advent och den baletten för nathalie 4 år, det funkade INTE kan jag säga!

Så nu behöver jag råd och tips i hur man förklarar för detta för en 4 åring så att advent blir en rolig del av julen. Vad säger eller gör man ?



Nu ska jag sätta på jul musik och göra iordning mej och Nattan för brunch med underbart fina människor :)

//Mamilillan

Det ska vara musik från förr, fan va låtarna från då knäcker det dom kallar för musik nu!

Efter att ha suttit uppe halva natten och pratat och spelat poker med Laz så kände jag mej något död när ett visst litet barn började rycka i mamma imorse. Men upp gick jag och efter en halv kanna kaffe så började jag känna mej som människa igen och helgen med trollungen kunde börja :)
Vi åkte till en av mina "älskade sjuka" och fikade och väl där så möttes vi av både bekanta ansikten och nya. Jag mös som jag vanligtvis gör kring bra människor och nathalie verkade trivas hon också. Min dotter som normalt sätt inte pratar med främlingar och gömmer sej bakom mej när nya människor pratar med henne bubblade på av bara fan idag, tog plats och utrymme och var inte alls rädd för att ta kontakt med andra än mej.
Stoltheten i mej bara växte när jag såg hur stadigt mitt hjärta stod på sina ben!

I väntan på tåget.. Liten är inte så liten längre !



När vi kom hem så tog vi middan med oss in i vardagsrummet och åt framför playhouse, vi båda var så pass slut att soffan var den enda valmöjligheten för oss. Efter maten ordnade vi för lördags mys som varje helg när hon är hemma och kollade på Lailas jul vilket gav en massa roliga tips inför jul baket :)
Den här julen är späckad av ideer och planer och jag ser fram emot Nattans jul lov när jag har henne helt för mej själv, finns en massa vi ska hinna med som vi inte gjort åren innan :)

Mys i soffan :)



Lilo gav upp och la sej med sin ny funna kärlek. Något stört att katten praktiskt taget följer efter just den här dockan vart hon än är placerad .. hmm..



Detta är såååå hon och jag!
Bara jag ser korten på henne nu så vill jag väcka henne för att berätta hur mycket hon betyder för mej..
Varje sekund med henne är mera värt än något annat !



Imorgon ska vi ha lyx frukost framför nyhetsmorgon och sen blir det brunch i en väns nya lägenhet.
Den här helgen har varit den absolut bästa på väldigt väldigt länge och jag tror att det är för beslutet att spendera den med människor vi bryr oss om och mår bra med. Inget mera fokus på dom som på något sätt stör mej eller Nathalie, det är dom som förlorar i slut ändan :)

//Mamilillan

Imorse när jag vaknade så låg jag som i trans och bara stirrade på Nathalie. Jag är välsignad.. Jag har ett barn som förutom astman är kärn frisk, hon har två fungerande ben att gå med, två armar att klättra mej, hon har inga problem med språket och kan därför göra sin röst hörd, hennes hörsel är fel fri och kan därför höra bilarna på gatan, ring klockan på cyklar, någons rop och andra faror som lurar. Varje morgon så lämnar jag henne till en förskola som har bra personal och som tar hand om henne som den individ hon är, där det serveras bra mat, där tillsynen är fungerande och där hon har vänner. När jag hämtar henne så åker vi till ett hem där hennes behov är prioriterade, där det finns mat som mättar och en varm säng att sova i om nätterna..
Jag har varit så upptagen av allt man önskar var annorlunda, på allt det man inte har men längtar efter, på andra människors felande och beteende. Jag har fokuserat på att förändra det som inte kan förändras istället för att acceptera att vissa saker inte faller min väg.
Det har tagit så mycket tid och energi att jag helt glömt allt det fina vi har och som vi får ta del av varje dag.
Jag hoppas att jag är lika klar i huvudet imorgon som jag är nu, den här vetskapen har gett mej inspiration till att fortsätta kämpa och kriga. Känns som om orken är tillbaka..

Nu ska jag vända mitt fokus till dom super fina vänner vi har i våra liv, ska börja ta vara på tiden och spendera den där jag och Nattan mår bra.
Min älskade Nattan, mamma är tillbaka :)

//mamilillan

Åhhh va suuuur jag blir! Skrev ett tok långt inlägg om idag och alla tokigheter så försvinner allting. Blogg.se, dags att skärpa sej nu kanske för det är inte första gången detta händer!

Så väldigt kort nu, åk inte till kista centrum inom dom närmaste dagarna! Idag var det premiär av en ny del i kista centrum och det rådde kaos vart du än vände blicken. Det verkade som om folk hade tagit ledigt från sina jobb, tömt sina konton och tävlade om vem som kom ut med mest prylar! Det är inte varje dag man ser att det köas in till affärer, förstår ni då hur mycket folk det var!! Och det var rea på rea på rea överallt vilket förvandlade vanliga människor till dårar, jag vart vid ett tillfälle nästan ner prejad av en kärring som bokstavligen skulle springa om mej! Jag och Malin var i chock tillstånd och kom knappt ut med livet i behåll. Som sagt, håll er borta!

Men riktigt välkommen kände man sej iallafall :)



Mitt i detta kaos så tror jag att årets skratt anfall blev till..
Jag och Malin står i kassan till polarn och pyret, bakom oss står en mamma med barnvagn. I vagnen ligger en bebis på typ 4 månader som jag och Malin står och beundrar.

Jag - Guuud va söt!
Malin - Å han suger på tummen, vilket charm troll..

Mamman som hör allt detta tittar på mej och ler, man ser stoltheten hon bär på och att hon riktigt växer av orden som kommer från mej och Malin. Jag ler tillbaka och då hör jag Malin sucka och sen ..

Malin - MEN DET ROLIGA ÄR SNAAART ÖVER , GAAAARANTERAT !!!!

Jag står som i trans och kan inte vika bort blicken från denna mamma som stirrar på mej!
Sen bryter jag ihop och döööör av garv å kunde inte sluta, Malin och Minnie vet precis vad jag pratar om!
Det var hemskt men jag kunde inte sluta och inte ett ord fick jag ur mej förrän Malin slitit ut mej från affären..
Detta är Malin i ett nötskal när hon är gravid, gränslös och rå. Älskar när hon väntar barn :)

Så iallafall, gå inte till kista centrum om det inte är så att ni har nån slags döds längtan!

