På terapin idag så pratades det mycket om skuld och skam, hur hårfin gränsen var mellan och skillnaden på att bära andras och sin egen. Terapeften berättade om att upplevelser man haft som liten kan bana vägen för beteenden man har när man är äldre. Det vet nog alla på ett ungefär att så är det, det är ganska lätt att räkna ut. Men jag hade ingen aning om att det var i en sån stor befattning som terapeften förklarade idag.
Hon förklarade också att de upplevelser som satt sej är oftast minnen man minns som om dom vore igår, och när hon sa det så kom jag på ett minne..

Jag var väl 9 eller 10 år, kanske yngre. Jag var en söt liten tjej, rätt så snäll och väldigt lugn vad jag har hört från mamma. Jag var också rund som ett klot. Min äldsta bror Daniel hade uppvisning i skolan och han är 6 år äldre än mej så han gick i högstadiet, den värsta tiden någonsin och då ungdomar är som elakast. Mitt under hans uppvisning så ropas jag upp på scenen. "Nu ska Daniels lilla syster Linda komma upp och sjunga". Detta kom som en överaskning och jag var rädd men jag kommer också ihåg att jag vart så glad. Vilken grej liksom och dessutom så var jag ju Daniels syster vilket betyde hela världen för mej när jag var liten. I mina ögon var han den tuffa, självständiga, världens häftigaste bror. Han hade massor av kompisar, as snygga flickvänner och gick i högstadiet. Herre gud, han var min idol och nu skulle jag sjunga i hans skola!
Jag går upp för den lilla trappan som var upp till scenen, jag går till microfonen där läraren står och frågar vad jag ska sjunga. Vilken sång det var minns jag inte konstigt nog men jag minns att jag viskade fram första raderna, fick knappt luft för att jag var så nervös. Då ser jag 2-3 killar på första raden till vänster sitta och skratta åt mej, peka och driva med mej. Jag sprang av scenen..
Det är glasklart för mej än idag, minns till och med hur killarna såg ut. Och varje gång jag tänker på det så vill jag sticka ner huvudet under täcket, känner fortfarande skam dryga 20 år senare.
Redovisningar i skolan, att stå på en scen, att stå framför en grupp, att på något sätt ha en ledar roll idag är näst intill omöjligt. Lyckas ibland men dom gångerna dör jag efteråt..
Kom på idag att det förmodligen bottnar i just den händelsen..

Det jag skrev om tidigare idag kom vi inte in på så mycket men nu i efterhand är jag glad för det. Jag vill höra min egen röst innan jag hör andras.

Nu ska jag duscha och sova, jobb imorgon och sen ska jag och Kristian ordna en överaskning till Nathalie :)

//Mamilillan

Hur skulle du hantera beskedet om att du har ett år kvar att leva?

Skulle du ta tag i olösta konflikter?
Skulle du förlåta andras svek och dumhet?
Skulle du be om ursäkt till människor du gjort illa?
Vilka skulle du ringa?
Vem skulle du spendera din tid med?
Vad skulle du ångra?
Vad vill du uppleva som du inte gjort innan?

Jag satt i såna tankar igår och det var nästan så att man såg hur hjärnan på mej kokade. Det dök upp namn, händelser, ångest, glädje, tårar, sorg, samtal, ilska..
Trodde att jag skulle bli klokare efter ett tag men det blev jag inte.. Nu är jag nog ännu mera förvirrad än innan. Det är tur att det är onsdag idag för det innebär terapi ikväll och gissa om jag ska prata om just det här. Det tär på mej för svaren och funderingarna som kom igår och även idag är sånt jag aldrig skulle tänka på om det inte vore för den jävla frågan.. Betyder det här att jag behöver ändra på saker, ringa vissa samtal, prata med vissa personer?
För sanningen är väl ändå att det man bestämmer sej för att göra om man fick ett döds besked borde vara det man gör annars också? Det är väl det som är det rätta?

"Man ska leva som om det inte finns en morgondag"
Det sa någon klok liten människa, men hur lätt är det egentligen?

//Mamilillan

Helt otroligt, jag har något att blogga om idag..

Först och främst..
Man har upptäckt att skallen man trodde var Hitlers inte är Hitlers, utan den tillhör en kvinna. Man trodde tidigare att Hitler och hans fru tog livet av sej i en bunker men nu finns det alltså inga bevis på att han dog överhuvudtaget. Min första tanke var att vilka var dom idioter som bekräftade detta från början, hur kunde man göra ett sånt misstag? Å stackars dom som överlevde hans terror, dom må vara gamla vid det här laget men förstår ni chocken dom måste fått. Jag ryser av bara tanken.. Förmodligen så var det planerat att man skulle tro att det var han men att det låg en större plan bakom, å med tanke på vad han redan lyckats med så skrämmer det mej vad han tänkte göra efter detta. Där pratar vi ren och skär ondska, jag tror inte människor förstår riktigt vad han faktiskt gjorde. Jag kan börja gråta bara jag stöter på hans namn, synen av dessa små barn som gasas ihjäl gör att magen vänder sej ut och in på mej. Rädslan, skriken..
Nu är han garanterat död den jäveln, och jag hoppas innerligt att det sved av bara fan. Man ska inte önska sin värsta fiende vissa saker säger dom men allt det som inte får hända hoppas jag att det hände honom.

Och till nästa sak som fick mitt dåliga humör att vända..
Allas våra "vänner" ska nu bli film :) Alla sex har gått med på att göra långfilm och den ska komma ut 2011, skit va länge man får vänta. Men iallafall, dryga 2 timmar av våra vänner som vi aldrig sett dom. Kan det bli bättre än så? Jag höll på att dö när jag fick reda på om "sex and the city" filmerna och nu detta !!!
Men förstår ni va länge det är tills dess? Mitt barn ska börja sex års då liksom, a men jo..

//Mamilillan

//mamilillan

Som planerat så mötte jag upp familjen för en "Nathalie-shopping" och iom att vi visste precis vad som skulle inhandlas så gick det både snabbt och smidigt. När vi kom hem så hann vi knappt av med skorna innan hon satt som fast klistrad vid sitt skriv bord igen, nya läxor och uppdrag skulle göras och mamma fick absolut inte störa. Det må vara ett litet rött bord men det har lockat bort mitt barn från tv´n och nu ska jag göra allt för att det ska fortsätta på samma sätt. Helst av allt så vill jag att tv´n bara används på helgerna, att det blir som en familje syssla tillsammans att man kollar på en film en lördag kväll. Det här med att titta varje dag efter dagis och då helst från att man kommer hem till läggdags är jag inte alls förtjust i, har aldrig tyckt om att hon sitter framför tv´n under en längre period. Jag kommer ihåg när man själv var yngre, då var det inte alls som det är nu. Man var ute, man träffade kompisar, man hängde på fritidsgården, hade sysslor som 4H, hobbysar. Nu verkar tv och data vara det enda barn och ungdomar gör, jag förstår inte hur föräldrar kan gå med på det. Jag hoppas innerligt att min generation av föräldrar bryter den här vanan så att barn får komma ut igen!
Nathalies förskola har till och med data spel inne på avdelningen, och det hör till "lugna aktiviteter". Det var en av dom sakerna jag pikade på föräldramötet och jag möttes av att andra kände likadant så hoppet finns att saker å ting förändras..

Nu ska jag sätta mej med dessa koder igen och ge det ett sista försök. Försöker ändra min blogg design men nja, det går ju som det går liksom. Alltså inte alls!

//Mamilillan

Idag efter jobbet så ska jag möta upp Laz och Nathalie för att handla in det sista inför hösten och vintern. Gummistövlar, x:tra mössa och höst byxor står på listan idag och sen är vi klara :) Den här månaden som alla andra år innebär höst kläder, vinter uppsättningar, dagis kort och diverse små saker så rent ekonomiskt är det inte roligt! Men va ska man göra, valde man att skaffa barn så gjorde man. Och sen måste jag erkänna att jag älskar att handla till Nathalie, alla små söta kläder, stövlar med hjärtan på, vantar med mönster på och allt annat riktigt tjejigt och fjantigt man kan stöta på. Det enda som är total förbjudet hos oss är spets! Det om något sätter igång mina kräk reflexer och jag tycker att det är riktig kärring varning på spets. Alla har rätt till sina åsikter och detta är en åsikt ingen människa på denna jord skulle kunna ändra på hos mej. Får gåshud...

Nu ska jag börja packa ihop och åka och möta upp familjen :)

//Mamilillan

Nu har jag hört det flera gånger, att människor pratar och frågar om mej och Laz. Är dom tillsammans igen? Va vad det som hände mellan dom egentligen? Gjorde dom slut förut eller vadå? Har hon förlåtit honom? Gjorde han nånting mot Linda eller hon mot honom, eller vadå?
Det jag har problem med är att människor inte frågar mej eller Laz utan frågar våra vänner och vänners vänner, och gör man på det sättet så anser jag att man snokar. Då handlar det inte om att man bryr sej om oss eller genuint undrar hur vi mår, då är man bara ute efter information som man kan sprida vidare.
Det finns dessutom dom som ringt mej och frågat saker för att inte höra av sej igen, det är riktigt lågt och inget jag kommer att glömma. DU vet vem du är..
Det jag kan säga är att ja, vi gjorde slut. Och ja, vi är tillsammans igen. Vad som hände mellan oss är mellan han och mej och dom utöver oss två som vet är våra vänner. Hans och mitt förhållande och det som ligger privat mellan oss är inte allmän information, min blogg är en blogg om oss som familj och det är skillnad på det och att vara en skvallerblaska. Det finns redan såna bloggar så det räcker och blir över..

