Nu är köttebulle mackorna klara och vi ska bege oss till plaskis :) Hoppades på bra vädet och det fick vi, strålande sol och värme. Härligt!

Ska inte fastna framför datan men måste lägga in att fjärillsvingar, trollspö och nattlinne är taget!

Skriver säkerligen ikväll med en massa bilder i släp :)

//Mamilillan

Vissa dagar kan man vara utan, idag var en sån dag.. Jag vaknade alldeles för sent, hade för mycket att göra, för mycket i huvudet och dessutom tider att passa. En himla tur att Malin kom förbi och körde över liten till moma så att jag kunde varva ner och samla på mej styrka vilket behövdes. Laz pappa gick bort för ett tag sen och begravningen var idag, jag har valt att inte skriva om det för att det är Laz sorg och inget som platsar sej i bloggen.
Tänker inte skriva om det nu heller, men detta är förklaringen till att man kan vara utan vissa dagar..

Efter begravningen så kände jag en längtan till att ringa människor i min närhet, längtan till att berätta för vänner och familj hur mycket jag älskar dom. För det är sant som dom säger, vilken dag som helst kan vara den sista.
Man måste ta vara på dom relationerna man har, ta vara på de människor man bryr sej om för en dag kan det vara över.
Sen finns det människor jag brytit med, människor jag är i konflikter med som jag fick en längtan till att ringa idag. Tänk om det en dag är för sent ? Man ska nog lösa saker med dom man älskar och inte låta tiden rulla på, jag pratar inte om att släppa saker som varit för det ska man inte behöva göra men att prata med varandra och se till att lösa problemen man har. Man borde bli duktigare på det, för som jag skrev... En dag är det för sent och den ångern får man leva med för resten av sitt liv. Och frågan man kan ställa sej själv då är, va det värt det?
Samma sak med att ringa och träffa dom man bryr sej om, man måste ta sej tiden till att göra det. Det finns inga ursäkter i världen som gottgör att man inte ringer sina föräldrar, träffar sina vänner, tar sej tid till sina barn. INGA ursäkter i världen.. Sen fick jag så fruktansvärt starka känslor till vad jag och Laz hade och har också, fick mej en riktig tankeställare. Fan va löjliga saker man har bråkat om, fan va mycket har ställt till som man egentligen bara kunde ha skitit i. Man har fokuserat på saker som egentligen inte spelat någon roll och skrikit så blå om saker o ting som inte har någon betydelse alls. Vi älskar varandra, han har brister och likaså jag, vi gör olika och tänker olika. Kunde man inte bara ha låtit det vara okej ? Var man verkligen tvungen att bråka om alla små saker?
Var det inte mera värt att ha den familjen vi hade, älskat varandra så passionerat som vi alltid gjort istället för att fokusera på saker runt om? Skulle göra allt för att vrida tiden tillbaka..
Det är nog så i alla förhållanden, hoppas att fler än jag vaknar till liv..

Imorgon ska jag och den kända mannen till plaskis med Nattan, hoppas på värme så att mamma får lite färg på kroppen :) Blir en dag med dom jag älskar mest på jorden, en perfekt dag efter idag..

//mamilillan

Mini golfen var en succe! Nathalie fullständigt älskade att spela golf och gav sig in i det med liv och lust, och ganska duktig var hon dessutom. Så nu tillkommer en golf klubba på hennes önske lista, helst en rosa eller lila. Jag har ingen aning om vad dom kostar så ska kolla upp det, blir nog en bra present från mej eller Kristian. 
Mamma och jag däremot var inte lika duktiga, vi har kommit fram till att motoriken inte alls är som den ska hehe :)
Men vad gör vi inte för våra ungar ..

Bara 4 år men stilen har hon fått in !

 

Lille-brollan var extrem på golf! Och rolig är den lilla rackaren också, kolla in stilen :)



Världens bästa mamma !!!

Nu ska jag sätta mej med det sista inför Nattans kalas och betala dom sista räkningarna. Inte lika roligt men vad ska man göra ?

//Mamilillan

Lille brollan sover fortfarande och Nattan ligger o myser framför disney, båda två jätte trötta efter igår.
Jag skulle ju tvinga min älskade lille brollan att baka men efter att han bokstavligen slagit lite i degen så kände han sej klar. Jag däremot stod i timmar och bakade piroger, och sen tog det timmar att städa efter det förbannade bakandet också! Nathalie min älskade unge hjälpte mamma så klart, inte så mycket med att faktiskt baka utan hon gjorde hattar av degen, bollade med degen, åt upp innehållet, gjorde pizzor.. :D

     

Nångång under bakandet kom Laz över så han mös med oss framför tv´n och en massa gott gott :)

Som den hurtiga mamman man är så blev det en lång promenad med liten sju imorse, å jag har kommit på att det är världens bästa tid punkt för att vara ute. Folk har inte vaknat ännu, ingen galna cyklister eller oljud från bygg platser. Det är tyst och stilla och både jag och Nattan verkligen myser oss igenom prominixen, vi bestämde oss imorse för att göra det här till en vana. Så när dagis och plugg sätter igång så blir det att ställa klockan nån timme tidigare för en mamma och dotter promenad :)
Efter promenaden och en fika med moma så blev det att åka hem och klippa och klistra, kolla på Aladdin och äta lunch.
Och snart kommer lille brollan som ska övernatta och plåga livet ur sin syster med att se en skräckfilm, fan.. Men innan dess är det jag som ska plåga hehe, vi ska nämligen baka inför imorgon :)
Imorgon ska vi gå på museum, något jag älskar att göra och hoppas på att Nattan också faller för. Historia har alltid fascinerat mej och jag kan gå i timmar på museum, gamla kyrkor och byggnader.

Vaknade av att prinsessan kom smygandes upp i min säng med sina dockor, kröp ner brevid mej och gosade en stund. Vilken lycka, att vakna och hon är hemma igen :) Igår när jag hämtade henne höll jag på å smälla av och dramatisk som få kan morsan vara men jag hade saknat henne så mycket att jag hade kunnat krama sönder henne. Å det känns åter igen som om hon har växt en meter, lärt sej ett nytt språk och blivit självständig på 8 dagar.
Efter den dramatiska hemkomsten så åkte vi till syster yster och firade Bella som blivit hela 9 år, tiden flyger i alla familjer. Som vanligt var det ur mysigt hos Lotta och hennes galningar och det var pest och pina att behöva åka hem, men vi har ju kalas idag med som ska genomlidas :) 2 gud döttrar på 2 dagar, det ni!

Nattan så där vacker bara hon kan vara!

Bella med brädan hon fick av mej och Nattan :)

När vi sen kom hem så blev det att packa upp 8 dagars packning, inget jag vill göra igen! Sen kom Laz över som saknat ihjäl sej efter lillan, blev en kväll framför tv´n med chips och cola. En perfekt första kväll hemma :)
Läggningen var härlig den med hehe, hon skulle bädda ner alla sina prinsessor, flytta fotöljer, fixa och dona, klippa prinsessans hår. Det var ett himla fixande innan hon kunde andas ut och lägga sej på alla tusen kuddar hon stapplat upp i sängen. Älskade hjärtat va jag har saknat sånt här ..

Nu har det flyttats på möbler, dockor har bäddats ner och saker börjar lugna ner sej :)

Hon är smart tjejen jag har.. 4 kuddar så att man näst intill sitter och ovanpå täcket. Inga planer på att somna här inte !
Men mamma visste bättre :)



Idag ska vi till Emilia som firar sin 2 års dag idag, lilla gumman.. Kalas och kalas, oh my ..

//Mamilillan

Ibland undrar man om det finns nån jävel bakom nått hörn någonstans som gillar att se än irriterad och tjurig. En bitter liten sak som vägrar ge än något extra. Först och främst med Malin idag...

Inne på Ikea idag var duktiga Malin ekonomisk och smart och på det tjänade hon 350 kronor, men vad händer då 15 minuter efter? Vi parkerar bilen utanför toys r us och är där inne max 10 minuter, kommer ut och då har hon fått en bot på 300!!! Jahapp, den bittra fan hade varit framme. Sen hände det mej samma sak nu på kvällen.