//Mamilillan

Jag var något förbannad när jag bloggade inatt men jag ångrar inte ett ord av vad jag skrev. Dessutom så tror jag att de flesta människor håller med mej i gällande mitt förra inlägg, kanske att dom uttrycker det på annorlunda sätt bara. Men jag ska inte gå in på det idag för så som jag mådde igår räckte och jag vill slippa det idag känner jag. Just nu mår jag helt okej, har hällt upp ett glas rött och precis kollat på christine. Kan det bli mycket bättre än så? Nathalie däremot åkte på biverkningar efter sprutan, vilket jag redan hade på känn. Feber, kramp i benen och armen har krånglat från och till. Så vi har varit hemma och kurerat oss hela dagen och jag har väl mer eller mindre gått som en kontrollant gällande biverkningarna. Hon mår mycket bättre nu och har inte klagat på varken det ena eller det andra så det blir dagis imorgon som vanligt.
Guuud va sjukdomar det varit sista tiden, inte bara för henne utan för mej med. Det blir ett annat inlägg ..

Trollungen ville göra "mamma-fika" i sitt rum och till det valde hon pepparkakor, saft och riskakor. Nån humm om vad som funkar ihop och inte har hon inte utvecklat än :)



Nu ska det promeneras med Lilo :)



Så här avslutade liten kvällen, i mammas säng med sin docka "pockahontas" :)



//Mamilillan

Fy fan va jag mår illa!
På "cold case" så handlar det om en 6 årig pojke som blev våldtagen och strypt. Man hittade honom i sin pyamas med tummen i munnen, nere i ett dike. Det enda jag ser framför mej nu är den lilla pojken, rädslan, paniken, smärtan. Jag ser det framför mej hur det enda som snurrar i hans huvud är frågan vart mamma och pappa är..
Det må vara ett program men sånt här sker dagligen. Barn utsätts för övergrep hela tiden, i sina hem, i skolor, på dagis, av barnvakter. Man läser det överallt, man hör om utsatta barn, mord på barn, misshandel på barn..
En sak är säker och det är att jag aldrig någonsin kommer att släppa Nathalie!!!

JAG TYCKER ATT LAGEN MOT SEXFÖRBRYTARE ELLER MOT ALLA SOM PÅ NÅGOT SÄTT SKADAR BARN MÅSTE SES ÖVER! HADE JAG SKRIVIT LAGEN SÅ HADE STRAFFET VARIT ATT VÅLDTA DEN JÄVELN, TORTERA OCH LÅTA DOM FÖRBLÖDA NÅGONSTANS. OCH DÅ ÄR DET FORTFARANDE INGENTING I JÄMFÖRELSE MED VAD DOM GJORT!
FY FAAAAAN VA JAG MÅR ILLA!

Det finns säkert dom som reagerar på vad jag skriver nu, som tycker att mina ord är hårda och att man inte ska önska sin värsta fiende så pass hemska saker. Det enda jag kan önska när det gäller er är att ni aldrig någonsin får den makten att kunna påverka.
Jag kan inte skriva mer om det här nu för jag bryter ihop.. Jag ska hämta min trollunge från sin säng nu och lägga henne brevid mej, den platsen hon är trygg på..

//Mamilillan

Stolt över min dotter är något jag är varje dag, men sen kommer stunder då det känns ända in i benmärgen. Vi kom till bvc idag för vaccinet och mitt hjärta slog volter när jag såg den långa gigantiska nålen. Nathalie däremot var hur cool som helst, hoppade upp i mitt knä, tog sprutan och frågade läkaren snällt om sitt klistermärke :)
Det är min tjej det! Jag som mamma växte en meter över att se hur otroligt duktig mitt barn var, hur modig och stark hon har blivit. När vi kom hem sen så gjorde vi mys i soffan med pepparkakor, julmust och tända ljus eftersom att hon varit så duktig hos doktorn. Det finns vissa saker jag aldrig skulle kunna leva utan och det är såna här kvällar med liten. Dom kvällar då allting stannar upp och det enda som finns är vi två.
Det är det här som gör livet värt att levas !

Tända ljus är ett måste under våra mys-kvällar



Min lyckliga lilla trollunge!



Som vanligt så avslutas kvällen med gos gos med våran Lilo :)



//mamilillan

Jag är fortfarande inte helt okej men betydligt bättre än igår. Jag tror att all sömn och en del bort tryckningar på telefonen var precis det jag behövde, att få ta en paus från allt som varit och är. Jag tänker inte spela hjälte idag men ska försöka få några saker gjorda, några små saker så att listan kortas och blir lättare att hantera.
Sen i eftermiddag ska trollungen vaccineras och jag ber och bönar på allt nu att biverkningar håller sej borta. Hon var hemma och sjuk hela förra veckan så jag är lite små skraj att hon blir hemma nu också. Hon behöver få vara i barn gruppen på dagis, komma in i lekarna igen, in i rutiner och ordning . Dessutom har jag gjort allt jag kan med detta barn nu, till och med jul pyntat! Det finns ingenting hemma nu som skulle underhålla min älskade vilde, ingenting som vi inte redan lekt "sönder". Bra att julen närmar sej, nya lekar och ny inspiration för hela familjen :)

//Mamilillan

Nu först efter att ha sovit från och till hela dagen så känner jag att kropp och hjärna börjar ta igen sej. Det låter osannolikt och som ett rent dravel när man dagen efter att man druckit säger att man aldrig ska dricka igen. Det är något dom flesta säger men aldrig menar, man kanske tror på det i stunden men innerst inne vet man bättre. Jag tänker inte sträcka mej så långt att leva som nykterist för resten av mitt liv, min kärlek till vin är alldeles för stort för det. Däremot så känner jag att ett glas till maten, ett glas till en bra film eller med en vän räcker. Fylle-dricka, att "supa", att häva i sej bara för sakens skull är det slut med. Det är sällan som jag är ute och sällan som jag dricker i såna mängder så jag ger egentligen inte upp något, men jag känner att ingen gång är bättre än någon gång. Ett glas någon gång ibland känns som om det räcker gott och väl i mitt liv, det fungerar alldeles utmärkt för mej! Sen är det ganska patetiskt hur man beteer sej efter att ha fått i sej för mycket, alla som i nyktert tillstånd befunnit sej bland piss fulla människor vet vad jag pratar om. Det ska mummlas, ramlas omkring, man har ett behov av att prata om saker som inte alls är lämpligt just då, man säger saker man inte menar, man säger för mycket, man anförtror sej till människor man egentligen inte litar på, man gör saker man ångrar dagen efter.. Jag kan fortsätta hur länge som helst om varför man borde lägga ner sånt drickande men summa summarum så kan man väl säga att det inte är bra för än bara, så varför fortsätta?