Nu vet ni det ni behöver veta, att vi mår bra :) Familjen står på fötter och kärleken är starkare än vad den någonsin har varit. Jag älskar er mina monster :)

//Mamilillan

Samma dag som dagis kortet togs och jag hämtade henne på dagis så förklarade personalen för mej att det inte var Nathalies dag idag riktigt. Hon som älskar att vara med på kort och alltid ler när kameran är framme fick plötsligt för sej att demostrera och vägra allt vad fotografen föreslog. Jag skrattade för det är min Nathalie det, viljestark som få och envis som en åsna. Precis som sin mamma..
Kortet kom i fredags och min första respons var att skicka tillbaka dom och gå och göra nya, men efter mycket om och men, diskussioner med mej själv och andra så har jag kommit fram till att behålla dom.
Det här är ju Nathalie Berg Hedblom i ett nötskal, och hon är vackrare än vackrast när hon är sej själv. Med allt vad det innebär.. Är inte hon på humör för att fotas så spelar det ingen roll hur mycket man än clownar sej eller försöker charma henne, och det spelar ingen roll vem det är som försöker. Vill hon inte så vill hon inte. Den egenskapen älskar jag hos henne, att hon inte viker sej för någon. Jag hoppas att det håller i sej, att den sidan hos henne aldrig försvinner. Så det är med stolthet kortet åker upp på väggen!
Nu ska det ges ut foton också och det är så mycket lättare nu än innan eftersom jag kom på en ny strategi förra året. Det spelar ingen roll vem som är släkt eller familj till barnet, det som spelar roll är relationen som finns och den som visar henne kärlek och tillit. Den som ringer henne, träffar henne, visar att man bryr sej, visar att man älskar henne, den som bryr sej tillräckligt för att vara delaktig i hennes liv. Det är vad som spelar roll, och jag vet vilka som genuint älskar henne och vilka som enbart snackar. Det märks på telefon-listan om inte annat..
Så nu Moma, Moster Putta, Moster Minnie och Morbror Jimmy, Moster Lotta, Gudmor Mallan och några extra så kommer foton på den envisa men starka ungen vi delar i våra liv :)

//Mamilillan

Min troll unge.. Vackrare än så här kan man inte bli när man sover. Det ser nästan ut som om hon ler, så fridfull och harmonisk. Jag älskar dej mer än allt min prinsessa..



Idag fick hon sitt skriv bord som totalt förändrade hela hennes rum. Jag är super nöjd !



Känns som om jag fick en skol flicka plötsligt..



Den lycka hon visade när hon kom hem och fick syn på skriv bordet kunde jag inte föreställa mej skulle komma. Hon satt i en timme utan att röra sej när vi kom hem, "jag måste göra mina läxor mamma, som Julia" :)
Tack snälla underbara Petra och Sandra!



//mamilillan

Trots att Nathalie är hos sin pappa så var jag uppe med tuppen och gjorde mej iordning för att vara på ikea vid öppning. Jag och Malin hade inte räknat med att det skulle vara smockat med folk, glömde att det är dagen efter löning. Så vi gick mer eller mindre bara till det vi visste att vi skulle ha och tog oss ut i tid innan den största ruschen skulle komma. Nathalie ska få in ett skriv bord i sitt rum så det behövdes lite saker till det och jag hade lovat henne en egen blomma och lite så, köpte växter till mej också och en lampa till köket. Det är sjukt va vissa saker kostar på ikea, en del nästan skänker dom bort.
Efter ikea så åkte jag hem för att upptäcka att disken var borta och allt var undanröjt. Då hade kärleken min städat eftersom att jag lämnade allt som det var när jag åkte. Underbara underbara va ja älskar dej! Sen tog jag mej tid till att vara hemma eftersom att han åker på kryssning nu ikväll, för när han kommer hem så ses vi ju knappt igen. Skola, jobb, dagis, vardagen kommer tillbaka. Sen åkte vi till kista och träffade mamma och hon är ju för go. Mamma ska ha en middag snart och då har hon alltså stått och fryst in kött i olika delar, "Linda, Laz o Nathalie" är då en del i frysen. Av alla saker hon är min mamma så är charmig en stor del av henne :)
Ett adjö till mannen och några upplysningar om vad som händer på båtar och vad som inte ska hända kring honom och sen tog jag och mamma en runda i kista. Jag fick en jätte fin kofta av mamma och sen köpte hon tröjor till sej själv. För min del räckte det med ikea idag och just nu går pengar till läkare och mediciner så blir inte så mycket över till annat.

Nu ska jag försöka ordna till en sen middag, ringa Nathalie och säga god natt och sen får jag kväll besök :)

//Mamilillan

Imorse lämnade jag Nattan och det var fruktansvärt att behöva gå därifrån i vetskap om att vi inte ses på flera dagar. Och hur sjukt känns det inte att när jag slutar jobbet så har jag inget jag behöver stressa över, inga tider att passa, inge dagis, inge terapi, inget! Vad gör man då???
Men vet ni vad jag måste göra under min lediga helg? RENSA DET FÖRBANNADE AKVARIUMET!
Jag har såna hat känslor över dom där jävla fiskarna för fy fan vilket jobb det är. Jag trodde att det skulle vara plätt lätt och därav att jag köpte fiskar, men nej nej utan det tar timmar att rensa, byta vatten, flytta fiskar, tvätta ur. Och detta sliter man för och sen ska det göras om nån vecka senare. Va är det för fel på mina fiskar, varför gör dom så här mot mej?! Jag börjar fundera på om dom har nån pakt dom jävlarna..

Och nu till idol, det som gör mina kvällar.. Va fan höll dom på med igår? Ingen kunde ju sjunga!
Jag hade väntat i timmar och så förstör dom hela timmen, är så sjukt besviken så finns inte ord för det. Och stackars min bagge som fick sitta och lyssna på detta live, han har aldrig gnuggat flinten så hårt som igår :)

Märks det att jag inte har något att skriva ? :)

//mamilillan

Nathalies väska är färdig packad inför en helg med pappa, mina papper inför månads slutet är i sin ordning, jag har rensat hall garderoben från allt som är för litet på Nathalie och nu sitter jag och väntar på att Kristian ska ringa. Han bytte jobb bara för ett litet tag sen och den ändringen gjorde att han kan hämta Nathalie varannan fredag på dagis istället för att jag eller han ska åka världen runt för att dom ska kunna komma hem. Kommer att kännas konstigt att lämna henne på dagis och sen inte se henne på hela helgen, jag är van vid någon timme hit och dit på eftermiddan också. Å eftersom att jag är rena kontroll galningen när det gäller Nathalie så ska jag nu tvinga honom att lyssna på mitt dravel om saker han måste komma ihåg när han hämtar. Jag kommer gå som på nålar imorgon, be att han inte glömmer något eller missar en massa saker. Om du läser det här imorgon Kristian så kom ihåg att köpa dricka innan bussen, inte burk läsk!! Hon måste kissa innan ni går från dagis och ge henne lite vatten redan då för hon är alltid jätte turstig när jag hämtar. Glöm inte att ta med regn kläderna över helgen, och gummistövlar. Glöm inte hennes väska eller jacka, och mössan lägger jag på hyllan. Ok?
Suck va jobbigt det är..

//Mamilillan

Nu sitter jag hemma i soffan och tittar på the voice med mitt kaffe och väntar in Katrin. Behöver jag säga något?
Jag tror nog att de flesta läser hennes blogg och det behövs egentligen bara ett inlägg för att inse vilken idiot denna människa är. Så nu sitter jag alltså här, redo att hata henne en halv timme och vilja ringa in till the voice och fråga vem fan hon tror att hon är. Jag tänker inte blogga om vad jag tycker om henne och om alla jävulskap hon kör med för jag vill inte ha smuts i min blogg. Det enda jag kan hoppas på är karma, den kommer till oss alla och även henne. Efter allt hon har gjort och sagt om andra människor så skulle inte jag vilja stå nära henne den dagen det slår till.

Jag är inte sjuk eller ledig utan jag har en lyx-morgon idag med :)
Kvart i tolv sa chefen så jag ska duktigt stå där kvart i tolv. Tydligen så skulle det hända en del saker inne på kontoret, nyfiken nyfiken .. Eftersom att Nathalie sov hos moma så fick jag vakna i lugn och ro, och idag blir det inge tvättande eller fixande utan jag ska sitta och bara njuta av tiden i soffan med mitt kaffe. 
Men det känns lämpligt då terapin igår var kämpig och väldigt intensiv så en sov morgon kom i bra tid. Jag tror att jag grät i nästan två timmar igår och av det som kom ut ur min mun så uppfattades nog var femte ord. Stackars dom som satt brevid, kan inte ha varit lätt. Jag behövde gråta, det kände jag sen när jag kom hem. Jag behöver få vara ledsen, få vara arg, förbannad. Och det viktigaste, jag behöver vara det på rätt personer. Jag är expert på att ta ut min ilska på andra, låta små saker trigga igång mej fast det handlar om annat och jag vill inte agera så. Jag vet vilka jag är arga på, jag vet vilka som har gjort mej ledsen och svikit mej. Det är på tiden att jag säger det till dom och sen ska jag släppa.
Det var skönt att ha Laz sen när jag kom hem, att få krypa upp i soffan och bara gosa in mej. Finns inge bättre famn än hans när man känner sej liten och sårbar. Jag älskar dej mannen min, mer än vad du nånsin kan förstå.
Vi hade en suverän kväll tillsammans med gott och gott och jag fick både gråta och skratta om vartannat, det är i såna stunder som jag förstår att vi är en familj han och jag..