Jag går och köper kläder till Nikki och hittade en himla massa eftersom det var rea och super glad var jag. Men vad upptäcker jag när jag kommer hem? Jo att påsen är borta!!!

Vad är oddsen? Förtjänar inte jag och Malin lite tur efter allt vi gör och donar med, förtjänar inte vi det där lite "extra" efter allt krigande och kämpande ?

Trött man blir å lagom ledsen då lillan som blir hela 1 år imorgon inte får en present av moster :(

Som jag förutspådde så blev det ingen kväll hemma, inte heller en kväll ute med Hannah som varit på tal. Jag har ju haft i huvudet att nu när jag är barn ledig så måste jag ut bara för att jag kan, men jag mindes idag att jag gillar det ju faktiskt inte! Att ta en öl nånstans absolut, till och med två, tre eller fyra funkar det med. Och att komma hem på morgon sidan ibland är inte heller något jag tjurar och gnäller över, det kan vara riktigt skönt ibland till och med.
MEN att snurra runt inne på klubbar i stan är inte min grej, att vara på ställen där man inte hör vad man tänker och måste boxa sin väg fram är inte alls vad jag föredrar. Jag säger ingenting om dom som gillar det men jag gör det inte, och jag hoppas att om Hannah kom ut ändå att hon har det super roligt :)
För mej blev det en runda i kista centrum istället, shopping av barn kläder som någon annan nu har nytta av. Morr..
Sen gick jag och Laz på bio, såg Hang over och jag skrattade så mycket att jag ville dö. För dom som har sett filmen kan jag bara säga.. ALAN, vilken man hehe :) Sen bjöd han på en öl efter filmen och vi fick prata ut lite om vad som händer i skallen på oss. Inser nu att jag inte bloggat om honom på några dagar så en snabb uppdatering eftersom jag ändå satt han och mej i rullning här på bloggen..
 
Vi är inte tillsammans igen och det är inget vi har tänkt att bli nu heller, men faktum kvarstår att jag älskar honom alldeles för mycket för att inte ha honom i mitt liv alls.
Jag hör vad andra tänker och jag förstår, jag tänker lika själv när jag träffar på tjejer som har den ena ursäkten efter den andra att ha kvar sina föredetta eller "idioter" i sina liv. "Naiva brudar" brukar vara min första tanke..
Men jag och Laz är inte som alla andra och det kan alla som känner oss intyga. Först och främst har vi en 11 årig vänskap bakom oss och den betyder väldigt mycket för oss båda, sen har vi gått igenom så mycket tillsammans att vi har växt ihop som människor. Nu känns det som om jag sitter och försvarar och förklarar mej men det är inte alls så det ligger till. Mer än något annat så vill jag bara berätta hans och min historia för den har en stor del i mitt liv, han är en stor del i mitt liv.. Jag vet inte om vi kan gå tillbaka till att bara vara vänner, jag vet inte om jag kan gå vidare från den sorg som kom av att förlora det vi hade men jag vet att jag tänker försöka. Vi har en historia han och jag och det är inget man skapar över en natt, och den historien är värt att kämpa för. Nu befinner vi oss i det stadiet då vi pratar väldigt mycket om vad vi vill, vad vi känner och vad vi vill åskakomma, och det känns ändå som om vi står på samma sida genom det här.
Laz Laz, så komplicerad men älskad..
Fick dessutom en tankeställare här om dagen (om man kan kalla det för det?) när jag bläddrade igenom boken "ps jag älskar dig". Jag läste ut den för ett tag sen och det var tamme fan en av det bästa böcker jag läst, jag har skrattat högt för mej själv mitt inne i tunnelbanan och gråtit ihjäl mej som om det handlade om mej själv. Vilken bok, nu bara måste jag se filmen som syster yster rekommenderar starkt. Men tillbaka till tankeställaren.. Jag bläddrade igenom bara för att påminnas om hur bra den var och fastnade i slutet av boken då Daniel beskriver sitt förhållande till hans föredetta..
Jag tänker inte sitta och skriva av men det är den delen då han säger att deras förhållande bestod av många bråk och att hon var hysterisk, men att han älskade det. Han såg hennes hysteri som att hon var passionerad och deras bråk tog han som att hon fortfarande brydde sej. Hur vackert är inte det? Och jag kom på mej själv med att tänka att det är precis så jag hoppas att Laz såg mej, och nånstans så tror jag att det faktiskt var så. Ju mer jag skällde och bråkade, dessto mer "närvarande" blev han och det kan jag se nu efteråt. Han flydde inte eller gjorde uppror och det var nog för att han visste att allt det var av kärlek, att jag fortfarande brydde mej..
Läs boken ni som inte gjort det, hur man än lever sitt liv eller är som person så finns det något att hämta i den och något att lära. Ett klart måste att läsa igen!

Nu måste jag sova så att jag orkar få hem lillan imorgon och fira mina två syster-döttrar. Åhhh måste bara berätta att väggen är så gott som klar, fattas bara tre nytagna kort på Bella, Sebban och Nikki så kan jag sätta punkt :)
Ska försöka ta kort på den och sätta in i helgen, ett himla bra arbete har jag gjort och jag är nöjd som få.

//mamilillan

Malin som alltid är uppe först, gladast av alla och sprallig som få ringer och väcker mej imorse. Det var bara för mej att hoppa i kläderna för innan jag visste ordet av det så bar det av till ikea :) Inga pengar att slösa nu när man blivit duktig men en jätte fin kruka och växt till mitt säng bord blev det och en timme av att bara gå runt och vilja ha. Man får hålla i sej ordentligt men visst kan man om man vill!
Den här månaden är inte alls rolig för ekonomin då min älskade dotter fyller år och har kalas snart, sen har vi då alla ungar som prångt skulle födas just i juli och augusti. Alltså alla ungar på en månads inkomst!
Idag har vi Bella och på onsdag Nikki, och dit ska vi imorgon och ha lite kalas. Sen på söndag har Emilia sitt kalas och helgen efter det Nova... JÄVLA UNGAR!!! Kunde ni älskade mammor inte knipit lite eller släppt av dom tidigare eller ville ni se mej bakrutt ?!! Hämnden är ljuv ;)

Min älskade gud dotter är ett high school musical fan så jag har köpt en surfing bräda till henne med dom på. Lite ballt faktiskt. Och iom att dom har en pool på tomten så jävlas jag inte med Lotta, inget som kräver att hon behöver lyssna på Bellas tjat om att åka och bada med brädan. Bara att öppna dörren :)
Bebben Nikki ska jag iväg och handla åt ikväll men det blir kläder, eftersom hon bara fyller ett så kan jag känna att det är bättre att köpa det som behövs än leksaker. Som Lotta sa också, drar hon fram mammas kastruller så är hon lika lycklig för det. Mosters tjockis :)
Ska ta med kameran imorgon och missbruka batteriet så att ni får se mosters älsklingar, så glad att ha dom i mitt liv.
Familjen Backman, ni som bor i hjärtat på mej..

Nu ska det städas lite hemma för har en känsla av att kvällen inte kommer att bestå i min soffa och imorgon finns det ingen tid. Jag har förresten kommit så pass långt med min bild vägg att jag lagt fram alla ramar och bilder så nu är det bara att pussla ihop och hamra lite :) Duktigt!

//Mamilillan

Ingenting av det jag skrev att jag skulle göra är gjort, istället har jag legat i soffan och bara varit. Fick till en början tvinga mej själv till att ligga ner men när jag sen väl slappnade av så kände jag hur förbannat skönt det var. Jag har knappt sovit inatt igen och jag börjar tröttna på sömnlösheten och dess effekter, och eftersom jag faktiskt mår bättre nu än förra veckan så förstår jag inte varför jag inte kan somna in.
Som tur var så bjöd tv´n på en hel del att se på så jag ruttnade inte ur iallafall, en del komiska serier och snart kommer La ink :) Bra där!!
Åhhh vill så gärna tatuera mej igen, skriva min litens namn som jag sagt att jag ska göra i 4 år nu :s Hmm..