När jag väl varit vid medvetande idag så har mina funderingar kretsat kring dom människor jag har i mitt liv. Just dom tankarna är vanliga hemma hos mej och det är ofta jag ifrågasätter relationer jag har runt om. Det är också ett återkommande ämne på terapin så det är uppenbarligen något viktigt som jag behöver ta mej igenom.
Jag pratar inte om att kasta människor åt höger och vänster utan mera rannsaka vilka jag kan lita på och inte, vilka människor är det som för in bra energier i mitt liv och vilka för in dåliga. Jag har hamnat i det här för att det finns alldeles för många omkring mej som jag inte vet vart jag har dom, såna som svikit många gånger men som jag fortsätter lägga energi på, människor som jag vet är falska och oärliga.
Jag vill inte ha såna relationer, jag vill inte ha det i mitt liv. Därav så behöver jag titta kallt på vilka personer jag släpper in i mitt liv och i mitt hem, jag kan inte fortsätta att ha en hel flock springandes in och ut. Jag blir förvirrad och osäker, och stressen som tillkommer pga alla dessa människor tänker jag göra mej av med.
En sak jag är duktig på är att värdera relationerna som inte är bra och låta dom bra få vänta. Det låter ju helt sjukt, varför gör man så? Jag vet inte, jag har inga svar. Men jag vet däremot att det måste få sitt slut.
Sen är jag en känslosam människa och dom flesta beslut jag tar är impuls beslut baserade på hur jag känner för stunden, den egenskapen eller vad det kallas är inte positiv när det gäller andra personer och relationer!
Jag behöver vara helt ärlig i dom här tankarna, ärlig i vad jag känner om både mej och om den andra personen. Jag vet ju vilka som inte är bra, innerst inne så är jag medveten om det men jag har svårt att komma någonstans med det. Därav att jag måste vara ärlig och rak hela vägen ut, dåliga människor är dåliga människor helt enkelt och att jag är känslosam av mej får stå åt sidan när jag går igenom det här. Annars knasar det sej och dom som är bra för mej får fortsätta vara vid sidan om..

Gud vilket långt inlägg, knappt jag förstår vad jag babblat om och ännu mindre ni kan jag tänka mej.
Nu ska jag försöka mej på att somna om så att jag inte vänder på dygnet, behöver vara pigg imorgon när min trollunge kommer hem!!! Åhhh va jag saknar!!!!

//mamilillan

Hur mycket ska en enda människa behöva utstå egentligen!?
Jag är inte guds bästa barn, gud vet att jag har gjort misstag så att det räcker och blir över. Jag har tagit beslut som varit helt åt helvete, tänkt som en riktig idiot. Jag skulle kunna skriva en serie böcker om allt jag virat in mej i som inte varit bra, varken för mej eller för någon annan.
Jag är inte perfekt nu heller, jag gör misstag men jag lär mej av dom. Jag har fått så mycket stöd och så mycket hjälp från dom i min terapi och från terapefterna att jag känner att jag har någon sorts balans i vad jag vill och i vad jag behöver göra. Jag tänker inte gå in så mycket på det nu men jag gick i en terapi som man går om man är medberoende, om man har växt upp bland missbruk. Som medberoende utvecklar man ett mönster i sitt liv och det var det jag gick och fick hjälp för, jag ville bryta mönstret som jag hamnat i.
Jag har kommit långt sen jag började i terapin och jag känner för första gången på väldigt länge att jag gör rätt.
Jag är medveten om saker nu och jag ser klart på problemen och försöker lösa det istället för att gömma mej som jag gjort tidigare.. Men idag känner jag att jag skiter i allt..
Nu gör jag rätt, jag försöker så innerligt att saker å ting ska fungera. Men lik förbannat skiter sej saker..
Jag kunde skratta åt det förut, skämta om att jag var otursförföljd. Det är inte lika roligt längre.. Jag gör fan allt jag kan göra, jag försöker och försöker å jag har känt mej så duktig sista tiden också. Jag har känt att jag har utvecklats och lärt med en himla massa om mej själv. Så kom idag.. Den jävligaste dagen på väldigt väldigt länge.. Inte bara det att saker skiter sej fastän jag är bättre, det är andra människor också.
Fick höra saker idag som bröt ner ALLT jag byggt upp sista veckorna. Jag skiter i det här nu, det går ju åt helvete lik förbannat...

//mamilillan

I onsdags så var det sista gången på terapin och det var ett avslut jag inte alls var beredd på att göra. Det stödet och dom kunskaperna jag får ta del av på terapin har hjälpt mej nå enormt och tanken på att leva utan det nu känns meningslöst och lessamt. Meningen är att vi ska ta allt det vi kommit fram till, lärt oss och känt under terapin och använda det i våran vardag för att utvecklas och hantera saker bättre. Jag vet att det är dit jag måste komma men just nu känner mej allmänt tjurig som inte vill något alls om jag inte får ha min terapi. Löjlig som attan är man men jag behöver sörja att det är över. Jag ska försöka så gott jag kan att ringa och hålla kontakten med dom i gruppen, skicka nått mess lite då och då men det skrämmer mej hur dålig jag är på det!
Jag kan inte fatta att mina onsdagar är slut. Jag fick stöd, hjälp, kunskap, insikt, vänner, energi, styrka. Nu får jag klara mej på egen hand.. Fy fan va deppigt det här är..

Igår var Nathalie med moma, moster Putta och Jeppe och levde loppan. Hem kom dom med en ny overall, vantar, mössa, en julgran till Nathalie, underställ, en hockey hjälm, bandy klubba,  bandy boll.. Det enda som egentligen skulle följa med hem var en overall så när jag fick de alla dessa påsar och min älskade dotter ståendes med en bandy klubba tog paniken smått över. När hon var ute med släkten så hann jag nämligen röja undan efter 4 dagars ledighet, dammsuga och skura. Detta innebar nu att det skulle kastas in ännu mera saker och göra oreda i mitt hem!! Men trots stök så skickar både jag och Nattan ett jätte tack för sakerna, men mest av allt för tiden ni spenderar med lilla Hedblom. Det värmer i mitt hjärta hur mycket ni bryr er om och älskar mitt barn.
Nu ska jag spendera tid med henne själv för om några timmar åker hon till sin pappa. Känner hur samma gamla ångest kommer krypandes, som den alltid gör varannan fredag.

Så här somnade mina hjärtan igår. Lilo sov på trollungens arm, charmig som få är familjen min!

//Mamilillan

Här är några få resultat av våran jul pyntning.. Skyndade mej att ta bilder eftersom att kameran var ur laddad så inte världens bästa fotografier, men de får duga :)

Älskar ljus-stakar! Det här är den vi har i köket :)




Istället för dom raka och väldigt vanliga så har vi en rund. Nu ska vi bara köpa mossa och sätta grönt runt ljusen så är den klar :) Jätte fint när det är tänt..