Nu ska jag duscha och försöka piggna till lite, sen blir det att väcka mannen som är ledig idag men som ska upp och träffa en kompis. Han är så fin när han ligger med hela huvudet under täcket :)

//Mamilillan

Eftersom chefen snurrar runt i kristinehamn så fick jag sov morgon, förstår ni lyckan efter att ha haft en sån hemsk dag igår? Så jag och Nathalie kunde sova en timme extra och hon fick äta frukost hemma som inte skett sen gud vet när. Efter att jag lämnat henne på dagis så åkte jag tillbaka hem och hann med både tvätt och annat som skulle göras innan jag åkte iväg till jobbet. Såna här mornar skulle man ha varje dag (om man då fick betalt för hela dagen!)..
Men nu sitter jag på jobbet med min capuccino som vanligt, enda skillnaden är att jag inte ser ut som en zombie eller att jag nästan ramlar in på kontoret efter barn, bussar och tåg.

Igår kväll efter städning och sagoläsning så tittade jag på idol som alla andra i detta avlånga land. Nån annan än jag som fallit pladask för Mr. Bagge ? Han är bland det charmigaste jag sett och hans blick när någon kan sjunga ger mej rysningar, vilken man! Han är något jag skulle vilja ha hemma på en pedistal så att man kan ta sej en titt varje gång man känner sej någolunda nere :) Vissa män har "det där", inget unikt med deras utseende men det kan vara en blick eller ett leende som får än att se dubbelt. Trist bara att de flesta män inte har så mycket i huvudet ..
Hatisk är jag inte eller bitter, det är ren fakta utav 25 års erfarenhet. Visst finns det män med både hjärta och hjärna, män som står på fötterna och vet vad dom håller på med. Men tyvärr så är de flesta helt ute och cyklar, jag förstår faktiskt inte äns hur vissa överlever dagen.  Många vet knappt hur man brer en smörgås, sätter på tvättmaskinen å gud vet hur man sätter på dammsugaren liksom! Och i deras hjärnor så fyller sej kylen av sej själv, golvet skiner för att det bara är så, middan är klar för att av ren magi så ställs den bara på bordet. Detta med att inse att någon faktiskt gör alla dessa saker finns inte på världskartan.
Jag älskar dej Laz men du tillhör ett släkte som borde tvångsmatas med förnuft!

//Mamilillan

Vad är oddsen att efter en helvetes natt och en gräslig morgon då jag gick till dagis som en zombie, att jag kommer till jobbet och chefen spelar rollen som Hitler idag? Vad fan är oddsen?
Å tanken på att jag måste städa när jag kommer hem gör mej illamående, å att göra middag, att borsta tänder och fixa flätor på Nathalie, att ställa sej i duschen, att packa Nathalies väska inför imorgon, att rensa datan på skit.. Allt känns för mycket idag och allt jag vill är att lägga mej i soffan och tok stirra på tv`n.
Intalar mej själv att helgen är här snart och då är jag utan både man och barn. Jag lovar att det blir att endast ta hand om mej själv, långa bad och gott vin :)

Nu ska jag packa ihop det som är mitt så att jag prick fyra kan stänga av datan och traska iväg..

//Mamilillan

03.10 - Mamma, jag är turstig..

Jag hämtar vatten och lägger ungen igen ..

03.30 - Mamma, jag kommer att kräkas..

Jag tar ungen på armen och går in på toaletten, men ingen spya så lägger henne igen ..

03.40 - Mamma, jag är turstig igen..

Jag hämtar vatten igen och lägger ungen ..

03.45 - Mamma, jag måste kissa..

Jag tar ungen på armen igen och in på toaletten gick vi ..

04.00 - Mamma, jag kan inte sova..

Jag lägger henne på min arm och sjunger en stund vilket brukar hjälpa ..

04.02 - Mamma, det är för högt. Jag kan inte sova när du sjunger !!!!

Jag slutar sjunga och morrar fram att klockan är 4 på morgonen. Jag lär lite lik scar i lejonkungen om ni minns honom. Nathalie stirrar på mej och somnar om...

05.10 - Mamma, sover du??

HERRE MIN JÄVLA GUD !!!!!

//Mamilillan

Nu har jag duschat, plockat undan i köket efter familjen, hällt upp ett glas vin och äntligen satt mej i fotöljen.
Mötet på dagis var överaskande bra och jag gick därifrån riktigt stolt över personalen och dess insatser. Pappan jag skrev om tidigare kom jag på att han inte är kvar eftersom hans son gått över till 6 års, så vi andra föräldrar kunde nu ha en dialog med personalen. Det hade gjorts vecko scheman, års kalendrar, nya barn grupper. Ja, förändringarna var många och uppskattade.
När jag kom hem så hittade jag min dotter sovandes i min säng som förväntat och en trött Laz som försökt sej på att plugga medan han hade henne, otippat att det inte hade fungerat så bra.. hmm..
Men kvällen hade varit bra, mammas pannkakor och chips blev det innan läggdags och dessutom att få somna i mammas säng vilket är lyx :)

Imorgon är det en vanlig vardag med jobb och dagis men sen är veckan fullständigt proppad med saker som ska göras. Det jag längtar efter är terapin på onsdag, dom timmarna gör susen i mitt liv och jag känner hur jag går framåt sen jag började där. Rent psykiskt känner jag mej starkare och mera stabil, och jag har mera koll på läget nu och på vad jag måste arbeta med. Jag menar det verkligen när jag säger att alla borde gå i terapi!

Nu ska jag lägga mej och kolla på scrubs och sen blir det att sova så att jag kommer upp i tid imorgon. Ingen kvart över sju morgon igen tack, fy vilken skräck..

//Mamilillan

Nathalie som fotograf :)














//Mamilillan

Nu sitter jag som vanligt på jobbet med min morgon capuccino och läser mina favorit bloggar. Med tanke på att jag vaknade 15 minuter innan vi skulle gå så känner jag mej mera död än levande och lusten att återvända till min säng och sova några timmar till är lockande. Tur hade jag att min dotter var samarbetsvillig och hoppade i kläderna så stressen som kunde blivit slapp vi, tack snälla mammas trollunge..
Idag efter jobbet ska jag möta upp Kristian för ett föräldramöte på dagis, jag vet precis hur det kommer bli.. Det finns en pappa som bokstavligen håller i hela mötet själv, har åsikter om allt och tar över hela mötet så informationen vi andra vill åt hinns liksom inte med. Man har väl försökt att pika lite och att säga det lite snyggt men alla är rädda att han brister för han verkar så vilsen stackars människa. Men en engagerad pappa är han :)
Medan vi sitter och inte får någon information alls så ska Nathalie vara hemma med Laz, duktig som jag är så har jag förberett maten så att det bara är att värma upp och skrivit en fin liten lapp om att inte glömma borsta tänderna och att kissa innan läggdags. Och idag får det fuskas också, att sova i mammas säng får hon passa på att göra eftersom jag inte är där och styr och ställer :)
Så Laz och Nattan har alltså all tid i världen och bara mysa idag, länge sen dom var själva så tror att den tiden behövs mellan dom. Nattans familj är stor den, mamma, pappa, Marielle, Laz, syster-yster eller syrran som Nathalie har börjat säga, moma, kussefiner, moster .. Listan är lång :)

Nu ska jag försöka mej på att rymma ut å ta en cigg, ingen luft här inne idag..

//Mamilillan

En kanon söndag blev det! Kristian och Marielle kom så Nathalie hade oss allehopa för en dag, dom enda som saknades var Laz och Julia förstås. Men det gick super det här med :)
Å va hon skrattade min trollunge, så där från magen så att hon knappt fick luft. Hon njöt så in i fan och man kunde se det på mils avstånd. Efter att spelat alla sorters boll spel så åt vi middag tillsammans och tog ett glas vin innan dom skulle åka. Jag känner mej så tacksam över sånt här, att vi faktiskt kan umgås på det här sättet för det innebär en trygghet för Nathalie. Jag är alldeles för trött för att skriva så sätter ut bilder istället ..

Busar med pappa i ett enda gap skratt :)



Världens "kuligaste" pappa



Pappa och hans Marielle :)



Påfyllning med energi så att man kan knocka pappa i fotboll :)



Ungen har talang kan jag lova. Säger det inte för att det är mitt barn men hon är 4 år och nickar, tar med knät, sparkar raka bollar. Hon ser ut att vara en riktig fotbolls spelare på plan!!



Marielle :)

Gos med pappa är aldrig fel ..




Jag har en massa bilder att sätta in men får fortsätta imorgon känner jag. Det är inte bara Nathalie som är trött efter idag utan även jag är helt slut. Ögonen går i kors på än, dags att ge upp för idag ..

//Mamilillan

Här är min morgon clown :)





//Mamilillan

Jag älskar söndags mornar ..
Först och främst för våran söndags-frukost som består av både det ena och det andra och tar en himla massa tid att gå igenom. Det ger oss tid att sitta och prata och Nathalie är expert på att spela clown såna här mornar så skratten är många. Sen myser vi alltid framför disney innan vi gör oss iordning då hennes favorit program alltid går på morgonen. Det absolut bästa är att vi har inga tider att passa, inget att stressa över, ingenting som ska göras eller måste ordnas. På söndagar så gör vi det som faller oss in och ingenting utöver det, därför älskar jag våra söndagar.. Idag fattas våran Laz vilket är lite sorligt men han ska jobba till ikväll stackaren. Jag är så otroligt stolt över honom. Jämför man honom för några år sen och nu så är det en helt annan människa och han har tagit sig så långt och det på egen hand dessutom. Det kan bara gå framåt för dej hjärtat ...

Jag fick höra här om dagen att det cirkulerar frågor kring det jag skriver på bloggen, frågor om saker som jag inte nämner här. Ska jag förklara en sak? Det som jag inte nämner på bloggen vill jag förmodligen inte nämna på bloggen, det jag anser vara för privat stannar hos mej. Jag kanske kommer skriva om vissa saker som jag vet att det har pratats om, men det gör jag när jag känner för det. Och undrar ni något så fråga mej och inte någon annan, det blir skvaller när det rings runt och pratas och sånt kan man väll skippa eller?
Det finns en funktion här där man kan skriva kommentarer och fråga saker, och smidigt är det också då man kan välja att vara anonym. Då kanske jag svarar, men garanterat är att svara kommer jag aldrig kunna om ni frågar andra men inte mej.