Orkar inte vara trött länge... Blir galen på det här..

//Mamilillan

Nu har jag suttit i en timme och raderat en massa konton man skapat under åren och gud va jag har skrattat..
Jag har hetat "babymama" på ett ställe, "Fredriks" på ett annat, haft ur skojiga notisen som "jag klarar mej själv" och då var jag väl 15 eller nått när jag skrev det, "Han är min och ingen kan ta han från mej" hade jag skrivit i nått triangel drama jag hamnat i när jag var 16 eller så.. Sen hittade jag texter jag hade skrivit när jag var runt 18-20 och jag måste verkligen ha trott på att jag var så vuxen, att jag klarade mej heeeelt själv utan någon och jag var så stark och herre gud. Lilla gumman på mej själv, livet hade inte äns börjat..
Men jag har skrattat och skattat på min egen bekostnad, man trodde att man hade världens problem i tonåren och senare att man sitter med en massa erfarenhet och klarar allt som kommer i äns väg men livet hade ju inte äns börjat. Inga räkningar, inga separationer (riktiga), inga alarm klockor eller låga löner.. Man hade alla möjligheter i världen egentligen och inga problem viktiga att äns handskas med, men man ägnade tiden till att bekymra sej ändå. Om man vetat bättre..

Idag ska jag försöka mej på att göra allt det jag tänkt göra sista dagarna men som inte blivit av. Foton ska upp i nya ramarna, framkallning av bilder måste göras, hyllan ovanför sängen måste upp, listerna måste tas, gardiner tvättas.. Mycket mycket, får bli en hel dag hemma idag. Men jag klagar inte, det gråa ute är inte direkt nått man vill springa in i ändå..

Jag har varit så upptagen med allt detta med laz, vissa konflikter och människor att jag helt glömt bort att blogga om nånting super roligt !
Först och främst så börjar jag plugga i oktober, en del kurser för att komma in på socionom utbildningen vilket jag verkligen längtar efter! Men sen för några dagar sen så fick jag svar på att jag kommit in i en 12 veckors kurs jag sökt in i och jag hoppade av glädje, den börjar dessutom den 17 augusti och det är ganska snart..
Jag har funderat så mycket fram och tillbaka på om jag verkligen vill plugga, till vad, fall jag inte vill jobba istället. Men jag kom fram till att plugga är precis vad jag behöver och jag känner mej så nöjd över det beslutet och sjukt nog önskar jag att tiden går fort så att jag kan sätta igång.
Jag längtar efter att ha ett mål igen, nånting att sträva efter och kämpa för. All tid nu känns som om den gått till separationer, både den med Laz och till andra människor jag valt att inte ha i mitt liv. Men det är det slut med nu..
När jag fick reda på att jag kommit in i kursen och att pluggandet sätter igång på allvar så kändes det som om jag börjat prioritera mej själv igen, mitt liv och min tid. Det har handlat om andra människor alldeles för länge men som jag skrev..
Det är slut med det nu!
Nu sätts koncentrationen tillbaks på mej och Nattan, på våran framtid och lycka. Åhhh jag ska börja plugga igen!
Fan va bra det känns!!!

Nu måste jag sova, rutinerna måste tillbaka för snart kommer liten hem :) Har saknat henne mer än ord kan beskriva och det dröjer länge innan hon får vara borta så här länge igen..
God natt :)

//Mamilillan

Pratade med min älskade syster yster idag och vi kom fram till att vi inte tål "knack, knack är någon där inne?" människor.
Det är människor som man helt enkelt inte blir kloka på, människor man aldrig kan förstå sej på eftersom dom hela tiden gör saker som friska människor bara inte gör. Människor som helt saknar sunt förnuft eller har kontakt med verkligheten. Alltså.. Knack, knack är någon där inne??
Egentligen gillar väl ingen såna människor men eftersom jag och Lotta tyvärr har en hel del såna runt om så är vi extra "känsliga" gällande den sorts personligheten. Min frustration är så hög att jag inte alls skulle chockeras över om jag skulle börja spy av bara synen av dessa. Energi tjuvar kan man kalla en del också sa Lotta, och jag kan inte hålla med mera än vad jag gör.
Fick prata av mej också om saker som stört mej och tagit upp min tid och nu efter vårat samtal så känner jag att jag kan släppa vissa saker, det är inte värt min tid att lägga energi på.
Jag står för vad jag tycker och tänker, och gör någon fel så säger jag det. Speciellt om det är riktat mot mej eller någon i min familj så självklart öppnar jag käften. Men sen finns det fall som man helt enkelt bara ska skita i, man kan tycka och tänka men att det bästa är att bara vara tyst. Varför ge energi till människor som aldrig kommer förändras ? Varför ödsla sin tid på konflikter som är meningslösa ?
Det var bra att få prata med Lotta idag, jag blev klarare i huvudet och känner mej lättare eftersom jag släppte en del.
Syster yster och jag, det bandet kan ingen ta ifrån oss nu :)

//Mamilillan

Det finns miljontals olika sorts människor på denna jord, miljontals olika personligheter och miljontals olika synsätt, åsikter, gillanden, levnadssätt. Jag är inte uppsatt så att jag kan säga vad som är rätt eller fel, hur andra ska leva eller vad dom ska tycka. Precis lika lite som att andra kan rätta mej. Man bestämmer sej själv för vad som fungerar i äns eget liv och sen kör man därefter. Riktiga vänner accepterar dina olikheter och älskar dej för den du är, dom som inte värderar vänskapen så pass väljer att gå. Och det är helt okej, att välja om man ska vara kvar eller inte är upp till var och än.
Jag vet iallafall att jag stannar hos dom jag kallar vänner oavsett för vilka åsikter dom har eller hur dom lever sina liv, jag accepterar deras val fast jag inte är överens med dom.
Det är en överenskommelse mellan riktiga vänner, en oskriven lag.
Kände idag som jag gör många andra dagar att jag är så glad över mina vänner, det är bra människor, trygga människor, människor som visar respekt och kärlek, ärliga och raka personer. Personer jag respekterar för deras sätt att vara mot sej själva och mot andra. När man ser vilka sjuka människor som finns i världen så fylls jag av en tacksamhet över de jag har i mitt liv..
Finns dom stackare som behöver hanskas med riktigt störda människor, att jag är vuxen nog att kunna bestämma sånt själv tackar jag gud för. Jag väljer min egen familj, å den jag valt är världens finaste :)

//Mamilillan

Vaknade halv tolv idag, halvt panik slagen över tiden men glad över att ha fått sova. Att konfrontera rädslan över mörker och ensamhet var lättare än jag trodde, att ha telefonen brevid sängen och lampan i hallen tänd gjorde att jag näst intill somnade utan problem. Några nätter till så tror jag att jag är "fixat", och då är det andra "projekt" jag ska ta tag i.
Middan för Nalle var idag och han var nöjd med både människor och presenter, och mamma hade gjort ett jätte bra jobb med dukning, mat och allt där till. Vad hade vi gjort utan henne? Hon tog på sej rollen som "högsta hönset" när moma gick bort och pågrund av det så träffas släkten med jämna mellanrum och allt kring Nalle ordnas. Jag undrar hur det hade sett ut om hon inte gjort det, om nån hade haft kontakt över huvudtaget?