Min favorit!!!! Har den i vardagsrummet och den är gigantisk! (Eller väldigt stor iallafall hehe) Den gör hela rummet och jag hatar att den måste bort efter jul och nyår!



Nattan klädde sin nya gran idag också! Moma lovade henne en gran förra året, en liten och lila. Har nog skrivit om det tidigare att mitt barn har ett minne utöver det normala så självklart mindes hon det löftet. Och idag fick hon en :) Dock ingen lila men ljus rosa är inne i min litens värld just nu så det gick alldeles utmärkt. Tack snälla moma!!!



//Mamilillan

Efter att ha lagt alla pussel, läst alla intressanta böcker, följt disney, fikat i trehundra olik kojor, hängt tvätt ihop, myst i soffan, lagt pärlplattor och gud vet allt annat vi hittade på så vart jag tvungen till att hitta något nytt och som tar tid. Efter mycket om och men så slängde jag Nattan över höften och så tog vi oss ner i källaren och hämtade upp alla jul kartonger. Så nu i mitten på november så har vi julpyntat, advents ljusstakarna är uppe, tomtar och nissar står i alla rum, vi har klätt alla vaser i röda band och våran älskade jul stjärna är uppe.
Galet värre men fan va mysigt det blev hemma! 
Nu slipper vi dessutom stressen inför första advent. Vi kan vakna, göra advents frukost och ta in att julen närmar sej. En riktigt bra dag med min sjukling, också andra dagen i rad utan konflikter eller trams.

Så här såg trollungen ut när vi var klara, helt slut min sjukling..



Nattans skrivbord :)



En tomte och ett jul-äpple, skapat av Nathalie 2 år gamal :)



Nattan ville att Lilo skulle mysa med alla tomtar han också, detta är resultatet ..


 
Man ser inte så mycket på bilden men dom röda ljusen på bänken ger ett jätte starkt sken. Jätte mysigt på kvällarna :)



Här låtsas sover hon... ;)




Jag har en massa bilder från idag men jag har inget tålamod eller ork för den delen att sitta och plocka ut kort från kameran till datan. Det får bli imorgon om jag har mera ork då.. Från jul pyntning till något helt annat.
Igår satt jag och Nathalie och pysslade i köket. Hon ritade hjärtan som vi sen klippte ut och satte snören i. Hon ville ge bort dom i present så hon sa vilka och jag skrev namn på dom..
"Mamma, Moma, Lasse, Malin, Emilia, Jesper, Putta, kompisen Malin, kompisen Nadine"..
Jag tänkte inte så mycket på det igår. Sen idag så satt vi och gjorde pärlhalsband och hon ville göra till andra.
Jag frågade till vilka och fick samma namn som igår. När jag tänker tillbaka så är det oftast dom namnen, sen kan något namn tillkomma ibland och så men dessa namn består.
Jag är medveten om vilka som genuint bryr sej om Nathalie. Jag har det i bakhuvudet vilka som ringer, vilka som kollar hur hon mår, vilka som träffar henne, vilka som visar intresse, vilka som finns kring henne.
Det jag märker nu är att även hon är väldigt medveten om det.
Hon är mera vaken än vad jag trodde både gällande vilka som finns där och vilka som inte finns där. Saker hon säger och gör ibland, som detta med namnen gör att jag förstår att hon faktiskt vet. Jag läste en artikel för ett tag sen i "vi föräldrar" där det stod att vi ljuger alldeles för mycket för våra barn. Jag håller med.
Nathalie kan fråga mej saker om människor som inte längre finns i våra liv, (också om människor som knappt hör av sej eller träffar henne) och jag har varit väldigt kort i mina svar i brist på kunskap i vad jag ska säga.
Från och med nu tänker jag vara väldigt ärlig med henne. Att ta hänsyn till hennes ålder tänker jag absolut göra och vissa saker är det självklart att jag väntar med tills att hon är äldre, men jag tänker inte hymla om någonting.
Och dessa ursäkter med att han jobbar, dom har mycket att göra, det är långt att åka.
Dom meningarna tänker inte jag utala i mitt hem längre eftersom att de oftast är lögner för att skydda mitt barns känslor, ska jag säga det så ska det vara sant. Man har inte en given plats i ett barns liv, det är något man gör sej förtjänt av. Finns inga undantag när det gäller min dotter.

Fan va skönt att ha det sagt!
Nu måste jag lägga mej för imorgon har vi tvätt-tid, jag har samtal att ringa, vi ska få tid hos hennes läkare, Moma tar Nattan, jag har sista gången på terapin m.m.. En lång dag imorgon!

//Mamilillan

Nu har vi vaknat till liv, gjort ordning en ordentlig frukost, krypit ner i soffan och mummsar i väntan på små einsteins. Andra morgonen i rad nu som det spöregnar ute och iom att vi är instängda så kan jag njuta fullt ut. Jag älskar när man går upp och hör smattret på rutan, när man tänder ljus och myser i soffan med en stor filt och en stor kopp kaffe. Vi fick det både igår och idag och jag njuter så in i benmärgen för sen vet man inte när man får detta lugn igen. Som min terapeft säger, det gäller att hitta det positiva i det negativa i sitautioner du inte kan förändra..

Nu ska jag få tag i Nathalie barnläkare och titta om vi kan skippa alla förbannade köer och få en tid för vaccination. Han är ett mirakel som han är så jag har hopp i att han kan fixa detta också.

  Morgon mys :)

Om man bortser från att både jag och Nathalie gått med feber hela dagen och varit helt utan ork med jämna mellanrum så har den här dagen varit en av våra bästa. Jag minns inte sist när det gick en hel dag utan bråk, inte minsta lilla gnäll eller tjat, inga konflikter eller förhandlingar. Vi har myst och kramats, byggt lego och lagt pussel, fikat på golvet i hennes rum. Vi har för första gången på väldigt länge bara umgåtts. Det var bara hon och jag, ingen städning, inga telefoner, ingen stress. Bara vi två och det som föll oss in.
Jag insåg idag att jag måste stressa ner, för både min och för hennes skull. Att jag är manisk när det gäller att hålla det rent hemma mår ingen bättre av och att jag måste hålla tider till punkt och pricka gällande middag, läggning osv gör inte mej till en bättre mamma vilket jag har fått för mej. Det som betyder något måste ändå vara att jag avsätter tid för henne och att vi gör som vi gjorde idag.
Jag pratade med Minnie i telefonen nyss och då vaknade Nathalie och satte sej upp vilket hon brukar göra, att hon pratar i sömnen är också normalt hemma hos oss. Hon tittar på mej och säger " Vi har det mysigt mamma, jätte mysigt" och så la hon sej och somnade om. Det om något måste vara ett bevis på att den här dagen betyder massor för liten också.