Nu ska jag få mej kläder och ta mej ut i solen, det är lika fint väder idag som det var igår. Men idag blir det gården utanför, inga utsvävningar i våran mys söndag :)

//Mamilillan

Idag har vi haft vad jag vill kalla en dröm-lördag.
Jag och Nathalie mötte upp Laz (jag kom i tid förresten!) och gick till gläntan, en park som Nathalie tycker om. Och vädret idag har ju varit hur fint som helst så vi hade med lunch som vi åt i parken och hade en riktig familjedag ute. Det är så här jag vill att mina helger ska se ut..
Efter två timmar avlöstes Laz av Malin och Emilia som gjorde oss sällskap i ytteligare två timmar ute i solen. Känns lite så där halv konstigt att för någon dag sen ha haft på sej höst jacka och halsduk och nu satt man i linne och kände solen steka på ryggen. Ja, är det inte Sverige i ett nötskal?
Men 4 timmar i parken vart det för mej och trollungen så nu känner jag mej nöjd över dan och vet att hon har fått leka av sej ordentligt..

Här är lite bilder från idag..

Familjen min :)

Nattan och Emilia



Klätterapan



Malin och Emilia



//Mamilillan

Nova Eklund Kirveskoski



Nathalie Berg Hedblom

Emilia Labbe



Kian Eklund Kirveskoski



//Mamilillan

Länge sen jag skrev så jag får korta ner allting så gott det går ..
Terapin i onsdags var precis som jag trodde, alltså hur bra som helst! Vi pratade om de olika roller man tagit på sej under åren och de var en del, och det var olika roller för olika personer. Inte så konstigt att man tappade sej själv med tanke på att man anpassat sin egen person så det ska fungera för andra människor. Ska inte gå in så mycket på det nu men det framkallade en del känslor och funderingar. Mestadels runt andra människor och hur deras beteende har påverkat mej. Ja ja...
Sen vart det hemgång för att ha min myskväll med Laz, vilket inte blev vin och en massa serier utan en serie, max två och sen kröp vi ner. Både han och jag var trötta efter en lång dag så när jag la mej i soffan på hans arm så visste jag att nån specielt lång myskväll skulle det inte bli.
Så nu står en flaska rött på diskbänken, oöppnad sen flera dagar tillbaka och jag väntar på tillfälle att öpnna den. Kanske blir ikväll när lillan somnat, förutsättningen ska vara att det går nå bra på tv´n så får kolla upp det.
I torsdags sov vi hos moma eftersom att Nathalie plötsligt fått feber och var lika blek som mina fötter, stackaren. Så när jag åkte till jobbet så var hon kvar hos moma för att kurera sej. När jag kom hem sen så hade sjuklingen fått nya pennor, sjuk-godis och ballonger. Precis som jag älskade att vara sjuk när jag var liten så kommer nog Nathalie älska att vara sjuk hon med :)

Den här helgen blir att bara ta det lugnt eftersom att Nathalie är sjuk, febern är låg nu men den pendlar oftast på henne. Vi ska snart iväg till parken med Laz och göra oss av med lite energi, sen blir det pannkaks-lunch och kolla tempen. Vi får hoppas på att frisk luft och mycket mat och vätska gör ungen frisk :) Om hon är frisk imorgon så ska jag försöka hinna med att åka till Minnie och familjen, först kanske jag ska kolla om dom ska vara hemma hehe :) Men en fika där så att ungarna får ses måste vi ordna till, också så att Nathalie får träffa Minnie och Jimmy. Det är ändå människor i våran familj och relationer vi måste värna om.

Känner hur jag bara skriver ner allt och att det låter snurrigt men lite stressad eftersom jag snart ska träffa Laz i parken. Det sista han sa på telefonen var.. "Vi vet hur du är med tider!!!" Så nu måste jag bevisa honom fel och vara där i tid och helst innan honom. Jävel..

Skriver senare för har en massa bilder att sätta in :)

//Mamilillan

"What goes around comes around" spelades på radion nyss och det var evigheter sen jag hörde den. Hur kunde jag ha glömt den, det är tamme fan en av de bästa låtar jag hört nånsin. Jag kommer ihåg när jag hörde den första gången och hur texten satte sej i hjärtat på mej, och sättet han sjunger den på är ren talang. Det finns en massa såna låtar som man glömmer med tiden men som dyker upp och gör att man faller pladask åter igen. Låtar som "lets get it on", "what goes around comes around", "november rain", "little willy john".. Det är låtar jag aldrig tröttnar på och kan lyssna på hur många gånger som helst.
"Lets get it on" är låten jag ska dansa till i min första dans som gift, OM jag nu gifter mej. Den passar mej perfekt, det härliga gunget och charmen. Hajja den låten, mannen man älskar och en stor jävla brudklänning :)
Hmm nästa som borde / ska gifta sej är faktiskt allas våran Minnie och Jimmy !!! Klockan tickar mina vänner, förlovningen glömmer vi aldrig men nu vill se en utveckling ;)

Och grattis till min älskade Mallan och hennes Andres då vi fick reda på för någon dag sen att bebisen som växer och blir starkare är en liten flicka :) Så en liten version av Emilia är vad vi får hem nån gång i december, ännu en flicka i gänget. Stackars lilla Kian är fortsatt ensam pojke, vilket jävla liv stackaren kommer få !!!
Undrar vad jag kommer få...
Om jag får en flicka så vet jag vad hon ska heta, om det är en pojke så har jag inte den blekaste. Eftersom att jag har en dotter så är det svårt för mej att föreställa mej något annat, att ha en pojke i familjen låter som nått som inte kommer hända mej. Sjukt man resonerar va? Vad för namn jag har tänker jag inte säga så att ingen tar det hehe, det är unikt och passar i grekland också ;)

Nä nu ska jag försöka mej på att göra lite nytta innan jag slutar.
Och ett tack till dej mamma ska skickas iväg. Att du ställer upp som du gör och underlättar så att jag kan gå i terapin är värt guld.
Jag älskar dej!

//Mamilillan

Gnällspiken till dotter jag har fortsatte imorse med sitt tjatande och jag fick bita mej i tungan för att inte explodera, det gick som på repeat i huvudet på mej "det är åldern, det är åldern, det är åldern". Hon har kommit in i en period då hon blir rasande bara jag närmar mej ordet nej eller när det inte blir som hon vill. Jag kommer ihåg att vi läste om det i skolan, att just den här åldern kan vara fruktansvärd. Men jag biter ihop och lever i dom bra stunder vi har och när hon är i sitt humör så ignorerar jag det till max. Jag tänker inte ge det beteendet nån uppmärksamhet så hoppas nu på att det biter så att vi kan återgå till det normala igen. När jag hämtade henne däremot så var det min vanliga Nathalie jag fick i famnen och jag kunde inte ha önskat mej nå bättre efter en ganska tuff dag. Laz köpte glass till stumpan och vi hann umgås lite innan det var dags att gå skiljda vägar. Det händer inte så ofta att jag har dom båda två med mej nu eftersom jobb och plugg har satt igång så jag njuter i den lilla stund som finns. Humöret höll i sej och hon somnade som en stock strax efter sju, att vara ilsken tar på krafterna min lilla vän :)

Jag har en del nya saker att skriva om men känner att det inte är time för det nu ikväll, jag är alldeles för trött och det skulle bara bli virrigt. Ska pröva på att faktiskt somna innan tolv idag, känner att det behövs..
Och tacka fan för terapin imorgon, den är väl behövd!! :)

//Mamilillan

//Mamilillan

Alla dagar kan inte vara äns bästa, så är det bara..
Åkte till dagis och mötes av en inte allt för glad unge, det var som om hon bytte skepnad när hon fick syn på mej. Ingenting var bra, att cykeln var hemma grät hon för i säkert tio minuter, att pappa inte kom och hämtade var värt att sitta och sura över i säkert en kvart, att jag inte ville promenera hem var rena rama sveket och jag förtjänade inte äns en blick från barnet. Ja ja, vad ska man göra? Så jag satte mej brevid henne tills att hon hade surat färdigt och hemma var vi nästan två timmar senare när det brukar ta max en halv timma.
Så efter matlagning och tandborstning la jag trollungen och gav mej av mot fotöljen där jag satt och dreglade av trötthet. Bara tanken på att disken är kvar och att jag måste duscha gör att jag vill betee mej som mitt älskade barn gjorde idag. Orkar inte ! Vill inte!

Nånstans mellan hennes humör och mitt så hann vi lägga pussel och mysa en stund. Lekte "fjortis" också och tog en massa bilder på oss, eftersom jag alltid håller kameran så är det de enda sättet för mej att ha bilder på oss båda tillsammans. Bjuder på några stycken för hinner inte skriva mer eftersom disken kallar och duschen måste tas.. Jävla skit..

Jag och min trollunge :)



Lite lik sin mamma är hon väll ändå??



Pain in the as morsa man är som ska pussas jämt, stackars barn är såååå trött på mej o det syns dessutom!!



//mamilillan

Nathalie somnade som en stock redan vid sju, totald körd efter en lång söndag. Efter att jag suttit nergrävd i papper och försökt att få nån slags ordning på hur jag ska hinna saker å ting så kom Michelle över på en fika. Jag tänker inte gå in på vad vi pratade om då det var extremt privata saker men jag fick en del intressant information som jag nu sitter och fnular på. Det är en av de positiva saker som kommer när en ny vänskaps relation uppstår, man får in så mycket nytt i sitt liv. Andra syner, andra tankesätt, andra formuleringar. Min lilla ordningsvakt, tack för all information idag. Det kommer garanterat komma till användning :)
Sen kom mamma och Oliver över och åt lunch och tog en fika, så det blev lite liv i huset idag vilket jag storm trivs i. Ju mer härlig familj dessto bättre :)
Städningen sen var inte lika rolig men det var det värt, dessutom så fick jag hjälp av min lilla hjälpreda som redan vid 4 års ålder tar disken, dammar, skurar, plockar undan och sorterar. Att jag sen när hon somnat får göra om allting är inte relevant utan det som är viktigt är att hon förstår att man hjälps åt i familjen. Jag är så stolt över henne som människa för hon är verkligen så fin Nathalie, mitt lilla barn.