Vissa dagar kan vara händelserika, en sån dag har jag haft idag. Det har vuxit fram en massa funderingar och frågor hos mej, ett himla massa tänkande och klurande på saker runt om.
Egentligen så har sista året varit så för mej, att det har varit mycket tänkande, lära känna mej själv och komma unefunn med vad jag vill, tycker, inte vill osv. Jag har en lång väg kvar men det går framåt, bara att ta en sak i taget och i min takt så fungerar det. Idag har mina tankar kretsat kring vad jag egentligen tycker utan andra människors inflytande. Jag har alltid lyssnat väldigt mycket på andra, varit noga med att följa andras råd och jag har mer eller mindre låtit andra människors åsikter bana väg för mina beslut. Nu är jag duktigare på att ta mina egna beslut efter vad jag tycker är rätt och riktigt, duktigare på att säga ja eller nej utifrån mej själv. Den som inte håller med mej behöver inte göra det, jag är inte beroende av andra människors godkännade och samtycke på samma sätt som jag var förut. Och visst har dom människor som står mej närmast rätt att säga till mej om vad dom tycker, men det betyder inte att jag ändrar mitt eget för det. Man kan komma överens om att man inte kommer överens, enkelt. Eller så behöver man inte vara i varandras liv.
Men människor som inte står mej nära är jag inte intresserad av vad dom tycker och tänker, de är människor som rent utav bara kan hålla käften för dom har inget med mitt liv att göra.
Men för att komma tillbaka till det jag skrev om så har jag tänkt på det här med att jag ofta har någon annans åsikt som min egen. Jag har behandlat andras åsikter som om de är lagar på något sätt och det har haft inflytande i mitt liv så pass att jag följer det till punkt och pricka. Hmm, förstod ni?
Och det här ska jag sluta med, nu! Om jag har en åsikt, om jag tycker en sak så ska jag stå upp för den och inte låta andra tro att deras åsikter står över min egen. Min är viktigast för mej och jag tänker stå upp för den.
Vad som förde mej in på desse tanke-banor idag är inget jag tänker skriva om nu när jag är något förbannat, utan tar det när jag lugnat mej lite. Det enda jag kan skriva nu är att det finns riktigt sjuka människor i världen och jag har hållt käften av olika anledningar, det är det slut med nu. Tycker jag en sak så tänker jag stå upp för det, sen får människor tycka vad dom vill om det. Det får vara upp till dom.

En sen natt igen så hoppas att jag får sova länge imorgon.. Har förmodligen lite att göra imorgon som är mindre roligt och det krävs att ha energi i både kropp och psyke..

//Mamilillan

Den eftermiddag jag hade bävat för kom aldrig och jag har faktiskt mått väldigt bra med tanke på omständigheterna kring Laz, att Nattan åkte osv. Och jag kan inte upprepa det för mycket men det är tack vare alla underbara människor jag har runt mej, allt stöd och en himla massa värme. Och alla god råd från mina närmaste har hjälpt enormt och jag är djupt tacksam. Sen till min förvåning så har det kommit en massa mail, medelanden på facebook och liknande från människor jag inte har kontakt med och det har verkligen berört mej, att det finns så mycket medmänsklighet runt om som man inte visste fanns. Tack alla, i dom tuffaste stunderna så har alla goda råd och fina hälsningar hjälp..
Men det största stödet har jag haft från min älskade moster Putta, hennes råd, visdom och ärlighet i det jag går igenom har hjälp mer än vad ord kan beskriva. Finns gånger då jag kan höra hennes röst i huvudet, vissa saker hon sagt som verkligen satt sej hos mej och det har räddat mitt mående många gånger, har också hjälpt i beslut jag tagit.
Tack snälla..

Att lämna Nathalie gick jätte bra och hon var ordentligt (rätt stavat nu moster!) nöjd med att åka över till sin pappa, och hon var överens med att vi får prata på telefonen eftersom hon skulle vara där längre än vanligt. Jag vet hur detta fungerar, det är lika samma varje gång. I dom sitautioner då barnet gråter efter mamma så är det tvärtom hos oss, hon har oftast inga problem med att göra saker ensam eller att hon ska vara utan mej utan det är jag som har problem med att vara utan henne. Mycket är saknad efter mitt barn och sorgen över att inte ha henne hemma på heltid, men mest av allt har jag problem med att släppa kontrollen. Att inte veta vart hon är, vad hon gör och med vem kan göra mej galen. Och jag har alltid varit sån som person som tänker alldeles för mycket, funderar och grubblar långt över vad som är normalt. Därav att jag får för mej att någon är dum mot henne när jag inte är med, att hon går hungrig, att hon fryser, att hon saknar mej, att hon är ledsen och ensam. Jag vet att det bara är i mitt huvud men tankarna skenar iväg och därför har jag så svårt med att släppa henne, att släppa kontrollen till någon annan angående mitt barn.

Sen till Laz, han kom och hämtade lite saker som planerat och det gick över all förväntan och inte på det sätt jag hade föreställt mej. Det pratades inte nått om själva separationen eller så men en sak kom vi överens om angående min blogg. Självklart kan jag skriva utifrån mej själv, om vad jag känner och om min del i det mellan han och mej. Men vad som hänt mellan oss, orsakerna till varför vi inte är tillsammans och med det som rör bara honom ska jag inte skriva om. Det har jag inte gjort innan heller, men hade jag gjort det så hade det varit något jag fått acceptera.
Så från min synvinkel, jag saknar honom nått otroligt och önskar att saker hade varit annorlunda. Att man kunde vrida tiden tillbaka eller göra saker ogjorda, men eftersom det inte går så blir det att bara sakna och längta tills det att man tröttnar på att deppa..

Imorgon ska vi fira Nalle som fyllt år, blir middag med släkten hos mamma. Synd att Nathalie inte var hemma för hon älskar festerna hos moma, och hon tjatar om det att hon vill dansa på momas fest.
Får bli att planera in något tills hon kommer hem för sommaren kan ju inte ha gått utan en fest hos mormor, det är en skam isåfall! :) Kalas däremot blir det i massor nu. Kevin fyllde år i söndags, på fredag min lilla gud dotter Bella, om lite över en vecka fyller Emilia och Nova samma dag, dan efter det Nikki, veckan efter det är det Nattans tur och dan efter det Dannes... Det är bara att gilla läget och hoppas på att kalasen inte varar i timmar och att ekonomin håller. Morr!

//Mamilillan

Fick sova 6 timmar inatt och jag känner mej som en ny människa, om jag nu får sova en hel natt till så är jag tillbaka i rutinerna och allt runt om kommer att kännas lättare.
Idag har vi spenderat tiden med Malin och Emilia vid lötsjön, börjar att kännas som ett andra hem nu när man är där var och varannan dag. Men Nathalie har så roligt där och hon har tuffat till sej ordenkligt gällande fåglarna, från att ha gömt sej upp hos mej till att springa rakt på och skrika "bort från mej!!" Det kommer fortfarande några "mamma, kan du sparka dom?" men inte alls lika ofta som förut :)

Nu ska jag börja röra mej mot sumpan för att lämna liten till Kristian, första dagen av nio då jag kommer sakna ihjäl mej efter lill-Fia. Också time att konfontera min rädsla för mörker och ensamhet.. Har ett par tuffa dagar framför mej, och att Laz sista saker ska hämtas idag är för jobbigt att äns tänka på...

//Mamilillan

Satt och letade efter en speciell låt på youtube och istället för att hitta den jag ville lyssna på så kom jag över Cajsa Stina Åkerströms låtar, jag hade glömt hur mycket jag älskade svensk musik och svenska texter framförallt. Så nu har jag varit som trollbunden framför Lars Winnerbäck, Lisa Ekdahl, Peter Lemarc , Lisa Nilsson m.fl..
Och kan någon förklara för mej varför hela världen plötsligt verkar handla om mej och Laz, alla texter, allt på tv´n, saker människor säger. Jag vet att detta händer i en separation men jag kan inte för mitt liv förstå varför eller hur.
Inatt hade jag på VH1 och det kom låtar jag aldrig hört förut, en av dom hette separated, en annan I´m leaving. Och så där håller det på dagarna i ända, jag får liksom aldrig vara ifred .. På tv´n kommer våra serier, jag hör skämt i filmer som vi mer eller mindre har dragit, hör om det ena och det andra som var vi. Ironiskt och fruktansvärt plågsamt.
Imorgon ska han hämta sina sista saker, tror att det är anledningen till varför jag inte somnat ännu. Det är det absolut sista och sen är det här officielt över, finns inget mer att hämta i disskusioner, förklaringar, saker..
Jag kan inte fatta att det här händer, mer än allt så känns det hela som ett skämt. Vi pratade hus nyss, planerade för framtiden, sa "jag älskar dej". Och nu är det över.. Jag upprepar det hela tiden, det märker jag men jag kan inte sluta. Jag försöker få grepp om vad det innebär, försöker hänga med i allt som har hänt och väntar på att chocken ska lägga sej.