Så här går det när jag struntar i städningen! Här befann sej ett vardagsrum innan, numera är det Nathalies egna IKEA.. Hon gjorde ett hem åt Lilo och bebisen sa hon, min vackra :)

Sen la vi alla filtar, täcken, kuddar på Nattans golv i hennes rum där vi senare la pussel, fikade och vilade. Riktigt mys hade vi trollungen och jag :)



Innan läggningen så hade vi kvälls mys i soffan framför Harry Potter med godis och julmust. Lyxade till det med att dricka det i vinglas ;)



Å vi har börjat fuska lite gällande julen också.. Röda ljus, jul detaljer och jul kort på alla ungarna fick komma upp idag. Blev en helt annan atmosfär hemma och vi storm trivs :)



Nu ska jag ta min sista cigg för ikväll och imorgon slutar jag helt. 3 kvar i paketet så dom andra två blir imorgon bitti till kaffet, halvt som halvt panik slagen men jag ska ge mej fan på att det går !
Och sist men inte minst, tjatmoster Putta ;) Det var slarv och inge felstavning hehe, hade det varit det så hade jag nog sökt in på nån svenska kurs tror jag! Älskar dej!
Natt Natt!

//Mamilillan

"God" morgon vet jag inte riktigt om det är faktiskt. Jag väckte min lilla imorse för att upptäcka att även hon har fått feber så det var bara att ringa och sjukanmäla trollungen och krypa ner igen. Så idag blir det att vara inne i värmen, dricka en massa thee och vila bort alla sjukdomar. Jag hade detta på känn som jag skrev igår eftersom vi ser till att smita varandra varje gång nån av oss blir sjuka, jobbigt av bara fan är det då ingen av oss har någon direkt ork eller något tålamod. Nu får vi dessutom skjuta upp vaccinet iom att man måste vara frisk när man tar det. Suck, denna årstid är inge rolig för våran familj. Det är sjukdomar till max just den här tiden..

På onsdag är det avslutning på terapin. Det är en återkommande tanke i mitt huvud och något som gör mej så ledsen. Jag får stöd och kraft, råd och vägledning och jag har fått riktigt fina vänner under den här tiden. Att släppa gruppen och terapin och köra på själv nu är skrämmande och jag känner inte att jag är klar med terapin än. Det har gått alldeles för fort och jag behöver mera tid..

Nä ush, jag måste sluta tänka på det för jag går ner helt i känslan. Får krypa ner hos min bebis och våran katt istället och "sjuka" oss :)




//Mamilillan

Helgen är redan slut och jag hann knappt uppfatta att den börjat. Nattan var hos moma igår, jag hos Jim och umgicks med människor från förr, idag vaknade jag genom svettig med sky hög feber och nu sitter jag här med en feber som dunstar fram och tillbaka.Helgen bara flög förbi med andra ord.. Nattan är fortfarande hostig men dock utan feber så sjukdomarna hoppar tydligen mellan oss. I veckan ska vi vaccineras jag och Nathalie. Jag har varit väldigt fram och tillbaka i vad jag tycker men efter att ha pratat med vänner och familj, suttit på nätet och läst och hört läkar utalanden så kom jag fram till att vi ska ta sprutan. Både jag och Nathalie ingår dessutom i risk gruppen eftersom att både hon och jag har astma och vi båda medicineras dagligen. Lite små skraj med tanke på alla biverkningar eftersom att Nattan är så liten men det är en risk man får ta i jämförelse med hur det kan bli om hon får svininfluensan.
Har ni märkt att man nästan blir lynchad när man säger att man inte ska ta sprutan?

Rabbel och babbel, har mycket jag vill skriva men ingen ork alls. Ska ta min feber och krypa ner, ny vecka imorgon..

//Mamilillan

Nu har jag druckit en liter kaffe i hopp om att piggna till men än så länge har det inte bitit. Jag har haft jätte svårt att sova inatt och när jag väl somnat så har jag drömt en massa hemskheter. Jag drömmer om att familjemedlemmar dör, att jag blir sviken och förd bakom ljuset. Det må vara drömmar men dom är svåra att släppa, och en del gånger när man vaknar i all hast så tar det tid att uppfatta vad som är verkligt och inte.
Intensiva drömmar minns jag oftast, minns drömmar jag hade som liten och som tonåring. Dom drömmarna var så frutansvärda att jag aldrig kommer kunna glömma dom.

Innan min helvetes natt hade börjat så var jag hos älskade Petra! Laz och Nathalie hade fredagsmys hemma och jag åkte som planerat iväg för att dricka vin och prata ljus :)
Dum som jag var så hade jag med mej kameran men glömde fota, så inga bilder finns från gårdagen tyvärr.
Men för att sammanfatta igår så var Petra suverän! Det serverades goda viner och god mat, sällskapet (de flesta!) var hur goa som helst och det bjöds på en massa skratt och intressanta disskusioner. Du fick med allt Petra ;)

Nu ska jag krypa ner i soffan med Nattan och kolla disney, jag ger upp försöket i att vara stål morsa idag för orken har rymt och kommer inte tillbaka. Kan inte en liter kaffe rädda mej så är det kört..

//Mamilillan

Min underbara vackra!!!
Så jävla förälskad i denna lilla varelse.. Hon kom till världen och förändrade hela mitt liv, vände upp och ner på tillvaron och jag älskar henne så mycket att det känns som om hjärtat är för litet för att rymma allt det jag känner.
Ängla Stella Nathalie, mitt barn ..



//Mamilillan

Ni vet hur man "åhhhar" sej när man tittar på bilder på sina barn? Hur man till varje kort vräker ur sej hur söt ungen är, hur fin den är, att den är så söt när den skattar osv. Detta gör man inte till alla kort!!!
Visst är hon världens charmtroll men va gör barnet!!! Först en dockmössa och sen momas glasögon..

Idag är trollungen sjuk i feber och astman spökar så vi är hemma och myser. 4 inatt väcktes jag av ett "Mamma, jag är huuuk" och mitt hjärta höll på att gå sönder. Synen av henne när hon yrvaket me håret åt alla håll och kanter kommer vankandes, ögonen som två streck och säger på det ynkligaste sättet hon bara kan att hon är huuuuk. Ja ,då ville jag bara pussa ihjäl ungen..
Så idag ska vi passa på att dricka en massa varm choklad och mysa framför playhouse disney å i eftermiddag kommer moma och avlöser mej så att jag sköter terapin som jag ska..