Idag när mamma skulle gå så skulle jag ta ut ett täcke som hon skulle få med sej hem och ur skåpet faller en stoooor låda med en massa dagböcker och anteckningsblock som rymde flera år av händelser, känslor och upplevelser. Jag satt i säkert en timme och jag både grät och skrattade mej igenom bok efter bok. Det som fick mej att smälta rejält var texterna om Laz. Redan då som 14 åring beskrev jag honom som min själsfrände och bästa vän, som kärleken i mitt liv och i det sällskap där jag kände mej hemma. Det fanns beskrivningar om promenader vi tog och samtal vi hade och trott eller ej.. Våran första kyss finns med :)
Det fina i det var att när jag läste så mindes jag det som igår och nu förstår jag vikten i att fortsätta skriva. Imorgon blir det att köpa en ny dagbok för jag tänker fortsätta skriva, skriva om alla dess små egenheter som inte kan skrivas om i bloggen.
Men sen grät jag massor också, minnen som jag helt förträngt fanns där på papper. Det var hemskt att läsa och på något sätt så kändes det som om jag upplevde allting på nytt. Men mitt i eländet så kände jag en tacksamhet över att jag kom över det här. Mitt flitiga skrivande har gett utdelning eftersom jag detaljerat beskrivit andra människor och miljön runt mej, och nu insåg jag att flera av mina beslut gällande vissa personer var dom rätta att ta. Jag läste om den ena idiotin efter den andra och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag har kunnat vara tyst i så många år. Att detta föll på mitt golv idag var bland det bästa som kunde hända..

Nu ska jag lägga mej eftersom en ny vecka börjar imorgon och jag behöver energi till att klara av vissa saker.

//Mamilillan

Nu är jag äntligen klar att lägga mej och låta natten komma men jag hittade detta och måste bara visa..



Det är väl två år sen, kanske 3 ? Men det känns som om det var i en helt annan tid och i en hel annan värld.
Saknar dej så mycket Minnie ...

//Mamilillan

Vilken lördag :)
Jag och Nathalie vaknade imorse och kröp ner i soffan på en gång, kollade disney tillsammans och bara njöt av att inte behöva stressa iväg någonstans. Det är inte ofta som vi har såna mornar så dom är heliga hemma hos oss och då får inget komma i vägen.
Sen åkte vi till morbror Jespers hockey och beundrade våran grabb lite. Han är verkligen helt otrolig på isen och en fröjd att titta på, vi har en riktig krigare i familjen och jag är säker på att han kommer komma långt den lilla.
Det är inte ofta man träffar på en 11 årig kille som är så pass målmedveten som han är och den styrka han besitter är utöver det vanliga. Vilket jobb du har gjort mamma!

Min älskade Petra



Nathalie och hennes absoluta favorit Sandra :)



Så här roligt är det med Hockey o Moma :)



Jag bad min lillebrollan att vara så snygg han bara kunde och detta är vad han gör.. Unge!!





Efter hockeyn samlade vi ihop oss och åkte över till Michelle och Tim så dom fick träffa Nattis för första gången. Nathalie är ett sådant barn som inte släpper in människor i sitt liv så lätt eller öppnar sina armar för vem som helst. Hon iaktar och känner av människor. Hon vill kolla först vem man är som människa och ofta hur det är mellan mej och andra människor innan hon väljer att släppa efter lite. Det är en egenskap jag är glad över att hon har, att hon inte litar på vem som helst eller finner trygghet i alla människor. På så sätt så kommer hon att ha vänner som verkligen är hennes vänner och hon kommer att välja att ta hand om sej själv och att vara självständig istället för att göra sej beroende av en annan människa. När Nathalie var mindre så förstod jag inte det här och man näst intill tvingade henne till att närma sej andra människor. När man skulle gå ifrån någon så puttade man fram det söta barnet för att hon skulle kramas, man tvingade henne till att säga hej då eller att hälsa på folk, man visade upp henne som en liten docka och lät folk klappa henne på kinden eller röra hennes huvud. I all välmening förstås för att man var stolt och lycklig som mamma men va fel man gjorde.
Nu låter jag Nathalie välja själv, hon behöver inte vara vän med mina vänner om hon inte vill. Om hon ogillar någon så är det inget jag tänker ta ifrån henne för hon har rätt till sina känslor. Men min lilla människa jag har tyckte om Michelle :) Det tog bra länge innan hon sa något men det kom sakta men säkert fram och på slutet så kunde hon ha en dialog med Michelle. Det som gäller nu är att man ses snart igen så att Nathalie blir trygg med att ha Michelle i våra liv, lika trygg som jag är med henne :)

Nu ska jag hoppa in i duschen och krypa ner hos min troll unge som har sovit i mammas säng under helgen. Min härliga lilla..

//Mamilillan

Efter att jag hämtat Nathalie på dagis så tog vi en promenad till moma och åt middag med resten av familjen. Lika god mat som alltid och moma var på sitt bästa humör och då får man en hel del goda skratt.
Sen åkte vi hem tillsammans med Malin och Emilia som det var evigheter sen jag såg sist, känns som om ungarna växer i rekord fart nu. Malin har växt en massa hon med, skulle ha tagit bilder på magen för att visa för den är verkligen sjukt stor! Den nya bebben kommer i december så då blir jag gudmor till båda syskonen Labbe, dubbel dop ska det bli så jag får stå framme och ha koll på två vildar. Vilken dag som väntas !

Den här helgen ska vi mys pysa en massor min trollunge och jag, spendera så mycket tid vi bara kan till att bara umgås. Så imorgon ska vi åka och titta på när morbror Jesper har hockey och sen ska vi åka till Michelle och Tim och fika. Kvällen ska laddas upp med film och godis och söndan ska spendera i sängen. En toppen helg med andra ord, en massa mamma och dotter tid vilket vi båda behöver. Jag är så trött att jag bara skriver på, varför jag äns bloggar nu vet jag inte. Har liksom inget att komma med .. Men återkommer imorgon med bilder på lillebrollan och från Michelle och Tim.

Nu ska jag krypa ner hos Nathalie som fick sova i mammas säng inatt, hennes skin en lördag morgon gör en perfekt start på helgen :)

//Mamilillan

Min lilla trollunge hade världens morgon idag och trots att jag lämnade henne på dagis för flera timmar sen så värker mitt hjärta fortfarande. Jag vet inte om hon drömt om Kristian men hon hann knappt slå upp ögonen innan hon började tjata om att hon ville ha sin pappa och hon vill ha honom nu. Hon satt i mitt knä bra länge innan vi gjorde oss iordning och åkte, hon var så ledsen och så uppriven för att hon inte får träffa honom så mycket som hon vill. Och så mycket som hon behöver.. På Nathalies dagis så finns det många pappor som lämnar och hämtar och jag tror att det om något väcker känslor i henne över att hennes pappa inte finns där på samma sätt.
Jag som mamma vet inte alls hur jag ska göra nu, hur jag ska göra det bättre för min liten. Tiderna och dagarna med Kristian lär inte förändras så vad gör man?
Som tur var så var hennes favorit fröken på dagis så lämningen gick bra, hon lyckades att fånga Nathalies uppmärksamhet på en gång och man kunde se att hon skringrade tankarna ganska omedelbart.
Prinsessan min..

Ikväll ska vi lyssna på Otis Redding och dansa oss lyckliga hemma, dans och musik fungerar som medicin här hemma :)

//Mamilillan

Tog en dusch och skulle sova men tyvärr väckte det mej till liv så jag får hålla mej vaken en stund till. Tänkte passa på att svara på den dummaste frågan jag nånsin fått...

- Hur gammal var du när du fick Nathalie?
- Jag var 21
- Oj ... hur ska jag formulera mej.. Men asså var det för sent att ta bort det eller vadå?

Först och främst så förstår jag inte chocken över att jag var 21 när jag fick barn. 21 är ingen siffra man tappar hakan för, 21 är ingen ålder då abort är det enda alternativet.
Jag reagerar över när tjejer som befinner sej i tonåren planerar barn, när man ser 14 åringar gravida eller när man ser "dåliga" mammor. Det är väl det som är viktigt ? Hur man är som människa, om man är redo för att bli förälder och om man har så pass att man klarar att ha en familj. Det är väl mindre viktigt i vilken ålder du befinner dej i? Men även om nu det skulle vara viktigt med åldern, är 21 en siffra som man tappar hakan över?
Varför var det självklart att jag skulle ha tagit bort henne?
Sen förstår jag inte hur man kan fråga en sån sak när barnet i fråga lever i allra högsta grad och jag dessutom är hennes mamma. Vad förväntar man sej ? Att jag skulle säga ja och att jag inte ville ha henne?
Jag var 21 år och tillsammans med hennes pappa, hon var inte planerad men det fanns ingen tvekan från mej i om vi skulle ha kvar henne eller inte. På sekunden då jag tog grav testet så visste jag att jag skulle bli mamma och det var en lycka mäktigare än något annat på denna jord.
Och aldrig någonsin kom tanken i att jag skulle vara för ung, jag var 21 !!! Ung är man i den åldern men inte i den bemärkelsen att man inte kan skaffa barn. Sen vet jag att man tror att jag och Kristian bröt upp för att vi fick barn och för att vi var unga men ni kan inte ha mer fel än så. Så era spekulationer är rent av löjliga för ni sitter helt utan kunskap om hur det var.