Bara att "gilla läget" , men hur ska jag kunna göra det när jag hatar att det här händer, när det här var det sista jag ville?
Men för Nathalies skull så måste jag, bara att bita ihop och kämpa sej fram. Trots att jag vissa stunder är hämnd lysten, att det går över till lessamhet. Jag är upp och ner, fram och tillbaka. Men spelar roll? Oavsett så måste jag upp på benen igen för lillan jag har, hon ska inte behöva se det här. Tacka fan alltså att hon fortfarande är liten..

Pratade med syster yster igår och jag ska försöka komma iväg dit några dagar, en helg eller så. Bara för att få komma ifrån hemma ett tag, allt här påminner om honom och jag behöver en paus. Att andas annan luft några dagar och söka tröst i min syster, gömma mej hos henne tills jag känner mej piggare.

Nathalie frågar efter honom med jämna mellanrum och vill liksom inte ta in att han faktiskt har flyttat, det är som om det går in genom ena örat och ut genom det andra. Åldern eller förnekelse, jag vet inte.. Men det jag vet säkert är att ingen kommer att komma in i hennes liv på det sättet han fick, det är ingenting jag kommer att tillåta.

Hon ska inte behöva förlora mera människor än vad hon redan gjort, bara sista året har en massa försvunnit som stod henne nära och jag drar gränsen nu. Inget mer av det här nu..

Nej jag kan inte fortsätta så här, jag måste sova.. Måste!!!

//Mamilillan

Att åka till mamma idag var det absolut bästa jag kunde göra då jag fick annat att tänka på för några timmar, och det var kul att få träffa Nalle igen. Blev en eftermiddag kväll tillsammans med mamma, Putte, Nalle, Jeppe och min prinsessa och det spelades spel och pratades roliga historier. Puttes historier gjorde min dag och trots mitt mående så skrattade jag så att jag knappt kunde andas, svanar och ormgropar :)
Kameran hade inga batterier så kunde tuvärr inte knäppa några kort, som var så synd eftersom Nattan plaskade hej vilt i sin nya lilla Kitty pool och blötte ner hela sällskapet. Galen som få var hon och så där härlig som bara hon kan vara.
Jag bestämde att hon skulle sova kvar hos moma inatt för att jag behövde en hel natts sömn, vilket tar mej till nästa grej..

Jag hade helt förträngt hur mörkrädd jag är eftersom jag inte varit ensam hemma på ja, evigheter.. Skulle lägga mej och försöka att ta igen sömn, få vila ut men då började mardrömmen. Jag började höra ljud, se skuggor, tända och släcka lampor, ordna med musik, kolla dörren, snegla mot fönstret varannan sekund. Jag hade glömt det här, hur rädd jag är för att vara ensam hemma. För antingen så har jag haft Nattan hos mej, eller Laz, oftast oss allehopa men jag har inte varit helt utan någon på flera år. Jag vet redan nu att risken för att jag ska få sova är minimal och jag kommer aldrig orka med morgon dagen för då har det gått tre dagar utan sömn.
Jag hade inte tänkt på alla förändringar som blir, det är inte bara att jag har förlorat Laz och vad vi hade utan det är ett helt liv som försvinner. Små och stora ändringar, saker som inte är som innan och som jag inte äns tänkt på.
Nu handlas det bara för mej och liten, lagas mat för mej och liten, planeras bara för oss två. Hemmet ser ut som det gjorde när jag gick, inget har ändrats eller flyttats på, finns ingen som svarar hemma när jag inte är där, ingen som badar i timmar eller pratar i telefonen mer än vad jag gör, ingen som skrämmer mej i duschen eller går på om att det inte finns tillräckligt med god-saker hemma.. Sen har vi allt detta med hans tandborste, bilderna på oss lite överallt, hans t-shirtar jag sover i. Det som jag inte packade eller han tänkte på, allt det måste bort och det känns...
Men just alla dessa ändringar, det kommer inte äns att vara samma människor längre.. Vi hade gemensamma vänner, men det är människor som försvinner med honom. Så spel kvällarna, hemma festerna, "träffarna", allt det försvinner det med.. Det här är för mycket för mej att grubbla på nu för det är redan för mycket som det är, men det snurrar snurrar i huvudet på mej. Jag måste tänka om helt, som om sorgen efter honom inte var tillräcklig..

Och det finns ett minne som kommit upp flera gånger idag, varför just detta vet jag inte men det sitter..
Våran kväll när vi var och såg Joshua radin, någon vars musik berörde både han och mej och vi hade det gemensamt.  Det var våran musik och den kvällen vi hade är bland dom bästa vi någonsin haft, men nånting han sa på vägen hem som jag inte la på minnet då ekar i huvudet på mej nu.
"Vad som än händer mellan oss älskling så har vi alltid den här kvällen, inget kan ändra på det"

...

//Mamilillan

Drygt två timmars sömn blev det så det känns som om allt går i slow motion hemma eftersom hjärnan inte hänger med. Pratade med mamma nyss som bjöd ner oss på middag sen och ville att jag skulle komma ner tidigare så att jag fick sova några timmar, hon blir en riktig höns mamma när nån av barnen har det jobbigt och det älskar vi henne för. Men jag ska försöka hålla mej vaken så att jag kanske somnar ikväll istället och får en hel natts sömn, behövs dessutom till imorgon då vi ska tillbaka till lötsjön och till moma.

Älskade prinsessan jag har sov som en stock hela natten, nerbäddad med dockor och filtar i mammas säng. Finns inge bättre än att krypa in i skinnet på henne och höra henne andas, hela jag blir lugn av hennes andetag. Nu sitter hon och ritar nya teckningar till kylskåpet då det blivit något av en konstvägg, alla hennes teckningar och allt jag behöver komma ihåg åker upp där. Knappt så man ser att det är ett kylskåp där bakom ..
Ska sätta mej med henne och försöka mej på att tänka på annat än Laz, hur fan jag nu ska fixa det. Fan va patetisk man låter...

//Mamilillan

Känner mej förvirrad...
Jag skriver inte om konflikter mellan mej och andra för att det är privat, jag skriver inte om det innersta i min och Laz relation för att vi bestämde oss för att ha den för oss själva, jag skriver inte om hur förbannad jag är på mina vänner ibland för hur roligt är det för dom att läsa det på bloggen?, jag skriver inte om mycket..
Det jag skriver om är Nattan, de bra och de dåliga stunderna man har som mamma. Jag skriver om mina åsikter och mina tankar kring livet i allmänhet. Jag har inte den bloggen där man öppnar sej helt för jag har fått lära mej att människor utnyttjar sånt och tar det till sin fördel, tuvärr..
Men det dilemmat jag kommit till nu är att hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag in på privata saker, och jag har en längtan efter att få spilla ut allt jag har i huvudet eftersom skrivandet hjälper mej att bearbeta saker.
Det kanske låter som ett ur löjligt problem men för mej är det svårt, riktigt svårt. Ibland kan jag önska att jag hade en privat blogg där jag ändrat namn på människor men att jag då har friheten att kunna skriva precis vad jag ville om vad och vem som helst. Va skönt det hade varit.. Men nu är det ju inte så och jag undviker vissa delar av mitt liv för att det inte passar sej att skriva om, med hänsyn till andra och för att inte ge drama-sugna människor nått att använda sej av.