Trollungen min såå huuuk :(

Terapin igår som skulle vara en timme varade i två och jag pratade till mej en massa mer funderingar än vad jag hade innan. Terapeften är väldigt bra för att hon ställer rätt frågor, hon vet vad hon ska säga så att jag vaknar till liv i olika sitautioner. Det vi mer eller mindre kom fram till igår är att jag ska fundera över vad som egentligen är viktigt i mitt liv, vad är tillräckligt värt att lägga fokus och energi på? Som det är nu så vill jag massor, jag drömmer och drömmer, fokuserar på problem som egentligen inte är värda att tänka på istället för att lägga fokus på vad som är viktigt. Så summa summarum, nu ska jag skriva en lista på vad jag anser är viktigt för mej och Nathalie utan att ha andras tankar, åsikter och känslor ivolverade i detta. 
Bit för bit, steg för steg mot att inte vara medberoende. 

   Utsikten från terapin är makalös vacker

//Mamilillan

Så här ser det ut varje morgon. Min "tonåring" till dotter som vägrar vakna och med en katt som gör allt för att få upp henne. Just den här stunden är den bästa på hela dagen :)




På väg att ta ut vagnen när jag i sista sekund märker att något annat än mej får vagnen i rörelse. Våran rymling till katt har gömt sej under Nattans halsduk och var precis på väg att få följa med till dagis! Panik!



Min trollunge redo för dagis!



Hej då pussen och en massa "jag älskar dej mest".. Såna här mornar som går felfritt är värda allt för mej. Lyckan sitter fortfarande i och hennes skratt när jag gick hör jag fortfarande..



Nu ska jag släppa allt jag håller på med och komma iväg till terapin. En timme bara för mej, dagen blir bara bättre och bättre :)

//Mamilillan

Lovade bilder från landet ingenstans :)
Inte hundratals kort, inga människor, inga ledtrådar.

Trott eller ej men dessa traskade jag runt i mitt i ingenstans. Det är det som är så skönt där ute, det finns ingen som bryr sej om hur man ser ut och man behöver inte bevisa något för någon.



Denna underbara vackra varelse har jag förälskat mej i fastän jag inte alls är så förtjust i hundar. Han är så fylld av empati och värme och det ligger något magiskt över Oden. Hade jag haft längre ben så hade jag tagit vovven och sprungit fort som fan ;)



Detta hem passerar vi när vi är ute med Oden i gummistövlar. På bilden ser man inte så mycket men jag är tok-kär i huset! Undrar vem man måste gifta sej med för att få en bit av kakan ? :)



Dagen idag fortsatte i samma anda som helgen. Först och främst så har jag fått en massa gjort vilket är
en enorm lättnad då att göra listan jag hade mer eller mindre var en bok. Sen tog Laz både mat, disk, natt-saga, läggning och rubbet så jag fick en avslappnad kväll. Stod i duschen utan att stressa ihjäl mej för att barn och katt tar livet av varandra, kunde mysa runt i min pyamas utan en kapplöpning med klockan och fick kors i taket till och med tid till att sätta på kaffe och dricka det varmt! Laz är ingen ohjälpsam människa annars som det kanske låter men hur många dagar som mamma får man då man slipper ALLT!?
Troll-ungen vaknade nyss och ville kramas för att sen somna om, hur underbar får man bli. Min älskade vackra..



Imorgon ska jag på individuell terapi med terapeften vilket jag ser fram emot och som jag vet att jag behöver.
Har en del i huvudet nu som jag inte haft innan, inget som får mej på fall men som jag bara inte insett förut.
Att få klarhet i det imorgon ska bli fruktansvärt skönt, mera funderingar i mitt lilla huvud behövs nämligen inte. Det räcker och blir över precis som det är nu, men jag mår faktiskt väldigt bra idag :)
Känner ett hopp jag inte känt förut, eller ett hopp jag kanske inte minns. Vet inte vad det är men det har tagit över, nu är jag tillbaka i mitt fokus och fan va det känns! :)

//Mamilillan

Nå längre inlägg nu tänker jag inte skriva eftersom att det är måndag imorgon och sömnen ska prioriteras. Men i korta drag så har jag haft den bästa helgen på väldigt länge! I fredags eftermiddag så packade jag väskan och åkte ut till "landet ingenstans" där varken telefoner, människor, konflikter eller problem existerar. Kalla det en flykt om ni vill, jag kallar det rehabilitering. Att ha en plats att kunna åka till där man möts av ett lugn och en känsla av lättnad är något som hjälper mej enormt. Precis som efter förra gången så kommer jag hem med nya krafter, en utvilad hjärna och en massa kloka insikter. Ni som gjorde den här helgen möjlig för mej, ni som öppnade upp erat hem för mej och mina tokigheter har en stor plats i mitt hjärta!
Ingen vet hur framtiden ser ut eller vilka relationer som varar men en sak är säker och det är att jag aldrig kommer glömma er eller era stora hjärtan ..

Detaljer och bilder ska jag försöka hinna med imorgon :) Nu ska jag krypa ner hos min liten som förhandlade till sej en plats i mammas säng. Ska jag vara ärlig så var det inte mycket till förhandling heller. Hon tittade på mej, log, sen tittade hon på min säng. Jag log tillbaka, lyfte upp henne och kramade henne, sen bar jag henne till min säng.. Att det ändå tog 2 timmar för henne att somna är en annan femma, men härligt som inget annat är det att ha troll ungen hemma..

//Mamilillan

Uppe med tuppen var man för att se att hösten slagit till ordentligt. Jag har längtat tills hösten, alla färgerna, dom tända ljusen, myset under en filt i soffan. Vad jag hade glömt bort var det ständiga duggandet och det faktum att man måste ut i det. Hösten förblir min favorit års-tid men just detta väder gör ingenting om man slipper.
Jag pratade med min älskade Malin imorse och det hade gått hur bra som helst med Nathalie! Hon hade inte alls brytt sej om Emilias trots ålder, hon hade somnat efter 5 minuter, hon hade inte frågat efter mej något, ätit hade hon gjort som hon skulle. Min lilla prinsessa har blivit stor, så känns det.
Lika sorligt som det känns att hon inte är min bebis längre, lika stolt blir jag över att se hur hon växer upp till en självständig och stark tjej. Hon behöver självklart mej och sin pappa men hon är så fruktansvärt stark i sej själv min dotter, hon är inte den som är beroende av andra människor på något sätt. Hon kan leka med andra men det går lika bra att leka själv, om andra barn är störiga så stänger hon av och fortsätter med sitt, hon prövar saker själv utan att jag behöver hålla henne i handen och hennes intresse i att klara saker är enormt. Med människor är hon inte lika framåt och det är jag evigt tacksam över. Hon väntar med att släppa in människor inpå henne och låter dom visa vilka dom är först. En egenskap jag tycker är viktig hos Nathalie.
Summa summarum eller vad det heter, jag är tok stolt över min stora tjej!