Nu ska jag försöka sova för detta inlägget gjorde mej trött, dumheter har den inverkan på mej.

//Mamilillan

Bristen på bloggande har legat i att mycket energi går till annat nu under terapin, det är mycket som händer med mej och det är mycket tankar som far runt. Igår efter terapin så kände jag mej inge vidare, jag pendlar mellan att vara förbannad och ledsen. Jag har en massa tankar rörande andra människor, andras människors handlande och helst av allt så skulle jag vilja ringa upp en massa med alla mina frågor. Men jag ska samla mej och försöka få nån slags ordning på röran innan jag konfronterar vissa människor. Jag är inte ute efter domedagen eller förklaringar, jag tror att det jag behöver är att få ur mej saker bara. Terapin har bara varit två gånger men jag känner att det är mycket som händer och sker redan nu, och jag vet att det är jobbigt men att det är för en bra sak. Jag kommer att gå ut ur detta starkare och förhoppningsvis lättare..
Min älskade Laz fanns där när jag kom hem så kvällen vart jätte bra trots att tankarna for runt som pingpong bollar. Vi kröp upp i soffan och tittade på idol och Fråga Olle dokumentären. Jag satt i chock !
23 år, tjej i Sverige, porrstjärna och visar sej i tv för hela Sveriges befolkning. Är hon inte klok? Det är en sak att stå för vem man är och det man gör men herre gud, nån gräns måtte det finnas ?
Å hennes föräldrar, stackarna. Att få se sin dotter bli påsatt i tv !!!! Nä, fy fan vilken avsmak man fick ..

Idag var mötet på dagis om Nathalie och den andra flickan och jag kan varken säga bu eller bä om hur det gick. Jag fick höra att det går bättre nu och att Nathalie var otroligt duktig på att stå på sej vilket självklart lugnar mej men jag kände inte att personalen tog det så pass allvarligt som det faktiskt är. Även om det är bättre nu mellan ungarna så är det fortfarande så att jag vill ha klarhet i att personalen kan hantera såna här sitautioner. Jag kände mer att dom ville skydda sej själva och förnekade väldigt mycket än att dom faktiskt hörde vad jag sa. Men jag får vänta och se nu om Nathalie berättar någe mera så får jag ta det efter det.
Man ställs inför sitautioner som förälder som testar äns tålamod till max, jag har aldrig varit med om så mycket påfrestningar i hela mitt liv. Just den känslan av att vilja skydda sin dotter varje sekund på dygnet har man ju och vetskapen om att man inte kan det är obegripligt svårt. Svårare än något annat jag nånsin känt.
Min lilla baby, gud nåde den som höjer handen mot dej!

Imorgon är sista dagen hemma och sen är jag välkommen på jobbet igen, måste komma in i rutiner nu innan jag blir galen!

//Mamilillan

//mamilillan

Idag efter dagis så tog jag och Laz troll-ungen på hennes allra första bio besök !
Det blev ice age 3 och en massa godis å av hennes miner så kan jag bedöma att detta var en hit för henne, fascinerad och stum såg hon ut att vara när filmen kom upp på skärmen. Så nu ska jag försöka planera in en hel dag med henne då det blir bio, mcdonalds och hela baletten. Och då en dag bara för henne och mej :)






Imorgon ska lillan till dagis och jag ska till läkaren för att förhoppningsvis få lite klarhet i vad min kropp sysslar med. Sen är det terapi som gäller :)
Jag ser verkligen fram emot imorgon, vet att det kommer att pratas om saker som jag har funderat på väldigt länge.. Men nu ska jag försöka sova så att jag inte mår allt för dåligt imorgon, måste hålla mej på alerten.

//Mamilillan

En sak är då säker i vårat hem, varken nu eller när Nathalie är tonåring så får hon nånsin ha en dator i sitt rum. Och aldrig någonsin så kommer hon att få sitta obevakad vid en dator!
Ni som låter era barn göra detta, tänk om..
Det finns miljontals pedofiler i världen och dom precis hur dom ska göra för att lura små barn, manipulera tonåringar och det går på bara några minuter. Det kan vara erat barn som blir våldtagen, erat barn som kan kidnappas, misshandlas, säljas. Att säga eller tro att det inte händer än själv är ingen risk man kan ta !

Pedofiler är inte korkade människor, de är väldigt smarta människor. Dom vet precis vad dom ska säga, vad dom ska göra. Och dom är insatta i sidor som myspace, facebook, playahead och allt vad dom kan heta. Så har ni barn som sitter på nätet så planera om, det kan hända er också!

//Mamilillan

Ända sen terapin i lördags så har jag gått och funderat på frågan ..

"Hur vill du att ditt liv ska se ut?"

Det vore enklast att säga att jag vill ha hus, familj och ett trivsamt jobb men jag vet att frågan var mera invecklad än så. Jag vet också att när det är dags att svara på frågan så kommer jag inte komma undan med ett sånt svar utan jag kommer att bli konfronterad men för mitt eget bästa. Det jag måste göra innan jag äns kan närma mej ett svar är att acceptera att hur verkligheten ser ut inte alltid överenstämmer med hur man vill att den ska se ut.
Jag har en tendens till att leva mycket i hur jag vill att saker ska vara och se saker för hur jag vill att de ska se ut. Av olika anledningar så har det varit för tufft för mej att inse att verkligheten i många fall varit något helt annat än vad jag befunnit mej i och jag har lyckats att övertala mej själv till att tro på den verklighet som jag byggt upp.
Det är fortfarande tufft och jag är en bit från att acceptera men jag är på god väg. Jag har blivit duktigare i att se människor och relationer på ett mera ärligt vis. Det har inneburit att många jag kallat vänner inte längre finns i mitt liv och visst har det känts sorligt, att plötsligt inse att vänskapen man trodde att man hade var inbillad. Men nu i efterhand så känner jag mej lättad, för i själva verket har de aldrig varit mina vänner och dom band man trodde att man hade fanns bara i mitt huvud. Varför jag gjort så vet jag inte men det får jag säkert ett svar på ju längre terapin pågår. Men det känns bra, att kunna se människor för vilka dom är och faktiskt ha det valet att kunna avstå. Att vara ärlig i vilka man respekterar och älskar och vilka man inte kan ha i äns liv för att de gör mer skada än nytta.

Mmm... Verkligheten ser ut som den gör, på gott och ont. Och nu står jag med frågan..

"Hur vill du att ditt liv ska se ut?"

//mamilillan

Ett hann klockan bli på jobbet innan jag fick packa ihop och röra mej hemmåt, det var ingen ide alls för mej att äns försöka åstakomma något. Chefen förklarade också klart och tydligt för mej att det var hemmåt som gällde och att inte komma tillbaka förrän jag är helt frisk, han lugnade mej med att jobbet finns kvar när jag kryat på mej :) Så nu ska jag alltså klättra på väggarna i en vecka till, men denna gång ska jag kämpa mej in hos en läkare som får ta sej en ordentlig koll på vad det är som försigår i kroppen min.

Och idag fick jag äntligen hämta hem min troll-unge :)
När jag kom in på dagis och såg henne så kunde jag riktigt känna hur allting föll på plats, som om allting gick till hur det skulle vara. När vi kom hem så la jag alla telefoner och tv åt sidan, tiden skulle spenderas med henne och ingenting annat. Det är ingen tillfällighet bara idag utan det är så det ska vara nu framöver. Självklart så har jag varit med henne hemma och spenderat tid med henne men alldeles för mycket tid har också gått till annat. Att prata i telefonen en stund med någon är helt okej, också att ta disken medan hon är vaken eller att ordna med räkningar. Det jag vill säga är att självklart så måste man ta sej tid till annat också men skillnaden nu är att jag tänker endast göra det jag måste när hon är vaken och inget av det andra onödiga. Och jag kände riktig irritation på mej själv när jag tänkte på detta, alla samtal man haft om helt oväsentliga saker eller tiden man lagt ner på att göra saker som man faktiskt hade kunnat ta när hon somnat. Inga samtal i världen är viktigare än att faktiskt vara med mitt barn. Så nu om det ringer och ska pratas så ska det vara nå viktigt, annars kan man höras senare. Mitt liv är viktigare för mej än andras liv, och det som prioriteras i mitt liv är mitt barn och den tiden jag har med henne. Skvaller och dynga är inget jag vill lägga min energi på.

//Mamilillan

"Så länge man kan stå på benen kan man jobba".. Nja, nu kan jag knappt stå på benen eftersom ryggen håller på att ta vika så frågan är om det inte blir hemgång idag. Bara tanken på att sitta hemma och göra absolut ingentíng ger mej kalla kårar, samma tv dagarna i ända, litervis med kaffe, damma o åter igen damma, samma låtar på radion som spelas om och om och om och om igen. Det är alltså ingenting jag längtar efter så jag ska försöka hålla ihop till fyra så kan jag säcka ihop hemma sen..

Nu heter jag förresten grisen på jobbet... Tack min helt otroligt charmiga chef!! :s

//mamilillan

Efter att ha suttit i timmar och tittat på när Laz och hans kompisar spelat tv-spel och gormat över det ena och det andra så kände jag att det var nog och åkte hem. Det finns inte mycket som toppar den känslan när man kommer hem efter att ha varit borta, känslan när man sparkar av sej skorna och andas ut. När man stänger dörren och känner att man är hemma.. "Borta bra men hemma bäst" är så sant som det låter.
Jag älskar att åka iväg och göra saker, att hyra en stuga nån vecka eller vara hos syster yster en helg men mer än så får det inte vara. Jag vill vakna upp i mitt egna hem där jag kan släpa fötterna till kaffe bryggaren, där jag kan krypa upp i soffan å få vara ifred innan jag vaknar till liv, hemma där jag kan bestämma själv när, hur och vart. Sov hos Laz inatt och visst var det ur mysigt och det var rena himmelriket att slippa sätta på kaffe själv men bekvämligheten av att vakna hemma slår det inte. Så nu riktigt njuter jag av att sitta i min säng, ha datan i knät och låta Norah Jones sjunga i vardagsrummet :)

Dags att sova eftersom verkligheten sätter igång imorgon, barn och jobb. Men jag ska inte klaga, trivs i rutiner och i en "normal" vardag.