Förvirrad blir jag eftersom allt jag vill nu är att öppna mitt hjärta om vad som hände mej idag, vill skriva ner varje ord och varje ögonblick i vad som hände som förändrade min vardag helt och som bröt ner mej på alla sätt möjliga..
Att allt jag kan säga är att jag och Laz inte är tillsammans längre, bor ihop eller har en del av varandras liv längre gör ont. Kan inte skriva varför, tänker inte hänga ut vare sej honom, människor runt om oss eller mej själv för den delen. Inte på det sättet... Hur som så mår jag så fruktansvärt dåligt över att ha förlorat det som betytt världen för mej i så många år, han som varit min vän i all evighet och som jag visste att jag skulle älska livet ut. Han finns inte hos mej längre, halva mitt jag känns som om det är borta..
Hur fan går man vidare från det här? Hur fan kommer jag över mitt livs kärlek, för om inget annat så har han varit just det .. Det är svårt att skriva om eftersom jag inte tänker gå in på vad som hänt, men jag känner mej lurad, ledsen, förbannad, besviken men mest av allt chockad. Chockad över hur hela äns tillvaro kan vändas upp och ner som en pannkaka utan minsta förvarning, och hur den man trodde att man kände bäst är den man känner minst.
Och i min ilska så saknar jag så att det gör ont, jag är så van att ha han här, hans sätt, hans fel och brister, hans skratt. Jag älskade hans skratt, det bästa ljudet jag visste.. Och hans händer, hur mina försvann i hans och hur jag alltid kände mej trygg. Pratade med Nathalie idag också och mitt hjärta går sönder för hennes skull..
Han betyde så mycket för henne och var så engagerad i henne och för henne så har hon ju förlorat en nära vän.
Och hennes små ord gräver sej in i hjärtat på mej..

-Nathalie, Lasse kommer inte att bo med oss längre nu. Men det kommer att gå bra eller hur?
-Är du arg på Lasse?
-Nej, mamma är inte arg ..
-Är Lasse arg på dej?
-Nej, Lasse är inte arg på mamma eller på dej. Men han ska bo hos Angelica nu för det blir bättre så.
-Aa, Lasse vill vara ifred ett tag. Eller hur mamma ?

Jag vet att hon kommer att fixa det här, hon är stark min liten. Men jag kan säga med säkerhet att jag släpper inte in någon mera i hennes liv efter honom, detta fick räcka...
Nu var jag mera öppen än vad jag hade tänkt, och sa mer än vad jag skulle..  Men jag låter det vara så, för idag ..

//Mamilillan

Kom hem för en stund sen efter att ha spenderat dan med Mallan och Emilia, och jag måste säga att vi lyckades med dan galant trots regn. Blev nämligen en lunch ute i regnet och lek på gården trots duggande. Ibland är vi riktigt effektiva ihop :) Nattan och Emilia som är mer som syskon än vänner bråkade om precis allt och ögonblicken dom kom överens varade i sekunder, därav mitt och Malins kedjerökande ;)
Nu på eftermiddan skulle vi ju ner till mamma men med tanke på tiden och att det skulle bli alldeles för sent så sköt vi upp det till imorgon, dessutom är både jag och Nattan dö trötta så att mysa i soffan resten av kvällen är spikat..
Samma sak med imorgon, blir att bara vara innan vi ska ner till mamma. Inga måsten eller utflykter, utan att bara vara här hemma..

Min lilla tjej och jag, vi kämpar ihop vi två.. Tillsammans för alltid..

Att träffa Camilla och hennes Amilia igår var hur kul som helst och nu har vi lovat att vi ska hålla kontakten, kul också om barnen kan lära känna varandra medans dom ändå är så små. Nu är ju Amilia bara 19 månader så intresset för varandra är inte överdrivet precis och intresserna skiljer sig långa vägar, men att dom vänjer sej vid varandra. Vi var först nere i parken i solna där min lilla lekte vilde, hon är orädd för precis allt den här jag har hemma. Och vi hade himla tur med vädret för lite sommar dök upp då och då, men idag är vi tillbaka i hösten igen.. Suck..
Sen åt vi middag uppe hos Camilla som bor precis vid solna centrum och jag som älskar att se på hem blev alldeles kär i hennes :) Fick hålla tillbaka för att ångesten inte skulle ta över, och påminna mej om att jag kommer att flytta sen. Men en sak i taget!

Idag blir det en tripp ner till efterlängtade moma som varit borta en vecka, Nattan har bubblat på och blev så glad när moma svara i telefonen idag. "Är du hemma nu moooma ?? :D"
Det är nått magiskt över deras kontakt, så mycket mera än bara mormor och barnbarn. Så har det varit sen Nathalie var liten, att bandet mellan dom blev så starkt. 
Precis som med mej och min moma, åh va jag saknar henne mellanåt.. Dom gånger jag vill gömma mej en stund så fanns det ingen plats som hemma i hennes soffa, en massa ciggaretter och kaffe. Och helst skulle det vara days of our lives på tv´n, då var dagen för oss två räddad :)
Ska försöka hitta nå kort på nåns data så att ni får se ängeln vi har, Nathalie och jag ..

Ska dessutom hämta en massa kort hos mamma idag som ska in på bloggen :)

//Mamilillan

Vaknade första gången vid åtta och tacka fan att jag somnade om eftersom barnet mitt valde att vakna vid elva. Elva! Nog för att det är skönt att få sova men att vakna mitt i vad vi kallar lunch är inget jag föredrar, alla rutiner faller och hela dan får planeras om. Att sånt händer för någon som är något av en kontroll freak och för någon som behöver ha sten koll på vad som händer är inte populärt, så jag intar nog rollen som häxan sur tant idag.
                                       
Planerna idag är att åka över till Camilla och hennes dotter, en vän jag inte har träffat på flera år. Och att ta emot mannen som tydligen härjat runt i linköping så pass att historien innehåller saker som fläskläpp, poliser och en tappad kebab. Hmm.. Nja, detta ska blir intressant :)

Eftersom min liten blivit en riktig baddare på data spel så måste jag lämna ifrån mej datan nu, stora tjejen.. Nu får tiden gå lite saktare, vill ha min liten liten ett tag till..

//Mamilillan

En kväll för mej fick jag men inte på det sättet jag tänkt mej, däremot mycket bättre :) Jag och lillan myste som planerat, kollade film och åt lördags gott men när klockan slog god natt och min timme skulle börja så kände jag ett motstånd över att hennes och min tid skulle vara över. Så vi struntade i klockan, drog fram datan och spelade häxan sur tant ihop istället och jag vek mej dubbel av Nattans kommentarer. Hon må vara 4 år men hon är den absolut roligaste människan jag träffat! Sen kom vi in på nå spel där man kunde klicka på olika djur för att se vad dom gjorde och Nattan fastande vid myrorna (självfallet!), men istället för att lära sej om dom så skulle hon döda dom! Hon klickade som en galning, död åt krypen! Jag hade ingen luft kvar.. Min älskade..
Jag vet att det inte funnits så mycket tid för bara mej och henne så vi behövde en hel kväll tillsammans, att bara få vara ihop, ingen stress eller några måsten. Vi stängde ut allt och världen fick vänta, nu handlade det om oss och inget var viktigare. Ska införas mera såna dagar i vårat schema, mamma och Nattan tid. Då får ingen kompis, moma, moster, Laz.. Absolut ingen vara med! Familje kvällar har vi ganska ofta men just tiden för bara mej och henne måste prioriteras den med, har inte haft det i tankarna förrän idag. Känner mej så nöjd över hur kvällen blev, och med tanke på att lillan somnade som en stock sen så tror jag att hon var ganska nöjd hon med :)

Och hon är så duktig! Idag har hon lagat mat med mej, hängt tvätt och vikit kläder, tom bäddat sin egen säng. (Jag har nu efter att hon somnat gjort om allting hehe) men att hon vill lära sej är jag mäkta tacksam över. Ingen liten snor unge här inte :)

Och lyx lyx, hon fick sova i mammas säng och utan protester dessutom. Hon var lite fundersam, vart ska Lasse sova då? Hur ska detta gå? Vart är han? När kommer han hem? Hundra frågor hade damen.. Men icke att hon klagade, hedersplatsen i mammas säng är något hon älskar. Och att ha henne där, det älskar jag med..