Terapin igår var inte speciellt tuff eller jobbig, snarare intressant och väldigt lärorik. Det kom en man som var i samma ålder som mej och som berättade sitt livs historia. Om alla problem, om allt som hände, hur det formade honom men också hur han kom ut ur det. Det är svårt för mej att förklara vad terapin gör med än eftersom att jag inte gått in på vad för sorts terapi jag går i än. Det får bli mitt lilla projekt ikväll, att förklara vad för terapi jag går i för att det ska bli lättare att förstå varför det är en sån stor del i mitt liv.

Nu ska jag försöka få bort lite från att göra listan så att jag slipper syssla med det ikväll..

//Mamilillan

Försiktigt försiktigt så petade jag på mitt barn imorse, livrädd för att hon skulle öppna upp ögonen och visa samma demoniska sida hon visade upp igår. Men gud var med mej idag då hon öppnade upp ögonen och var den glada härliga ungen jag vet att hon innerst inne är. Så en massa skratt och bus blev det innan vi åkte till dagis och jag kunde säga hej då med gott samvete att jag lämnade henne i ett bra tillstånd. Istället för att moma hämtar idag som normalt på onsdagar så ska trollungen till sin älskade gudmor och Emilia efter dagis.
Nathalie har tidigare sovit hos nära familje medlemmar till oss, också hos sin gudmor men då när hon var bebis och inte uppfattade annat än välling och blöjbyten. Så detta är mer eller mindre första gången som hon sover hos en kompis och jag känner mej lite små skraj för hur det ska gå, om hon kommer att ha hem längtan, om hon kommer att sakna mej. Innerst inne så vet jag att det kommer att gå bra, Malin är nämligen mer engarerad i Nathalies liv än många andra. Dom ses nästan varje dag, Malin har alltid visat ett intresse för Nattan och har bevisat gång på gång varför just hon är hennes gudmor. Hennes närvaro i Nathalies liv är mer än vad jag nånsin kunnat bett om, så en övernattning där är egentligen inte mera onormalt än att hon sover hemma.
Men det är dock min lilla bebis, min oro existerar lik förbannat även om den inte alls stämmer in på verkligheten.
Undrar hur många samtal och mess jag kommer att skicka iväg idag, stackars Malin!

För mej är det en vanlig onsdag, terapi ikväll och en massa bubbel. Med tanke på att så mycket händer nu och att jag har ett behov av att få prata av mej och få feedback så förvånar det mej inte om jag tar upp dom nästan 3 timmarna som vi sitter där. Stackars älskade sjuka ..

//Mamilillan

Efter att ha pratat med en väldigt nära vän så ska jag vänta med att skriva om vissa saker i bloggen. Kommer kunna skriva om det snart men av olika skäl så ska det vänta. Suck..
Det är en svår gräns det där, att skilja på vad som är okej att skriva i bloggen och inte. Att veta vad som tillhör det mest privata och det som är okej att lämna ut. Fan va skönt det hade varit att ha en anonym blogg, där man helt enkelt kan skriva ut precis vad som helst och om vem som helst. Jag hade inte fixat det eftersom att bilder är något jag vill ha med i min blogg, men just för skrivandet hade det varit grymt skönt.
När jag blickar tillbaka i inläggen så märker man min något förvirrande sida. Jag skriver att jag ska skriva om vissa saker men skriver sen att jag inte ska, jag skriver att jag ska lägga ut bilder men som oftast inte kommer upp, jag skriver om att jag ska blogga på kvällarna men tar sen en paus på några dagar. Jag kan förklara det med att viljan är stor men kanske inte lika realistisk. Jag hinner inte allt jag skulle vilja och det är ganska normalt för att vara en ensamstående mamma till en 4 årig dotter. Jag tror att jag ska vara pigg och alert på kvällarna för att ordna med bilder men efter läggning, städning, disken och allt annat som måste göras så är man inte pigg på att sortera kort. När man hämtat på dagis och haft å göra med en trotsig unge så är lusten till att blogga inte så stor, lusten till att däcka i soffan däremot är större. Jag kommer fortsätta att skriva saker som aldrig dyker upp på bloggen för jag måste få tro nånstans att jag orkar allt jag vill och klarar av allt jag planerar..

Från en sak till en annan. Nu tänker jag vara så där brutalt ärlig som få människor vågar sej på. Idag ville jag bokstavligen skaka om mitt barn och fråga va i helvete det var för fel på ungen!
I nästan en timme står hon rakt upp och ner och bara skriker som en galning. Anledningen var absolut ingenting!
Först stod jag bara och tittade på henne och trodde väl någonstans att hon skulle lugna ner sej. Sen när jag en halvtimme senare förstod att skrikandet bara blev värre, jag var iskall eftersom att vi stod ute, jag var trött efter en jobbig dag så gick topplocket på mej! Som tur var så bet jag ihop munnen för gud vet vad jag hade sagt om jag hade yttrat mej men valet var att dra barnet hem. Så en resa som normalt tar 20 minuter tog idag nästan 2 timmar! Jag älskar min dotter villkorslöst, jag älskar henne i alla humör och väder. Men såna här dagar kan jag bestämt säga att all den kärlek jag känner för min lilla är blandat med tankar som att jag ska kasta ut henne från balkongen, avliva hennes katt i ren protest, elda upp hennes docka i ett försök till att skrämma ur henne dumheter. Innan jag blir stenad nu så vill jag säga att jag aldrig skulle kunna göra en sån sak, jag är inte helt utan sunt förnuft. Men visst fan finns tankarna där!
Älskar mitt barn men jävlar va vissa dagar testar äns tålamod. Nån dans på rosor är det då fan inte att vara förälder..

Såg nu också att detta är inlägg 500!
I mitt första inlägg så skrev jag nått liknande med att mitt mål var att hålla bloggen vid liv. Jag hade och har svårt att slutföra saker så jag känner mej ordentligt stolt över att jag höll vad jag lovade mej själv!
Måste snart arkivera alla inlägg och "börja om", då kan man passa på att röra om lite också vilket skulle vara ganska skönt :)
Nu ska jag försöka mej på att sova, detta med att ligga i sängen klockan 10 verkar inte fungera för mej. Får försöka imorgon igen. Nu när mitt mående inte alls är som det ska dessutom så är sömnen a-o för mej, måste lära mej att prioritera.