//Mamilillan

Michelles Tim :)

Sofian och hans Elisabeth :)

Kristoffer :)

Elisabeth :)

//Mamilillan

Efter mitt inlägg i fredags så trotsade jag hostan och hoppade på bussen med Laz och åkte på middag hos Michelle och hennes Tim. Michelle är den barndomsvän jag skrivit om som jag nu efter 10 år har fått kontakt med igen :)
Tim hade gjort en helt underbar middag och Michelle bjöd på rosé vin, å sällskapet var utöver allt annat. Eftersom jag hade terapin dagen efter och Laz skulle jobba så kunde vi inte stanna så länge som vi ville men vi ska planera in något liknande snart igen, då också med Nathalie inräknad eftersom Michelle fortfarande inte har träffat henne.
Jag är så glad min solstråle att du finns i mitt liv igen, bandet vi har efter allting kan ingen bryta..

Igår var första dagen för min nystartade terapi och det var över all förväntan! Jag har inte skrivit så mycket om vad det är för terapi eller gått in detaljerat på vad det går ut på, det ska jag göra men väntar ett tag med det. Så långt som jag kan säga nu är att det är grupp terapi, och igår träffade jag dom som jag ska gå med och det var en bunt väldigt olika människor men ur mysiga. Terapeften gick igenom hur månaderna kommer att se ut, vi fick all information vi behövde så nu på onsdag börjar arbetet med oss själva. Jag kände mej så stolt när jag gick därifrån igår, en känsla av"äntligen" kom över mej och jag kände mej starkare i det jag befinner mej. Inte många som kan säga att man längtar efter nästa terapi timme, men jag gör verkligen.. Jag vill inte öppna upp mej så mycket nu i början om vad jag ska göra men när jag är starkare i det så kommer jag låta det vara en del av bloggen.

Efter terapin åkte jag till Laz där det blev en kväll med fotboll och cider. Kristoffer, Sofian och hans Elisabeth kom också och det röktes vattenpipa och skrattades en massa åt riktigt dålig humor. Men självklart så kom min feber smygandes tillbaka och hostan är nu katastrof igen, så jag somnade i soffan helt utslagen. Jag måste ha gått ut alldeles för tidigt och att jag dessutom gett mej ut i regn var nog inte det smartaste. Så nu är jag sjuk.. igen.. Men jag ska ta alvedon och faktiskt ta mej till jobbet imorgon, smittsamt är nog inte en vanlig höst influensa vilket jag tror att detta som är nu är. Min chef får avgöra lite om hur detta ska gå, men kämpa ska jag!

Pratade med Kristian nyss och min trollunge kommer inte hem förrän imorgon :( Jag förstår honom då det är skit väder och i söndags trafik från enköping till stockholm är inte roligt så det blir att lämna på dagis imorgon. Jag saknar henne så mycket att det känns som om jag går sönder .. Mammas prinsessa ..

Nu har jag kortat ner så mycket det bara gick och ikväll sätter jag in bilder från helgens äventyr..

//Mamilillan

Min balkong har blivit bloggens egna lilla guld-gruva :)
Dom få minuterna det tar att röka en ciggarett och som jag är där ute så får jag iallafall en dos av verkligheten en gång om dagen. Jag får höra diskussioner, se bråk, jag har blivit av med fördomar, jag har sett polis pådrag och för några år sen fick jag dessutom vittna till hur en hel skola stod i lågor. Det ni, min balkong bjuder på mycket den :) Nu på morgonen stod två äldre damer och hade en diskussion om ungdomar här nedanför, blåsten gjorde att jag hörde några enstaka ord men jag förstod vad det gick ut på iallafall. Dagens ungdomar har ingen hyfs och det var då verkligen inte som det var på deras tid inte. Självklart ska man ha respekt för äldre människor, jag tycker att det är en självklarhet att man reser sej på bussen så att dom får sitta, att man håller upp dörren och låter dom passera, att man hälsar artigt när man möter deras blick. Men respekten ska vara ömsesidig, det glömmer de flesta. Jag vet inte hur många gånger det händer att äldre människor nästan puttar undan än för att dom ska gå före, hur dom slänger ur sej kommentarer om att man ska akta sej, och irritationen på små barn som dom har är ju fruktansvärd. Om Nathalie busar med mej på tåget så kan man få en och annan blick som säger " titta så ni beteer er!", om hon ställer sej upp på en bänk vilket hon inte får så räcker det inte med att jag säger till utan dom måste slänga ur sej något, om hon råkar komma en bit in på cykel stigen så blir det ett jävla liv.
Ömsesidig respekt tack !
Bara för att ni är äldre så betyder inte det att resten av världen ska buga när ni går förbi. Precis som jag tycker att vissa saker är en självklarhet så borde det vara likadant åt andra hållet, världen stannar inte upp enbart för eran existens.

Å tack Minnie för din hjälp med facebook, ska in och ordna på en gång :)
Älskar dej!

//Mamilillan

Jag är inte och har aldrig varit någon data människa, jag kan alltså ingenting om datorer, om nätet, om funktioner och allt vad det kan heta. Jag vet hur man sätter på en data, jag vet hur jag kollar alla dom sidor jag är inne på på och jag har ett humm om hur man kan söka o ha sej. Men mer invecklat än så får det inte vara för då tappar jag bort mej på en gång. Men nu behöver jag hjälp av er som kan facebook..
Även om man inte har mej som vän så kan man gå in på mej och det har jag ingen lust med. Jag har kollat och snokat men kan inte för mitt liv hitta nånting som äns verkar snudda vid det.
Någon som vet hur man gör??

//Mamilillan

Vilken lättnad att jag mår bättre, kom på att terapin börjar nu på lördag. Det ska vara en heldag med information så att man får ett bättre humm om vad det går ut på och efter det så är det varje onsdag kväll.
Visste ni att det anses udda att inte gå i terapi i USA? Jag tycker att det borde vara samma lika här i Sverige med tanke på hur många människor som har problem och som lider. Och hur gärna man än pratar om att Sverige är ett bra land så betyder inte det att livet i sej är enklare. Alla människor stöter på problem, vissa större problem än andra men fortfarande problem. Att balansera barn, familj, jobb, hem, vänner och allt runt kring är ingen lek och även om man klarar det galant så är det bra att få sin egna stund och ventilera.
En vän kan man alltid prata med men en vän kan aldrig vara utomstående och se saker från ett annat perspektiv, inte på samma sätt som en terapeft iallafall. Jag ser verkligen fram emot terapin och tror på att den kan ge mej massor..

Nu ska jag försöka komma i säng för imorgon ska jag testa på att ta en promenad på morgonen, hoppas på att benen inte tar vika och att "friskheten" håller i sej.

//Mamilillan

Jag kollade på Oprah och herre gud vilken konflikt det var mellan föräldrarna. Programmet gick ut på att man ska prata med sina döttrar om sex, om onani och om kroppen. Inte för att det heter en "sexolog" men ja ni fattar, en sån var där iallafall och pratade till föräldrar i publiken. Hon menade på att man ska prata med sina tonårs döttrar i tidig ålder om hur kvinno kroppen fungerar och att det är okej att röra sej själv. I tonåren så kommer det tankar om sexualitet, man känner saker man tidigare inte känt. Tjejer skäms för detta, det är en skam att tillfredställa sej själv och omgivningen ger det namn som att man är lätt, slampig, äcklig, skamlig.
Det "sexologen" vill ändra på är just detta och hon vill föra fram att sin egen sexualitet är okej, det finns inge skamligt med det och man borde prata om det mera öppet. Sen sa hon en sak som fastnade ..
Hon sa att det är bra om tonårstjejer lär sej om sin egen kropp och att dom lär sej att man kan tillfredställa sej själv så att dom inte tror att man bara hittar det hos killar och genom sex.
Jag håller med till en viss del i det hon sa. Ja, sex borde vara ett mera öppet samtalsämne. Ja, tankesättet om sex måste vi ändra på. Ja, människor måste sluta se det som något skamligt och fult att både ha sex men också att tillfredställa sej själv. Men.. Att ha det samtals ämnet med en flicka på 10 år tycker inte jag är okej. När man är 10 år ska man leka med sina kompisar, man ska ha pyamas partyn hemma och ha tankar kring skolan, sötaste killen i klassen och skriva hemliga lappar sin bästa kompis. Att ha sex i huvudet eller onani är tamme fanne mej inte okej, om det dyker upp hos än så självklart men inte att det planteras in i huvudet på än.
Låt barn vara barn, sånt kommer med tiden ändå.
Sen sa hon en sak som jag gjorde att jag tappade hakan helt. Hon tyckte att vi mammor ska köpa en klitoris vibrator till våra döttrar när dom är i tonåren ! Hör ni hur det låter !
Hon menade på att det kan vara svårt för många att uppnå orgasm på egen hand och att många behöver hjälp medel, så vi mammor borde då hjälpa våra döttrar. Är hon inte klok??? Jag vet inte äns hur jag ska argumentera mot detta för det är fan bland det stördaste jag har hört.

Om jag hör något om att detta ska sändas igen så skriver jag det för ni måste se detta. Skulle vara intressant också att få höra era kommentarer om det jag skrivit nu, om ni vågar prata om något så skamligt som sex då rå..