Nu mitt i natten är det dags för att skura golvet, ta disken och plocka my  little ponysar lite här var :) Ideen är att bli klar hemma innan jag lägger mej för då kan jag och liten studsa ut det första vi gör imorgon. Blir nog skytteholms parken och en fika hos en jätte gamal vän jag inte träffat på år. En till härlig dag..

Och till det här jag skulle ha skrivit om ikväll, orkar bara inte. Skulle ha skrivit långt och insiktsfullt om att man behöver släppa gamalt trams, att det är skillnad på konflikter och konflikter. Men just att antingen bryta med personer eller att prata ut och gå vidare. Men det är så löjligt att gå där mitt i mellan, att vara arg och sur eller vad man nu är och att inte göra något åt saken. Slöseri med äns egen tid.. Bla bla bla, detta var det jag skulle ha skrivit om igår då jag kom in på hur jag skriver min blogg.hmm.. Jo jag var död när jag satt framför datan igår :)
Och bilderna jag skulle sätta in idag är på Hannahs kamera så jag får gott vänta in henne och hennes krigande att hitta sladden hehe..

Nä dags att hitta energi och sätta igång!

//mamilillan

En lika härlig morgon idag igen, uppe före Nattan o hann med både kaffe och mina favorit bloggar :) Sen kom min glada upp, disney sattes på och frukosten blev serverad. Och snart blir det att åka till lötsjön och mata fåglarna, hoppas att vädret är med någolunda så att vi slipper ta en promenad i regnet.

Det jag skrev om igår ska jag avsluta senare ikväll för tänker inte ödsla min och litens tid på såna skriverier. Men jag kan säga nu att jag kommit något på villovägar, menade varje ord av vad jag skrev men själva syftet med inlägget blev inte som jag hade tänkt mej..

Nu till mördarfåglarna :)

//Mamilillan

Jag skriver inte om det mest privata i min blogg, känslor kan jag gå in på ganska detaljerat men just händelser, bråk eller konflikter med andra människor är jag väldigt yttlig med. Om jag och Laz har bråkat exempelvis så skriver jag inte om det för den konflikten är mellan han och mej, däremot kan jag skriva (utan att nämna honom) om åsikter jag har eller vad jag tycker är rätt och fel. Alltså varför konflikten blev till. På det sättet får jag ändå ut det jag vill av bloggen, att få skriva av mej om vad jag tycker och tänker och att få rensa det som snurrar i huvudet. Och det utan att hänga ut mitt privataste eller människor i min närhet.
Det är det sättet som jag har valt att skriva min blogg på, det jag anser är rätt och rimligt. Sen tycker andra på andra sätt men det får stå för dom, men jag har valt att inte läsa såna bloggar för att inte stödja vad jag tycker är fel.

Men då.. Nu kom Laz hem så jag får komma till saken imorgon med vad jag skulle komma fram till :)

//Mamilillan

Vilken jobbig känsla..
Jag har städat och donat hemma men inget känns rent eller klart ändå. Jag vet att jag blir så här när jag har mycket i huvudet, vet att jag blir fruktansvärd att ha att göra med men kan inte hjälpa det. Jag har ett beslut jag måste ta som verkligen är jätte jobbigt och som tar på krafterna, å jag vet inte alls hur jag ska göra..
Ska ut nu och rensa tankarna med liten min..

Saknar min mamma...

//Mamilillan

Satte ju Nattan framför madicken så att hon skulle vila ett tag men va fel man har .. Iom att det var tyst i hennes rum och jag visste att hon var trött så hade jag liksom ingen tanke på att kolla läget, borde ha gjort det. När jag hör slut melodin på filmen och ingen unge kommer ut så gick jag in för att se att det byggts ett tåg istället för att ha vilats, alla hennes stolar, filtar, alla leksaker på stolarna som då var passagerare. BUSUNGE!!!
Så det blev att lägga henne för att sova en stund istället, men då somnade självklart vi båda två så nu är jag totalt hjärndöd. Ska rota igenom frysen o kolla om jag har nått färdiglagat för jag ställler mej inte framför spisen som jag är nu, och Laz är ute och snurrar så han kan jag inte sätta middan på heller.. Crap!
Och om jag inte har helt fel så ringde min syster när jag var i det stadiet att jag halv sov så måste ringa upp o kolla vad jag sa egenligen :s

Kvälls projektet jag har framför mej är super mysigt.. Jag håller på med att fylla en vägg med bilder, olika stora och blandat i svart vitt och i färg. Och för några dagar sen kom älsklingen hem med en massa nya ramar till mej så att jag kan fylla upp en bit till :) Det kommer att bli så fint när det är klart.. Först var ideen att ha Nattans liv på väggen men det har istället blivit familjebilder, och då inte bara vi men med alla vi räknar in i våran familj. Våran Minnie, Jimmy och deras små, Mallan med hennes familj, Moma, Jeppe, Danne, Mia, Laz föräldrar, Krille, Syster yster med familj, pappa, moster Putta och kussefinen... Alla våra nära, en vägg som värmer.  Så en vägg av kärlek har jag och Nattan döpt den till, å jag längtar efter resultatet.

Åh, måste ju upp och handla kom jag på.. Suck..
Ringer dej när jag kommer hem Lotta :)

//mamilillan

Haft en sån där underbar morgon...
Tio över sex väckte liten mej och Laz och trots dålig sömn så studsade vi upp. En mysig frukost tillsammans framför nyheterna, och en ordenklig frukost för en gång skull. Jag är den i familjen som inte gillar ideen med frukost, en kopp kaffe och nyheterna brukar räcka för mej.
Och för ovanligheternas skull så är huset i sin ordning, familjen är startklar för dagen och klockan är fortfarande "tidigt" :)

Nu ska jag iväg och ordna med lite, och lillan och Laz ska mysa hemma innan det är dags att hämta mej.
Underbart detta med bil :)

//mamilillan

Nu har mitt liv kommit tillbaka och jag kunde känna hur jag blev till en hel människa så fort hon steg innanför dörren. Och nog för att hon varit borta länge men jag kunde nästan svära på att hon växt en halv meter, hon är verkligen så stor nu. Det här med att hon är min lilla tjej ska jag nog börja vänja av mej själv med för rätt som det är så är jag inte intressant längre och spring med kompisar kommer ta upp hennes tid. Hur kunde tiden gå så fort?

Igår satt jag och Laz o kollade på Jacksons ceremoni, jag stor tjöt och han suckade ointresserat. Jag tänker inte ljuga o säga att jag var ett fan eller har alla hans album för det stämmer inte, jag har inte äns ett album av honom faktiskt.
Men däremot så gillar jag hans musik och vissa av hans låtar ligger bland mina favoriter, och ingen kan förneka hur stor denna människa var. I ceremonin framgick det väldigt väl hur stor han faktiskt var, både som artist och som människa. Det jag tror att jag grät för är för alla hemskheter denna människa fått gå igenom, alla anklagelser och allt hat. Jag tror inte att han varit på barn, jag tror däremot att han var ett barn själv och därav inte insåg att det blev för intimt. Han kunde inte dra gränsen till vad som var lämpligt men att ha våldfört sej på barn, inte en chans..
Och när hans dotter kom fram bröts mitt hjärta, stackars denna lilla flicka. Att få se sin pappa lida som han måste ha gjort, för att sen förlora honom helt.  Men hon har världens stöd...

"I want his three children to know. It was nothing strange about your daddy. It was strange what your daddy had do deal with"

Ikväll ska jag, Laz och Nattan kolla på film och bara mysa. Fira att hon kommit hem igen min älskling, nu dröjer det innan du lämnar mammsen igen!