//Mamilillan

Det pratas så förbannat mycket om äktenskap hit och dit, om giftemål och bröllop. Självklart vill jag också gifta mej, ha den perfekta klänningen, första dansen. Jag förstår också charmen i att dela efternamn, charmen i att kalla sin egen sin man eller fru. Jag förstår det..
Men det verkar inte som om människor tänker så mycket längre än så. Ett äktenskap är så mycket mer än så. Det är ett ansvar, en plikt och nånting man hela sitt liv måste arbeta med. Ett äktenskap är ett partnerskap, en tvåsamhet. Sen är det faktiskt så att man kan ha ett "äktenskap" utan ett bröllop eller pappersbevis!
En tvåsamhet och ett partnerskap är ingenting man kan planera, ingenting man kan "fejka" till sej. Ett bröllop är inget som bara ger än just det. Det är nånting man delar, ett band, att man är ett team. Jag är så trött på att lyssna på alla dessa som vill gifta sej till höger och vänster, inse vad det faktiskt innebär först!
Och är det känslan av att man är två, en familj så är inte det nånting någon kan ge än bara så..
Låter lite trassligt men ni fattar hoppas jag..
Nu har jag en massa att stå i så ska lägga bort datan.. Bloggar senare ikväll under min "Linda timme" för har en jävla massa jag ska kasta ur mej...

//Mamilillan

När man sitter och jobbar som jag gör så har man turen att kunna smita in på nätet med jämna mellanrum och läsa sina favorit bloggar, bli lite smartare på aftonbladets hemsida, göra sej påmind på facebook och lite annat smått och gott på nätet. Men vi ni vad jag saknar till min morgon latte på jobbet? MINNIES BLOGG !!!
Av olika anledningar så ligger den på vänt ett tag och jag har accepterat läget men nu känner jag att mitt tålamod är slut! Jag ÄLSKAR när man kommer in på hennes blogg och ser att det uppdaterat med kort på barnen, Novas påhitt, Kians framsteg och Alicias bravader. Då och då får jag mms på ungarna och det uppskattar jag till max men nu vill jag faktiskt ha tillbaka bloggen Minnie!!!

Snodde ett kort från Minnies facebook, förstår ni nu varför jag är så förbannat kär i dessa barn!

//Mamilillan

Precis innan jag skulle lägga mej igår så dyker det upp världens skräck scen på tv´n så att det tog ytterligare en timme för mej att somna. Men upp kom jag imorse, dock med ögonen i kors men inga förseningar varken för mej eller Nathalie. Vi hade till och med tid att lämna vagnen hemma så att vi kunde ta en promenad till dagis, så blev en riktig höst promenad bland alla färger och tid till att träna alfabetet.
Jag har under helgen gått och tyckt allmänt synd om mej själv, mått dåligt över saker som varit, saker som är, orättvisor och jävligheter. Jag har haft ångest över dåliga beslut, ångest över misstag, ångest över vad som kunde varit osv. Senare på kvällen igår så pratade jag med mamma om allt och fick både önskade och oönskade råd som alltid av mamma. Det uppskattar jag henne för, att hon alltid är ärlig oavsett vad det gäller. Hon skulle aldrig sitta och hålla med i saker hon tycker är fel eller sitta och må dåligt med mej utan hon säger rakt upp och ner hur saker ligger till, kallt men ärligt. Och det fungerar alltid!
För idag när jag vaknade så kände jag en kämpar glöd inom mej, att nu jävlar!
Allt som gått fel kan man rätta till! Alla problem har en lösning! Att sitta och jämra sej för saker som varit löser ingenting utan det gäller att ta på sej boxnings handskarna och ge igen!

Så idag är det KRIGA ! Kriga för mina rättigheter, kriga för mina mål, kriga för mej själv och min dotter!
Jag vet vad jag vill och jag ska ge mej fan på att nå dit!!!

//mamilillan

Klockan är alldeles för mycket och jag skulle ha lagt mej för flera timmar sen, men bättre sent än aldrig säger dom och jag håller med. Nattan kom i säng i tid iallafall, mätt, ren och belåten så jag får nöja mej med det idag. Imorgon är det däremot andra bullar som gäller för mej. Klockan nio kommer jag att stänga av ljudet på både hem-telefonen och mobilen för att få en timme som enbart är tillägnad mej själv. Sen om jag glor på tv, bloggar, surfar eller vad jag än gör spelar ingen roll utan huvudsaken är att det är MIN timme. Klockan tio SKA jag ligga i sängen, tv´n ska vara av och alla lampor släkta. Jag vet med mej själv att fungerar det så kommer mitt mående att höjas till skyarna, sömnen är livs viktig för mej och jag har ignorerat det lite väl sista tiden. Samma sak med tiden till mej själv. Det gäller att ta små steg men jag ska fokusera på just det i veckan och hoppas på att det går vägen.

Min lilla troll-unge som äter kvällsmål och ger mamma tummen upp för att jag inte glömde sugröret :)




En jätte god natt från oss !
Jaaa just det! Jag vågar inte messa dej nu moster Putta fall du vaknar men hör av dej imorgon på morgonen eller förmiddan för Nathalie vill ha sin Putta imorgon :)

//Mamilillan

Hela lördagen spenderade vi i pyamas och innanför hemmets dörrar. Vi vägrade ordentlig mat, vägrade tandborstning och alla andra normala sysslor utan värmde istället upp piroger, lät oss själva förfalla och unnade oss att bara existera en dag. Jag tror att Nathalie mös precis lika mycket som mej för veckorna tar på henne också. Det är buss åkande, många timmar på dagis, mycket barn och många människor och detta 5 dagar i sträck. Jag har inte tänkt så innan utan jag har varit i ganska egocentriska tankar och trott att det bara är jag som är trött, jag som är sliten, jag som har en massa i huvudet och i tankarna. Men när man tänker närmare på det så är det självklart att barnen också måste få vara trötta efter veckans slut, dom har också dagar då dom är trötta och gnälliga, dagar som bara inte funkar och där dom måste få vara ifred. Med det i huvudet så myser vi oss igenom den här helgen.
I några timmar igår så kom Malin och Emilia och gjorde oss sällskap i vårat slappande och trots att dom lever rövare och huset stod på sin ända så är dom två verkligen världens mysigaste tjejer. Det är sällan jag skrattar så mycket som jag gör när dom två är tillsammans, dom har en humor ihop som slår världsrekord.








Idag är Nathalie piggare än någonsin, pratar mer än vanligt och nått verkar ha hänt under natten för ungen är smått galen. Jag däremot känner mej allmänt låg och nere, ledsen och sliten. Det är en sån dag bara, tankarna är överallt och ingenstans och jag vill helst av allt gömma mej resten av dagen.
Typiskt som Nathalie säger om allt, är det att hon är förvildad idag när det är det sista jag orkar med..

//Mamilillan