//Mamilillan

Idag ska försöka mej på att göra en spel lista och föra in den på usb`n. Musik av Jack Johnson, Colbie Coliat, Joshua Radin, Jason Mraz m.fl ska det bli, riktig Linda-musik :) Här hemma så är VH1 på dygnet runt och dom spelar oftast jätte bra musik men jag orkar inte med avbrotten som kommer med heavy metal och sånt, får gåshud bara jag tänker på det. Jag klarar inte av sån musik där det bara skriks och gormas, där man slår på gitarren mer än va man faktiskt spelar på den. Jag vill ha den där musiken där man flyter med, sån musik som skapar ett lugn, en harmoni och en positiv atmosfär. Inte sån musik man måste söka terapi för senare :s

Influensan är på väg bort, mycket snor och hosta kvar men smittorisken är nog borta och febern håller sej på avstånd. En extra dag ska man vänta så jag hade tänkt att springa till min bebis imorgon men då ska hon ju till sin pappa över helgen. För mej att komma ner och hälsa på henne för att i samma veva säga hej då till henne är dömt att misslyckas och det skulle göra henne förvirrad så det blir att vänta tills på söndag. Då har det alltså gått 8 dagar utan min liten!! Så länge har jag aldrig varit borta från henne under hennes fyra år så nånstans kan jag känna att tröttheten som varit är uppskattat. Om jag inte hade sovit så mycket så hade det känts som flera år extra utan henne och det som är räcker ..
Om detta håller i sej så blir det jobbet på måndag och jag längtar verkligen. Längtar till jobb?? Hmm..
Att komma upp på morgonen, göra sej iordning, åka till dagis, läsa metro på tåget, ta kaffe på jobbet. Det är alla små saker man saknar när man mister något, hos både människor och jobb och va det nu må vara.

Nu ska jag kolla på oprah, handlar om att prata med sina döttrar om onani när de är mellan 10-15 år.. ÄHHHH!

//Mamilillan

Lite läskigt är det att jag idag känner mej näst intill frisk, som om jag har en vanlig förkylning. Läkarna sa iof att det kan bli så, antingen att influensan bara försvinner eller att man kan känna sej frisk en dag för att ligga i hög feber dagen efter. Nu håller jag tummarna att detta är på väg att avta för det betyder att jag snart kan träffa min troll-unge :) Satt och tittade på kort på henne idag och hon är verkligen så vacker, säger det inte bara för att hon är min dotter utan hon är verkligen genuint vacker. Hennes blå ögon och hennes blick gör hela henne och jag kan inte fatta att hon är min dotter. Undrar om nästa barn blir lik henne? Jag hoppas ..

Nu ska jag kolla på finalen av "so you think you can dance" som jag hoppas att ingen missar!
Sätter allt på att Brandon vinner, han e den som förtjänar det här!

//Mamilillan

Nu har jag pratat med Lotta angående Nathalies sitaution på dagis och fått en massa råd och tips om hur jag ska gå tillväga. Lotta har jobbat på dagis i många år och vet precis hur det ska handskas både från mitt håll och från personalens så jag känner jag mej mera säker nu på hur jag ska fortsätta. Blir att läsa om "kränkande lagen" i några dagar nu så att det sitter som sten när jag möter förskole-chefen.
Så är det faktiskt, att kunskap ger än självkänsla och det vet jag kommer att behövas om jag ska möta någon som är högre uppsatt än mej i frågan vi kommer att diskutera.
Tack min älskade syster!!

                                       Syster yster med våran farmor :)

//mamilillan

//Mamilillan

Jag sitter som fastklistrad framför tv´n, det är nämligen tävlingsfinalen i "so you think you can dance". Jag sitter som förstenad varje tisdag och onsdag, gråter till näst intill varje dans och är som förstörd varje gång det slutar. Enligt mej så är dans bland det finaste som finns, det om nånting kan uttrycka känslor och förmedla ett budskap. Ni som såg dansen om canser förra veckan vet precis vad jag pratar om, den dansen glömmer jag aldrig..
Min älskade moster Putta är fast i programmet också och hon har aldrig varit så förtjust i dans, tills hon såg det här programmet. Hon beskriver det som teater, att dansarna verkligen berättar en historia och att det är de som griper tag i än. Jag håller med till 100 %. Man kan se det dom känner, man kan nästan höra vad dom säger i stegen dom tar. Blir mållös, det är vackrare än nånting annat.
Å tänk om man hade kunnat dansa som dom, vilken lycka.. (och vilken kropp man hade haft!)
Nu är det Brandon, Evan, Jeanine och kayla kvar. Vem vill ni ska vinna??
Jag satsar hel hjärtat på Brandon, men av tjejerna är jag kluven..

Och till denna satans influensa..
Först och främst så förstår jag inte grejen med att läsa min blogg men att kommentera den på facebook? Jag får medelanden där angående vad jag skriver, varför inte kommentera direkt på bloggen?
Dom meddelanden jag får låter ungefär så här..
- Har du svininfluensan? - - Kan det inte vara den vanliga influensan? - Du har väl inga sjukdomar sen innan så då ligger du ju inte i farozonen - - Varför åker du inte in till sjukhuset?, plus då en massa människor som tydligen tror att dom är experter på området.
Frågorna är många och tyvärr så har jag märkt att många människor är nedlåtande, nästan som om man skulle ljuga om svininfluensan. Så nu svarar jag alla, onödigt egentligen eftersom allting redan står i bloggen men men..
Jag vet inte om jag har svininfluensan, det finns inga tester att ta. Och att träffa en läkare är ingen möjlighet för mej eftersom dom läkare jag pratat med säger till mej att stanna hemma. Det säger dom eftersom jag har symptomen på svininfluensan och därav inte ska vara i kontakt med andra människor. Det man kan göra är att ta alvedon för febern och hålla koll på kroppen och dess reaktioner, men mer kan man inte göra.
Så om jag har sviininfluensan eller inte, läs noga nu. JAG VET INTE! LÄKARE VET INTE! Någon som undrar fortfarande? Frustrerad som få blir jag när människor har attityd, som om sjukdomen inte är illa nog. Men tack alla ni som skickar gulliga sms och söta meddelanden, dom värmer :)

Åh va skönt att få ur mej det, det har stört mej hela dagen..
Nu ska jag fortsätta kolla på dessa underbara dansare :)

//Mamilillan

Pratade precis med min troll-unge som helt plötsligt låter 10 år äldre, och intresset av att prata med sin mamma var då inte stort. En del av mej vill bryta ihop men jag måste komma ihåg att detta är för hennes skull, att hon är hos mormor för att inte bli sjuk. Och att hon inte har tid att prata med mej beror på att hon hellre leker med Jesper än att sitta i telefonen, hon är bara 4 år. Å jag tackar gud för vetskapen jag fick när jag läste kurser inom barn pedagogik. I den åldern Nathalie är nu så har man inget tids begrepp, hon förstår alltså inte skillnaden på att vara borta i en vecka eller en dag. För henne är det i princip samma sak. Så skuldkänslorna jag upplever förstår inte hon och inte heller att det här är en jobbig sitaution, för henne så är det enkelt. "Mamma är sjuk och jag sover hos min moma". Mer än så är det inte för henne..
Men jag saknar henne lik förbannat, hennes kommentarer och små händer, bus-blicken och hennes iver, ideerna hon har och hennes sätt att förtrolla mej på. Nathalie Hedblom, mitt alldeles egna lilla barn.

Tänk att mitt stora dagis barn som faktiskt börjar på sex års om 2 år har varit så här liten. Jag minns det som igår men det känns ändå som om det var evigheter sen.. Min bebis..

Den här synen av henne glömmer jag aldrig, min egna Rocky balboa :) Den perfekta bilden den dagen hon tar examen ;)



Det är cirka 2 år mellan dessa kort, ser ni hur snabbt det går? Förstå då om två år till..



//Mamilillan

Nu har jag kommit hem från vuxen akuten på ks, eller rättare sagt från deras parkering på ks. Pappa kom imorse och så åkte vi in eftersom att min hosta har blivit värre och att lungorna känns som om dom ska brista vilken sekund som helst. Men tror ni att jag fick komma in äns innanför dörren? Nej!
Det stod en skylt utanför att dom som misstänker svininfluensan ska ringa in innan så efter att ha pratat med en läkare så fick jag beskedet att åka hem igen, ta alvedon var sjätte timme och använda astma medicinen.
Jag förstår deras rädsla och jag förstår tänkandet att minska risken för spridning men ska det betyda att de som kanske har svininfluensan får fortsätta undra, inte få läkar-hjälp och vårda sej själva i hemmet trots att orken inte finns. För hjälp hemma har man ju inte eftersom att andra kan smittas, i mitt fall kan jag inte äns träffa min dotter. Jag tycker att det är sinnessjukt att man inte har resureser att hjälpa de som är sjuka, om svininfluensan nu är så farlig som dom säger så borde väl läkare vara till hjälp? Hoppas fortfarande att detta bara är en vanlig influensa, det jobbigaste är nog att man aldrig kan veta det. Måtte jag bli frisk till helgen iallafall..

Nu ska jag ringa com hem och ifrågasätta saker åt min älskade lilla Mia och sen ska jag försöka få nå vettiga svar från försäkringskassan, myndigheter och liknande är då fan inte enkla att handskas med. Nånting jag alltid funderat på är hur alla dessa företag / myndigheter faktiskt arbetar, det verkar ju inte finnas några direkt regler på hur det ska se ut eller lagar på vad som är rätt och riktigt i deras arbets uppgifter. Man kan alltså få olika svar beroende på vem man pratar med, man kan få olika besked beroende på om personen som svarar är på bra humör eller inte, å när det gäller pappers göra så verkar ingen ha koll på hur det fungerar.
Det borde ju finnas strikta regler på hur varje företag / myndighet ska arbeta, eller hur ?

//Mamilillan