//Mamilillan

Skrev ett långt inlägg om gårdagen men kom åt nått så att allt försvann, piss.. Så kortfattat, istället för en tripp till Minnie och familjen så åkte vi runt i bilen några timmar, stannade i barkaby för att äta det äckligaste kebab köttet jag någonsin ätit, hyrde "zohan" som var si så där lagom men inget jag skulle hyra en gång till, kvällen slutade med att jag somnade sittandes i soffan. Underbart sällskap till Laz och Mia :)

Idag däremot kom vi till Minnie och company, så nu har jag fått min dos av fasters troll :) Nova är för charmig som kommit in i den perioden då man verkligen är 3 år, man pratar oavbrutet, har 100 projekt på gång och gud nåde om uppmärksamheten läggs på nånting annat än just 3 åringen. Läste om den åldern förut och det skulle lika gärna ha varit Nova dom skrev om. Charmtrollet, va faster älskar dej och va jag ska påminna dej om detta sen!
Och min saknad efter Nattan när jag såg Nova var för mycket, min egna lilla älskling som varit borta i evigheter nu. Jag pratade me henne i telefonen igår kväll och när vi la på så bröt jag ihop och kunde inte sluta gråta. Jag saknar henne så mycket att det gör ont i mej, och varje mm i mej vill åka och hämta hem henne. Men imorgon kommer hon :)
Och nå över nattningar blir det inte på väldigt väldigt länge, nu ska trollet vara hemma. På telefonen igår sa hon till mej att om jag har tråkigt utan henne hemma så får jag låna hennes disney channel, hjärta mitt va du är värd guld!

Om ett tag påbörjar jag och Laz våran komedi kväll vi planerat, massa stand up och rosé vin. En perfekt sista kväll innan bus ungen kommer och vänder upp och ner på tillvaron :)

//Mamilillan

I min värld blir det oftast inte som planerat, var därför jag inte förvånades över att gårdagen inte heller blev som den skulle. En soff kväll med Laz, Mia och Jonas blev istället en bio kväll med Mallan :)
Och hör och häpna, jag och Malin har varit bästa vänner sen vi var små men igår var första gången på 11 år som vi var på bio!!! Vi var och såg the proposal och den var värd varenda krona, jag både skrattade och grät mej förtvivlad filmen igenom och det gjorde resten av salongen också. Den tillhörde dessutom den sortens filmer då man går ut där ifrån med frågor om sitt egna liv och förhållande. Va ska jag säga, riktigt bra !!!

Idag blir det att sitta hemma och samla krafter till att lillan kommer hem imorgon, saknat ihjäl mej efter henne den här helgen. Mia ska göra mej sällskap, och en flaska vitt vin :)

//Mamilillan

Nja, en "god" morgon vette fan om det är .. Blev väckt av Laz 2 timmar efter att man kommit hem och sen började grann ungarna dundra på utanför fönstret. Plus att jag sovit i litens säng vilket inte är så bra för kroppen då den är helt stel nu. Vilken tortyr!

Mitt i min besluts ångest igår så ringde moster Putta och som så många gånger innan blev jag "väckt" av hennes visa ord och plötsligt var det en självklarhet att gå ut med Mia :)
Så det blev att åka till solna för att göra sej iordning, bråka runt med kläder och hets sminka sej eftersom man såg ut som nja, hittar inte ord för det. In till Marie laveau blev det för att bli väckt ännu en gång samma dag..
Visst är det roligt att gå ut och att träffa människor är bland det bästa jag vet, och att jag och Mia faktiskt har en otrolig festar anda ihop kan alla som sett oss under åren intyga. MEN..
I fortsättningen om det blir stan så är det endast om någon fyller år eller att det är planerat något för gud vad det inte är min grej. Jag har skrivit om det förut men igår fick jag verkligen avsmak, alla fyllon, alla drägg, attityden som finns och den vidriga inställningen till att bara för att man går ut så betyder det att man vill hitta någon att ha sex med.
Till och med lill Mia som varit en riktig storstads tjej kände sej för gamal för vad staden erbjöd o då är det illa.
Eftersom tanken med ute kvällen var att visa Jonas stockholm så bestämdes det för att gå vidare till något annat ställe men tur i oturen så hade vi missat att klockan redan var halv tre så det blev en promenad vid vattnet istället för att hamna på mcdonalds :) Stockholm nattetid måste vara bland det finaste som finns, jag hypnotiserades av ljuset som låg över staden och det stilla tysta som låg som ett täcke över vattnet.
Idag är jag alldeles för trött men nästa gång Nattan ska till kristian så tänker jag planera in en natt promenad i stan med en stor latte och mjukis kläder :)

Ikväll ska det liggas i soffan med Mia, Jonas och Laz som sällskap. Nån öl och en bra film verkar det bli :)

//Mamilillan

Kanske rör några ömma punkter på vissa nu, kanske får ångra mitt inlägg imorgon men just nu känner jag faktiskt för att vara 100 % ärlig och bara kasta ut det jag har i huvudet..
Va fan är det för fel på föräldrar ??
 
Jag hör saker som ..
"nej, Emma ska inte med och bada för då måste jag gå upp tidigt",
"jag vet inte om jag kommer på utvecklings samtalet för att min flickvän fyller år kvällen innan",
 "jag har inte råd med mediciner till Bella (fast en kryssning och festival kan man ha råd med)...
"men vadå, jag har ju barnvakt till oscar så vad är grejen om jag är ute 7 dar i veckan!!"
"men snälla, jag satte Pelle vid tv´n och var ute en kvart. Vad kan hända ? (Pelle är 4)
"det är för varmt ute så saga får vara inne, jag tänker inte gå ut"

Jag skulle kunna skriva tusen såna kommentarer som jag hör runt omkring mej och nu är jag trött på skiten. Om ni som föräldrar inte inser att era behov kommer efter barnens, att erat gamla liv är över och att ni inte kan fortsätta i samma anda så skaffa inte barn! Ni har ingen rätt till att vara föräldrar med ett sådant tänkande!
Och ni som lämnar bort ungar för pojkvänner och flickvänner varannan dag, hellre springer på krogen än att finnas för ditt barn, kastar pengar åt höger och vänster när det behövs läggas på ungarna, ni som pratar sex och elände framför era små.. SKÄMS PÅ ER!
Jag går i taket över såna här saker, varför skaffar man barn om man tänker betee sej som en unge själv?
Och jag tycker så synd om dessa små, att dom får leva på det här sättet. Känna svek från sina egna föräldrar, växa upp med att höra om mammas sex liv, bli lovad guld och gröna ängar men att få stå med samla gamla krossade hjärta varje gång..
Och vilken arrogans ni jävlar har!!!
Ni har mage att hålla huvudet högt fast ni vet att ni missunnar era barn, fast ni vet att ni gör dom illa.
Vissa av er kan inte äns ringa era barn, ett samtal, det lättaste som finns.. Inte äns det gör ni.

Som separerad undrar man, barnet har rätt till er men ni har inte rätt till barnet.
Så hur gör man??

Eftersom jag varit förbannad och skrivit så kan jag tänka mej att man inte förstår hälften av detta inlägg men av det ni förstår, om ni har tagit åt er.. Betee er då inte som små ungar och attackera bloggen eller skriv egna inlägg för att bevisa motsaten utan ta till er hur fel ni gör och gör det bättre!

//mamilillan

Mer än någon timme i soffan blev det inte förrän det började krypa i kroppen på mej, att bara ligga och inte göra nånting är tamme fanne mej nått som måste tränas in. Så det blev en ordenklig stor städning hemma istället följt av en myskväll med kärleken. Mjukis kläder, stå upp komedi, cider och sin man. Kan man önska sej en bättre kväll ? Vi kollade på Joe Rogan (kan han heta så?) och han var helt flippad, sjukt rolig humor och han fick älsklingen att vika sej vilket många inte kan. Ett tips verkligen till dom som gillar komiker, Joe Rogan !
Det är han som har fear factor och ufc förresten ..

Idag blir ingen sittar dag, blir att göra sej iordning för att kanske träffa min lilla Fia ikväll. Det är ett ex lilla syster som jag inte träffat på flera år och jag som jag stod jätte nära. Mycket var för att hennes tuffa bakgrund påminde mycket om min egen och på något sätt så tog jag henne under mina vingar, hoppas att jag möts av en vuxen och stark tjej. Min lilla som blivit stor :)

Dags att ringa min bebis, saknar ihjäl hennes skratt ...

//Mamilillan